Titel: Den som dödar draken
Utg. År (Org. år): 2009 (2008)
Förlag: Bonnierpocket
Perssons senaste kriminalroman, eller roman om ett brott som han själv kallar det, har den extremt osympatiske och brölige Evert Bäckström som huvudperson. Han har tidigare figuererat i bland annat Linda - som i Lindamordet. Han är rasistisk, diskriminerande så fort han får tillfälle och har en lätt vriden uppfattning om hans egen inverkan på det kvinnliga könet. Evert Bäckström är enligt sig själv Guds gåva till kvinnorna och man ska vara enbart tacksam om man får chansen att smaka på den Bäckströmska supersalamin (hans egna ord).
Men i Den som dödar draken händer något med Bäckström. Han har precis fått reda på att den stora starka kroppshyddan inte bara är av godo. Tvärtom måste Bäckström snabbt som attan minimera sitt omfång för att ha en chans att leva tills han blir gammal.
Bäckström blir ansvarig utredare av ett mord på ett vanligt gammalt fyllo. Enligt Bäckström och alla andra på Västerortspolisen är det antagligen också ett gammalt fyllo som har mördat honom. Och så ser det ut ett tag, men helt plötsligt visar det sig att fyllot inte är så vanligt och att hans vänner inte är så vanliga heller. Bäckström satsar på att lösa brottet själv, det vill säga han frångår sina principer att låta andra göra grovgörat. Bäckström ser nämligen potentialen till att bli en hjälte hos polisen, en chans han inte vill missa för några principer i världen.
Polismästare Anna Holt vet inte vad hon ska göra med Bäckström, men även hon inser till slut att mordet inte är något dussinmord. När hon upptäcker att Bäckström, mot alla odds, är på väg att lösa mordet, låter hon honom hållas. Men hon inser att det kommer få konsekvenser, hon vet bara inte vilka.
Perssons kriminalromaner hör till mina favoriter. Allt från de tidigare 70-talsdeckare, till trilogin Välfärdsstatens fall, till de senare fristående romanerna. Jag sträckläser dem, men det tar ändå sin tid, språket kräver eftertanke, det är många detaljer man vill hålla i huvudet. Trots det så blir jag nästan alltid överraskad när mördaren avslöjas eller twisten löses upp. Det är vad jag kallar en bra deckare, det finns inget värre än när man redan efter att ett helt persongalleri räknats upp, kan säga vem som är mördaren. I Perssons böcker går inte det. Förutom det är det alltid riktigt jäkla spännande, bitvis satiriskt och ibland också skrattframkallande. Allra helst när det handlar om Bäckström. Han är verkligen i en klass för sig. Allvarligt talat.
Tack till Bonnier Pocket för recensionsex.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar