Ting som förenar

Under vintern och våren har jag ett flertal gånger råkat ut för (eller hur jag ska uttrycka det) att jag läst om exakt samma sak i två olika böcker. Ni vet så där på pricken likt att man hajar till. Det är nästan så att jag inte kan acceptera det, för jag inbillar mig att varje bok är unik. Men det har inträffat så ofta att jag blivit lite fundersam på hur vanligt det här är. Och nu måste det ut på nåt sätt. För jag är nyfiken på om ni också har upplevt det här? Själva fenomenet alltså, det behöver ju inte gälla just dessa ting.

För man kan ju undra;
Vad har Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen gemensamt med Skugga av Karin Alvtegen? (Förutom de uppenbara gemensamma nämnarna att de båda är deckare och författarna har samma förnamn).
Vad förenar A spell of winter av Helen Dunmore med Islossning av Barbara Voors?
Vilket intresse spelar mer och minde roll i såväl The idea of perfection av Kate Grenville som i Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld?

Jag börjar med det sammanträffande som i någon mån känns mest naturligt och logisk. Det handlar ju trots allt om två deckare skrivna av två svenska författare. I både Pepparkakshuset och i Skugga blir en man utsatt för det moraliska Robin Hood-testet av en kvinna. Testet går ut på att man efter en kort berättelse om fyra personer ska ranka vem man anser är mest och minst moralisk. I dessa deckare är det dock en försvenskad variant och det är tillagt en femte person (någon som läst psykologi som kan berätta för mig vad testet heter på svenska?). Men anmärkningsvärt är ändå att det förekommer i båda böckerna och jag läste dom med bara ett par veckors mellanrum.


I början av året läste jag A spell of winter. Den utspelas nästan i sin helhet på engelska landsbygden men i de sista kapitlet förflyttas handlingen till den franska atlantkusten. Vackert och poetiskt. Jag läste ut boken en förmiddag och senare samma dag öppnade jag Islossning, vars början utspelar sig på...den franska atlantkusten. Kanske inte sååå extremt konstigt det heller, kuststräckan är lång. Men om vi lägger till att jag också befann mig på den franska atlantskusten vid detta tillfälle gör ju saken liite mer fascinerande.

Nu läser jag två böcker samtidigt. Jag började först med The idea of perfection där en av huvudpersonerna, Douglas, är väldigt intresserad av broar. Faktum är att hela boken handlar om en specifik bro i en liten australisk stad. En bro som delar befolkningen i två delar, på grund av olika åsikter om den. Ena halvan vill att bron ska rivas och att en ny cementbro skall byggas i dess ställe. Det är därför Douglas är på besök i staden, han skall se till att den nya bron kommer på plats. Den andra halvan anser att bron bör stå kvar, att den hör till stadens arv trots att den är nära att rasa. Så började jag läsa Presidentens hustru där huvudpersonen Alices pappa är väldigt väldigt intresserad av...broar. De gör till och med semesterresor för att besöka specifika broar när hon är liten. Jag kan även tillägga att min kära Peter P är väldigt fascinerad av broar och att jag har haft ynnesten att växa upp precis intill den vackra bron på bilden.

Ja, det var det. Kanske inte alls så speciellt tycker ni, men tre sådana här litterära sammanträffanden på ett halvår är speciellt för mig. Kanske har ni upplevt något liknande? Berätta!!

Torsdagschock

Nya sköna (inte mitt ordval) bokus är här! Och med det försvann ALLA mina bokmärken på schyssta avancerade sökningar på kommande utgivningar. Suuuck! Så, jag återkommer när ordningen är återställd. Tills dess så kan ni ju handla på bokus. Dom har 15 % rabatt veckan ut. Och nej, jag får inte betalt för att skriva det här, så jag undrar i mitt stilla sinne varför jag gör det.

Uppdaterat kl 11.13: Ordningen återställdes snabbare än väntat. Bokus har lyckats bra med sina nya sökfunktioner. En utgivningsgalning (-ryttare? -bitare? -fetischist?) som jag ställer höga krav och jag  tror jag fick de flesta kraven uppfyllda.

Shanti Roney som polis

Hos Vixxtoria kan man idag diskutera svenska kriminalromaner och filmatiseringar av dessa, filmatiseringar som ganska ofta inte gjort kriminalromanen rättvisa. Men en film har sparats i mitt minne och det är Beck-filmen Hämndens pris (2001) där Shanti Roney spelar en av tre kriminella som gör inbrott på ett regemente och stjäl explosiva ämnen. Det är en riktigt jobbig och bra film tycker jag, på många olika plan.

Men, nu läser jag på Arne Dahls FB-sida att Shanti Roney ska spela polis! För nu börjar inspelningen av Arne Dahl-filmerna!

 Foto: Magnus Hallgren (från dn.se)

Roney skall spela Arne Dahls polis Paul Hjelm och i andra roller ser vi bland andra Irene Lindh, Matias Padin och Magnus Samuelsson(!)

Fyra filmer (åtta 90-minutersavsnitt) kommer att sändas i SVT med start hösten 2011 och den femte filmen kommer på bio. Regi Harald Hamrell. Vi får se om det blir några dubbningar av tyska skådespelare i den här filmatiseringen. Dom har jag inte mycket till övers för.

Inspelningarna kör igång i början av augusti och kommer att pågå ett år framöver.

Läs om Arne Dahl på Facebook, på hans hemsida och på DN.

Paperback Lover i Frankrike, del V

Min sista jobbvecka har börjat här i Angers. På torsdag har jag jobbat min sista dag i Frankrike. Det känns skönt men också lite vemodigt, för jag har trivts så bra med att jobba såhär. Har trivts så bra här i Frankrike hos Peter P, det är lite sorgligt att vi om två månader kommer att återgå till vardagen i Sverige igen.

Men det här är inte min sista tur till Frankrike i år. I mitten av juli när jag får semester åker jag ner hit igen och tillsammans med tre andra par ska jag och Peter P iväg på en road trip runt Poitou-Charentes och Aquitaine nära Atlantkusten. Den semestern längtar jag så oerhört mycket till!

Men först ska det ju bli midsommar. Den ska vi tillbringa här. I den gamla fina badorten La Baule.







Utan sill och nubbe, men kanske med sniglar och champagne. Och med sooool och väääärme. Det är min första midsommar utomlands någonsin och jag känner mig helt vilsen när jag inte längre har vädret att bekymra mig om.

Uppdaterat 2010-06-24: Peter P kräver sin sill. Så tyvärr blir det väl en sväng runt IKEA i Nantes för att se vad de har att erbjuda.

Livsviktiga meddelanden till diverse författare

Jag läser hos Malin att Sandra våndas. När författare lämnar ifrån sig sina kärleksbarn till läsare så dör dom om dom inte får återkoppling. Och det säger ju sig självt egentligen, för alla behöver återkoppling på det dom gör och säger här i livet. Det kan inte sägas mer tydligt än så här:

Återkoppling, ÅTERKOPPLING, Å T E R K O P P L I N G.

Så här kommer den, återkopplingen:

Simona: jag har inte börjat läsa din bok ännu. Det handlar om att jag a) har andra böcker som väntar i pajpen och b) vill suga på karamellen lite. Din bok ska läsas på min semester. Bättre förhandsåterkoppling än så kan man inte få från mig.

Oldbrind Pseudonymf: tack för ditt recensionsexemplar. Jag var lite skeptisk i början, men när jag började bläddra i din bok tändes ett intresse som fortfarande inte har släckts. Jag kommer att både läsa och recensera din bok.

