Recension: Låt den rätte komma in

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: Låt den rätte komma in
Utg. år: 2004
Förlag: Ordfront förlag

OBS! Spoilervarning!
Oskar går i mellanstadiet i en skola i Blackeberg väster om Stockholm. Oskar är mobbad. Han är killen som måste planera varje skoldag, rast och omklädning inför jympan för att minimera riskerna att stöta på mobbarna – de tre coola killarna i klassen.
Hemma i mammans lägenhet är han trygg. Där tar han i fantasin hämnd på alla hemska mobbare i hela världen. Där dör Jonny – den värsta av mobbarna – en kvalfylld och blodig död.
En kväll har Oskar fått en ny granne. En tjej som verkar obrydd över novemberkylan, en tjej som luktar illa och använder lite gammmeldagsa ord. Eli, som hon heter, och Oskar blir vänner. Men de umgås bara kvällstid ute på gården vid husen där Oskar och Eli bor.
Samtidigt börjar en rad oförklarliga händelser skrämma Blackebergsborna. En tonårig pojke hittas mördad i Vällingby – hängande upp och ner i ett träd, tappad på blod. Några dagar senare försvinner en alkis, en annan alkis blir vittne till när ett barn kastar sig över honom i en gångtunnel.
Till slut står det klart för Oskar att hans vän Eli är vampyr, och att hon både indirekt och direkt är ansvarig för morden i Blackeberg och Vällingby. Eli ser Oskar som en vän också och en dag i simhallen kommer hon till undsättning när mobbarna är ute efter hämnd på Oskars försök att värja sig mot mobbarna.

Jag såg filmen i december. I filmen har vissa saker, personer och händelser lämnats utanför handlingen. Något jag uppskattar.
Bland annat det faktum att Elis vuxne vän – Håkan i boken – inte bara hjälper henne att skaffa blod, utan att anledningen till att han är i sällskap med Eli beror på att han är nämligen pedofil. Jag är faktiskt glad över att den aspekten är borttagen i filmen. På något sätt är det överflödigt och det gör inte historien varken mer eller mindre skrämmande.
Delen om Tommy som sitter i källaren under Oskars hus och sniffar lim är också borttagen. Tommys mamma dejtar polisen Staffan som är med i utredningen om Blackebergsmorden. Det är en bra bihistoria som är viktig för slutet av boken, men som kanske hade gjort filmen för splittrad. Det räcker med bihistorien om alkoholisterna.
En tredje sak som är ändrad i filmen är hur Håkan dör, eller rättare sagt, hur Håkan inte dör. Men något kanske jag ska lämna för en intresserad läsare.
I boken får man också veta mer om Elis ursprung och vad som gjorde henne till vampyr från första början.

Ajvides språk är lätt att följa. Karaktärerna är trovärdiga och jag kommer på mig själv med att lätt kunna leva mig in i dessa människors liv. Historien är medryckande – det är egentligen många parallella historier som löper samtidigt och vävs samman på slutet.
Låt den rätte komma in är en fantstisk berättelse om en Stockholmsförort i början på 80-talet, med eller utan vampyrer, men för första gången måste jag nog faktiskt säga att jag gillade filmen mer än boken.