Recension: En fläkt av stormen

Författare: Doris Lessing
Titel: En fläkt av stormen
Org. titel: A ripple from the storm
Utg. År (Org. år): 2007 (1974)
Förlag: Forum

Den tredje delen i serien Våldets barn har jag läst för Litteraturas utmaning Månadens Nobelpristagare i mars. Del ett, Martha, läste jag då Lessing precis hade fått Nobelpriset 2007 och del två, Bra gift, har jag recenserat här. I Martha fick man lära känna flickan Martha Quest, hur hon lever i Sydrhodesia med sina föräldrar på en farm. Hon är rätt missnöjd med sitt liv. Hon flyttar in till staden och träffar en man som hon rätt omgående gifter sig med. I Bra gift lever Martha den gifta kvinnans liv, men hon är inte mer nöjd för det. I En fläkt av stormen har Martha skiljt sig, lämnat sin dotter Caroline hos sin man och gått med i ett kommunistiskt parti. Tyvärr är det det enda den här boken handlar om; hela boken är ett enda stort kommunistmöte, där fokus alltför ofta läggs på att medlemmarna i partiet kommer försent eller på annat sätt brister i disciplin. Som självutnämnd ledare för fraktionen finns Anton Hesse, en tysk, karismatisk och kontrollerad herre som först bara är just en ledare för Martha. Men så blir hon förkyld och sängliggande flera dagar och det är Anton som kommer och tar hand om henne. När hon tillfrisknat är det liksom underförstått att Martha och Anton är ett par. När hon får veta att han riskerar att landsförvisas så gifter hon sig med honom. Människorna runt om henne är alla medlemmar av något parti eller någon förening, det känns som om alla politiska partier är representerade, dock är det bara kommunisterna som tillåter att svarta människor får delta. De kallas av alla andra för kafferälskare, synen på de svarta som ointelligenta är obehaglig att ta in.

Till en början har den kommunistiska gruppen en stark kärna i Anton, Martha och sekreteraren Jasmine. De försöker rekrytera nya medlemmar, men Antons kräsna krav och lynniga humör gör att fler och fler lämnar gruppen. Till slut finns i princip bara Martha och Anton kvar och Martha känner att Anton helst vill att hon ska sluta vara så aktiv och stanna i hemmet. Ett liv med en genuin kommunist blev inte så spännande och händelserikt som hon förväntade sig. Martha längtar fortfarande efter den äkta kärleken och det äventyrliga livet.

Trots att den här delen var stundtals riktigt tråkig så kommer jag självklart att läsa de sista två delarna i serien; Instängd och Staden med fyra portar. Jag vill ju veta hur det går för Martha.

April månads Nobelpristagare är Orhan Pamuk och jag har Snö liggandes redo vid sängen!