Malin: raderna från din nya roman: jag blev rädd. Jag är en sån där som alltid hör blandlarmet innan alla andra, bara för att jag nästan legat och väntat på att det ska komma. Nån gång går ju alltid larmet. Så jag fick en sån där adrenalinrush så det började sticka i händerna och så kunde jag inte kommentera. Sjukt va? Jag vill veta nu nu nu vad det är för larm som går.

Sandra: jag har inte läst din bok, jag väntar ju på pocketen.

The IMPAC winner of 2010

The Twin av Gerbrand Bakker, vann idag The International IMPAC Dublin Literary Award 2010. The Twin är holländske Bakkers debutroman. Priset arrangeras av Dublin City Libraries, på uppdrag av Dublin City Council och sponsras av företaget IMPAC. Jag hade hoppats på en annan vinnare, någon som jag visste något om, men det är ju rätt fantastiskt att priset går till en debutant.

Här kan ni läsa mer om kortlistan och här har jag bloggat om den extremt långa långlistan.

WSOY dissar Oksanen


Något överraskad läser jag här att Sofi Oksanens finska förlag WSOY i tisdags meddelade att de inte kommer att publicera fler av hennes böcker. Detta trots hennes stora framgångar med sina fyra romaner, romaner som alla getts ut på WSOY. Den senaste, Utrensning, har sålt extremt bra i Finland och andra delar av Skandinavien.
Och det är alltså förlaget som har dumpat Oksanen och inte tvärtom så jag blir allt lite nyfiken på vad som har hänt där.

Står också lite om detta i DN idag.

När liten tuva stjälpt stort lass är det inte svårt att tiga

Jag har varit lite deppad de senaste dagarna.

Bakgrund: Förra sommaren pajade jag ett ledband i foten. Jag gick till en sjukgymnast som hjälpte mig få upp balans och styrka i fotleden och jag fick även göra ett balanstest som visade att jag hade bra balans. Så jag började lita på min fot igen.

För en vecka sedan anmälde jag mig till Midnattsloppet och gav mig in i hårdträning (loppet är om två månader). Sprang tre gånger förra veckan och så i fredags – trampade snett i blött gräs, foten gled iväg och så sa det lite knak.

Så nu är foten blå och svullen igen och jag kan inte springa på den. Vilket gör mig arg, besviken och frustrerad.

Jag har dock precis kommit tillbaka från ett besök hos sjukgymnasten som lugnade mig och sa att det inte är lika farligt som förra gången och att jag kommer att kunna springa Midnattsloppet. Jag fick lite bakläxa bara att jag inte hade fortsatt att göra mina balansövningar efter att foten blev bra. Tydligen visar studier på att balansövningar förhindrar att redan vrickade fötter vrickas igen. Så nu ska här övas. Dessutom tejpade hon foten ordentligt så den har justerats i ett bra läge liksom.

Ja, det här handlade ju inte om böcker, men det var litegrann orsaken till varför jag inte haft lust att blogga. Och ni kan ju bara gissa vad jag gjorde i helgen med en blå, svullen fot i högläge – jag har hunnit läsa massor!

Hann till och med gå på bio i söndags och såg SATC2. Sköna karaktärer och läckra kläder i två och en halv timme och sedan kaffe med fina vänner. Ändå väldigt fin avslutning på veckan trots skitfoten.

I helgen åker jag på min sista Frankrikeresa. Den sista innan semestern vill säga. Det blir min första midsommar som jag inte firar i Sverige och det ska bli spännande. Vi ska till badorten La Baule och njuta av sol, hav och goda drinkar.

Ska försöka komma på ett mer bokrelaterat inlägg till nästa gång, inte för att jag tror nån klagar, det kan ju inte handla om glassiga bokreleasepartyn varje dag. Tyvärr.

Simona is in da house

I onsdags (ja, jag vet att min uppdatering på bloggen suger men jag är energidränerad på grund av för mycket löpträning och rosa champagne) var jag på Simonas (last name not necessary) releaseparty för hennes debutbok Överenskommelser!

