Recension: Bad behaviour

Författare: Sheila O'Flanagan
Titel: Bad behaviour
Utg. år: 2008
Förlag: Headline review

Darcey bor i Dublin. Hon har ett bra jobb på ett företag i finansdistrikten. Hon är smart och har verkligen förtjänat sitt jobb. Hon har verkligen lyckats. På den professionella fronten.

På den personliga fronten är det värre. Darcey har - bortsett från ett par flirter hon har när hon åker på jobb i Italien och Spanien - slutat med förhållanden. Efter två misslyckade relationer (en där hennes bästa vän snodde hennes pojkvän samma dag han skulle fria och en där hon gifte sig fastän hon inte älskade mannen ifråga) så tycker Darcey att det får vara nog.

Så blir hennes företag uppköpt. På det nya företaget jobbar hennes exman och han blir hennes nya chef. Som bäddat för trubbel.

Samtidigt får hon en bröllopsinbjudan. Det är hennes före detta bästa kompis och hennes före detta pojkvän som kommer hem från USA för att gifta sig på Irland. Hon får en chock. Hon trodde att de hade gift sig så fort de flyttade till USA för tio år sedan. Precis efter att hon hade blivit dumpad. Ska hon gå på bröllopet?

Jag började läsa Bad behaviour och var lycklig. Jag skulle läsa chick lit och jag såg fram emot det. Men det började segt. Alltför mycket handlade om Darceys jobb och inte så mycket av handlingen gick framåt. Det var först när hela historien från förr berättats i tillbakablickar som det började hända saker. Då hände istället en hel massa saker. Det här var någon slags variant på Bridget Jones dagbok, men eftersom jag inte läst den boken vet jag inte om det var bättre eller sämre. Jag kan gärna tänka mig att läsa fler böcker av Sheila O'Flanagan, hon har skrivit en hel massa har jag sett, men det får inte ta så lång tid innan det spännande börjar. Jag är ju van vid kriminalromaner där någon dör redan på sidan fem (där boken ofta börjar).

Jag läste boken som en del av utmaningen Bokus pockettopp. Där fanns den under mars månad på svenska som Den jag ville ha. Min mamma köpte den och läste, undrar om hon läste ut den?

3 kommentarer:

  1. Jag har precis läst ut Den jag ville ha, och håller med om att den var seg i början. Recension kommer på Barbabok inom kort. Och så vill jag säga att Bridget Jones är mycket roligare!

    SvaraRadera
  2. Den är ju väldigt lång, det är den.. Men till O'Flanagans fördel måste jag säga att den skiljer sig från andra chick lit, eftersom den har flera narrativ. De flesta andra berättar i jagform och får den lite simplare storyn att bli närmare. Jag tycker att O'Flanagan bemästrar de flera synvinklarna och karaktärerna väl, och visar på att det inte finns nån direkt antagonist.. Men så ska jag ju också skriva uppsats på boken, så jag måste ju läsa in mig på den...

    SvaraRadera
  3. Toffs: lycka till med uppsatsen! har du läst några tidigare böcker av O'Flanagan. Hon har ju hunnit med ganska många innan just den här? Jag läser gärna fler för att ändra uppfattning.
    När jag läser chick lit bryr jag mig sällan om berättarstil, då ska det vara roligt och lättläst. Men självklart kan det höja en bok om stilen är hög.

    SvaraRadera