Recension: Att tro på mister Pip

Författare: Lloyd Jones
Titel: Att tro på Mister Pip
Org. titel: Mister Pip
Utg. År (Org. år): 2008 (2006)
Förlag: Bonnier Pocket

Min första bokcirkelbok någonsin. Det måste jag skriva in i boken. Det får inte glömmas bort. Ni som är med i bokcirklar, har era bokcirklar namn? Det har inte vår, vi kanske ska fixa ett?

Men, jag skulle skriva recension om boken.

Matilda är fjorton år och bor på en ö i Stilla havet med sin mamma. Det är tidigt 90-tal och på ön pågår strider mellan "rödskinn" och "rambos". Vilka dessa rödskinn egentligen är hade vi diskussioner om i bokcirkeln. Några trodde att det var maorier eller aboriginer, några trodde att de var arbetarna i öns koppargruva, därav det "röda skinnet". Det stod tydligen uttryckligen i boken och jag missade det.
När dessa striderna eskalerar flyr alla de vita från ön till fastlandet, som jag har förstått är det Australien som menas med fastland. En vit människa blir kvar, Mr Watts och hans fru Grace som kommer från byn där Matilda bor. Paret anses vara lite tokigt och excentriskt och barnen har mycket roligt åt dom varje gång de kommer gående i byn; Grace som står i en vagn, vagnen dras av Mr Watts som också har en röd clownnäsa på sig. Mr Watts kallas också Glosöga på grund av sina ögon, ett namn jag önskar inte hade blivit översatt då han heter Pop Eye på engelska.
När även lärarinnan på öns skola har flytt tar Mr Watts över utbildningen. Det gör han i form av att varje dag läsa ett kapitel ur Lysande utsikter av Charles Dickens. Den bästa boken som finns på jorden enligt Mr Watts. Matilda blir helt förtrollad av huvudpersonen Pip och tänker på honom varje dag. Hon ritar hans namn i sanden på stranden och undrar hur Pips värld ser ut.
Striderna eskalerar och helt plötsligt blir Pip en reell figur som rödskinnen fruktar. På grund av små egoistiska händelser sker många hemska och oförutsedda tråkigheter och stämningen i byn är helt förändrad.

Det fantastiska i den här boken är relationen Matilda får till sin konstige men också respektfulle lärare Mr Watts. Däremot är relationen mellan hennes mamma och Mr Watts mer än ansträngd. Hon är väldigt provocerad av att Mr Watts inte tror på Gud, han tror inte ens på Djävulen, vilket är än mer otänkbart. Romanen har trots alla hemska händelser ett harmoniskt händelseflöde, men något händer på slutet som kastar allt över ända. Slutet känns också mycket omotiverat. De sista 30 sidorna skulle man med lätthet kunnat vara utan. Du som inte har läst den eller håller på, prova på att tänka dig slutet på sidan 197. Bestäm sedan själv om det som kommer sedan faktiskt vad nödvändigt för historiens bästa.

Vi pratade om en massa fler saker på bokcirkeln såklart, men mycket hänger på att man läst boken och jag vill inte berätta alltför mycket (som vanligt). Den var relativt lättläst och med sina 224 sidor passade den bra som första bokcirkelbok. Dessutom fanns det många ämnen och händelser som gav upphov till alternativa tolkningar och många funderingar. Rekommenderas starkt.

Att tro på mister Pip hamnade på Bookerprisets shortlist 2007 och den vann också Commonwealth Writers' Prize för bästa bok 2007.