Och vilket party det blev! Inte bara fick jag träffa Simona för första gången på riktigt. Vi har ju hängt på Malins fritidsgård länge och väl nu utan att ha setts IRL. Hon var allt jag hade förväntat mig och lite till. Vilken tjej! Glöm nu inte att kasta er över den första svenska romance-boken på väldigt länge. Tack vare Simona får jag nu lägga till en genre-etikett här på bloggen!

Debutinnan

Jag fick också träffa en massa andra härliga bok- och författarbloggare, inte minst Malin som jag blev sjukt imponerad av, vilket pondus du har människa! Jag fick träffa Frida, Sandra, ÅsaH, Pernilla, Jenny (Simonas författarcoach, mycket inspirerande människa) och flera andra roliga tjejer. Vi pratade böcker, författande, översättning, läsande, bloggande, företagande och under allt detta pratande så flödade det rosa bubblet. SÅKLART!

Jag & Simona

Och så hade jag ynnesten att än en gång få dela detta roliga med min fina vän Anna (last name not necessary)!

En ny Orange Prize-vinnare har korats

Barbara Kingsolver vinner 2010 års Orange Prize for Fiction med sin sjätte roman The Lacuna.

The Orange prize firar sitt femtonde år och året har redan innehållit många fina aktiviteter, bland annat har Fugitive Pieces av Anne Michaels korats som den bästa Orange Prize-vinnaren hittills. Läs min recension.

The Orange Prize inrättades 1996 för att fira och främja skönlitteratur skriven av kvinnor över hela världen. The Orange Prize tilldelas årets bästa roman skriven på engelska av en kvinna.

Här kan du läsa om min Orange Prize Challenge och om tidigare Orange Prize-vinnare.

Recension: When I lived in modern times

Författare: Linda Grant
Titel: When I lived in modern times
Utg. År: 2000
Förlag: Granta book

För en vecka sedan avslutade jag den femte romanen i min Orange Prize Challenge; When I lived in modern times av Linda Grant. Hon vann The Orange Prize for Fiction 2000.

Jag måste tyvärr inleda med att det här var min första besvikelse av Orange Prize-vinnarna.

Romanen handlar om detta:
Evelyn Sert bor i London. Hon är 20 år och året är 1946. Hennes mamma, judinna från Polen, har dött och mammans älskare och mecenat sedan många år tillbaka råder Eveleyn att söka sina rötter i Palestina. Han hjälper henne att skaffa ett turistvisum så att hon kan ta sig till Tel Aviv. Väl där hoppas hon kunna leva det äventyrliga livet i ett nytt land. Men det blir inte riktigt så. Evelyn är hårfrisörska, ett yrke hon lärt sig av sin mamma, och det ger inte riktigt några meriter för att hjälpa till i det nya landet. Till slut får hon plats på en kibbutz, där hon inte lyckas med något annat än att bli av med oskulden. Hur hon kan tro att hon passar på en kibbutz eller ens i det kosmopolitiska Tel Aviv är för mig en gåta. Att hon inte bara ger upp liksom.

Efter ett par månader tar hon sig från kibbutzen tillbaka till Tel Aviv. Hon får skjuts av Johnny, en (tror hon) brittisk militär som kör runt på en motorcykel. Tillbaka i Tel Aviv får hon åtminstone tag på en lägenhet och som av en häääändelseeee bor det en hårfrisörska i huset som behöver hjälp på sin hårsalong. Här någonstans börjar jag ledsna.
Evelyn byter namn och blonderar håret, nu är hon inte längre en judinna med stolta rötter i Polen, nu är hon en brittisk hårfrisörska som tar hand om andra brittiska kvinnors hår. Hon lyssnar på deras skvaller, och tillbringar dagarna på stranden där hon solar och diskuterar brittisk litteratur.

Hon inleder ett förhållande med Johnny och fastän man från hans inträde i romanen förstår att han är medlem av den judiska terrorgruppen Irgun så tror hon att han är nån slags utopisk kille som bara glider runt på sin motorcykel och nån gång i månaden kommer och hälsar på Evelyn.

Well, sen börjar det spåra ur. Irgun får mer och mer utrymme i Tel Aviv och när Johnny till slut avslöjar att han är terrorist bestämmer sig den mesiga Evelyn att stödja honom. Hon är ju så kär och han är ju så kär, suck. Hon tycker att det är lite spännande att få ljuga för sina nyfikna grannar. Rätt vad det är måste hon lämna staden och blir av olika medlemmar av Irgun (den ena vidrigare än den andra) slussade till olika ställen där hon får vänta på "Johnny". Han kommer och räddar henne och låter henne bo i ett litet hus i en relativt lugn förort till Tel Aviv. Han fixar mat till henne men dyker själv väldigt sällan upp. Och till slut slutar maten dyka upp också.

Sen förstår hon att hon är gravid och av någon märklig anledning tar hon sig tillbaka till Tel Aviv och som av en slump råkar en av henne gamla brittiska vänner åka förbi i en bil och dom plockar upp henne. De kör till flygplatsen och hepp, så är Evelyn tillbaka i England igen.

Jag vet inte var jag ska börja riktigt, men jag kunde för mitt liv inte förstå Evelyn och de olika val hon gjorde. Hon ändrade sitt namn ännu en gång under perioden i Palestina. Visst, jag kan förstå att man kan vara sugen på ett nytt land och en nystart, men att börja sitt nya liv med att ljuga för andra (och i väldigt stor mån sig själv också) kan ju inte vara någon hit.

Nej, tyvärr, det här var inget för mig. Men det är ju inte alla romaner som kan hit a homerun. Sorry, Linda Grant.

Andra som läst och recenserat When I lived in modern times:

MariaH

Om du har läst och recenserat When I lived in modern times får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.

Överenskommelser


Finns nu på Bokus! Värt att fira tycker jag, så det bli bubbel för dig idag Simona. Och nästa vecka får jag fira med dig, det känns fantastiskt roligt! Grattis Simona!!!

Kvällen


Published with Blogger-droid

Och tack alla bloggare som förgyllde kvällen!
Bokhora
Boktokig
Bokbiten
Ordochingavisor
Emmasboktips
P4 Bokhyllan
unt.se/bokbloggen
Bokcirkus
Ooofbok
Windupwomen

Månadens Orange Prize-vinnare: 2001 Kate Grenville - The idea of perfection

Kate Grenville vann The Orange Prize for Fiction 2001 för romanen The idea of perfection.


Kate Grenville The idea of perfection

Kate Grenville föddes 14 oktober 1950, är en australisk romanförfattare och lärare i kreativt skrivande. Hon har examen från University of Sydney och University of Colorado.

Efter studier i Australien arbetade hon inom filmindustrin. Hon har bott i London och Paris, där skrev hon samtidigt som hon arbetade med filmklippning och sekreterarjobb. Grenville bor i Sydney med sin man och två barn. Två av hennes romaner har filmatiserats: Dreamhouse, som Traps (1994) och Lilian's Story (1995) med skådespelaren Toni Collette, som den unga Lilian, och Ruth Cracknell, som den äldre Lilian. För Lilian’s story vann hon The Australian/Vogel Literary Award 1984. The secret river hamnade på Bookerprisets kortlista 2006. De tre titlarna som finns på svenska är utgivna på Legenda förlag (NoK). Man kan ju hoppas på att även hennes senare romaner översätts till svenska också.

Bibliografi:

Noveller:
Bearded Ladies:Stories,1984

Romaner:
Bearded Ladie,1984
Lilian's Story,1985 (Lilians liv, 1987)
Dreamhouse,1986 (Drömhuset, 1988)
Joan Makes History: A Novel, 1988 (Joan skriver historia, 1990)
Dark Places,1994
The Idea of Perfection, 2002
The Secret River, 2005
The Lieutenant, 2008

Facklitteratur:
The Writing Book: A Manual for Fiction Writers, 1990
Making Stories: How Ten Australian Novels Were Written, 1993
Writing from Start to Finish: a Six-Step Guide, 2001
Searching for the Secret River, 2006

Uppgifterna är hämtade från http://en.wikipedia.org/.

Om du redan har läst Månadens Orange Prize-vinnare kan du välja att läsa någon titel från 2001 års kortlista istället.

Margaret Atwood - The Blind Assassin
Jill Dawson - Fred & Edie
Rosina Lippi - Homestead
Jane Smiley - Horse Heaven
Ali Smith - Hotel World

Köp The idea of perfection här!


Här kan du läsa mer om min Orange Prize Challenge. Om du recenserar The idea of perfection så lämna gärna en kommentar med länk till det här inlägget så kan jag länka till din recension sedan.

Behåll som oläst

18 inlägg ligger markerade som "Behåll som oläst" i min googlereader. Det är för att jag känner att jag inte har haft tid att verkligen läääsa alla intressanta inlägg som skrevs i helgen. Så nu har jag hällt upp ett glas rött, här ska läsas och kommenteras! De riktigt intressanta får hamna som länk här sen.

Uppdaterad två glas rött vin och två timmar senare:

Lilla O skriver om duktiga men maktlösa flickor, med en ordentlig gnutta ironi.
Vixxtoria försöker hantera hemska ämnen i böcker.
Malin är chockad och förklarar krig.
Snowflake fyllde två år igår.
Bokbabbel ska ordna sin nya bokhylla.

Och så avslutar vi kvällen med en sjukt bra låt med tillhörande sjukt bra musikvideo. Tack Mats för tipset!

Deckarsommar 2010

Nu kommer sommaren!
Det är den 1 juni idag och nu stundar tre månader med härlig läsning, inte bara för att det är semestertider. Jag har tänkt att jag i sommar inte ska köpa en endaste bok utan hushålla med de (just nu exakt) 100 titlarna som står i min hylla. Och jag ska lustläsa deckare för det är jag så himla sugen på. Därför såg juniläsningen i inlägget nedan väldigt futtig ut, men till den ska läggas en gedigen lista på deckare som jag kan välja och vraka ur i sommar. Sex av dessa deckare har jag redan vikt för semesterveckan i Småland i slutet av juli (markerade med lila). Urvalet blev helt enkelt de sex deckare med färst sidor. Så jag har många korta deckare att välja på, det känns perfekt att dom ligger och väntar på mig och min semester på rätt ställe nu.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Karin AlvtegenSkugga
Arne Dahl - De största vatten
James Ellroy - En amerikansk myt
Karin Fossum - Den onda viljan
Elizabeth George - A suitable vengeance
Camilla Grebe & Åsa Träff - Någon sorts frid
John Grisham - Den samvetslöse
Ingrid HedströmLärarinnan i Villette
Anne Holt - 1222 över havet
Maria Küchen - Gamarna
Dennis Lehane - Shutter Island
Camilla Läckberg - Sjöjungfrun
Liza Marklund - Livstid
Cormac McCarthy - Vägen
Viktoria Myrén - I en familj finns inga fiender (är ju inte en deckare men den kvalar in på titel och få antal sidor)
Jo Nesbø - Kackerlackorna
Jo Nesbø - Rödhake
Jo Nesbø - Smärtans hus
Jo Nesbø - Djävulsstjärnan
Jo Nesbø - Frälsaren
Jo Nesbø - Snömannen
Peter Robinson - All the colours of darkness
Andrew Taylor - Requiem for an angel (Omnibus edition of the Roth Trilogy; The Four Last Things, The Judgement of Strangers, The Office of the Dead)
Jorun Thørring - Glasdockorna
Fred Vargas - Mannen som vände insidan ut
Håkan ÖstlundhSläke