Recension: One false move

Författare: Harlan Coben
Titel: One false move
Utg. År (Org. år): 2004 (1998)
Förlag: Orion Publishing

De flesta som gillar kriminalromaner känner nog till Harlan Coben och hans fristående thrillers som exempelvis Borta för alltid, Ingen andra chans och Den enda lögnen. Jag har läst dom allihopa och gillat upplägget: någon försvinner, eller har varit försvunnen länge. En anhörig försöker lista ut var som hänt och möter en hel del problem på vägen, både i form av ruskiga och mäktiga skurkar och av sina egna skelett i garderoben. De flesta historierna utspelar sig i New Jersey med omnejd, men väldigt ofta i staden Livingston där Coben växte upp. Coben bor fortfarande kvar i New Jersey. Han är den enda författaren som har tilldelats Edgar Award, Shamus Award och Anthony Award. Innan Harlan skrev alla dessa spännande böcker hade han skrivit sju böcker i en thrillerserie om sportagenten Myron Bolitar. När jag upptäckte dom blev jag fast.

Det här är riktig ladlit (i motsats till chicklit); Myron Bolitar är snygg, i lagom attraktiv ålder, har en vrålsnygg och superintelligent flickvän, har ett förflutet som både basketball-stjärna och FBI-anställd och är en hejare på kampsport. Hans partner in crime Win (egentligen heter han Windsor Lockwood III och är snuskigt rik) hjälper honom när han kör fast. Alla killar i böckerna blir snabbt presenterade som antingen god eller ond. Alla tjejer är vackra, smarta, framgångsrika och har skinn på näsan. Exempelvis så är Myrons kollega och vän Esperanza en före detta kvinnlig wrestler. De flesta av Bolitar-deckarna börjar med att Myrons agentbyrå MBSportsRep ska representera någon känd ung lovande idrottsstjärna och så händer något. Spänningen är lika sidvändande som i hans fristående thrillers, språket är vitsigt och catchy (saknar svenskt ord här) med roliga liknelser och jag skrattar ungefär lika ofta som när jag läser en Marian Keyes-bok (alltså ofta).

I One false move ska Myron representera men också agera bodyguard till den bästa kvinnliga basketball-stjärnan i USA, Brenda Slaughter. Den han ska skydda henne ifrån är hennes egen far (och en gammal vän till Myron), Horace Slaughter. Horace är sedan en vecka tillbaka försvunnen. Brendas mamma Anita Slaughter är också försvunnen, sedan tjugo år tillbaka. Myron börjar agera privatdetektiv för att försöka hitta både Brendas mamma och pappa. Samtidigt har han det lite jobbigt med sin flickvän Jessica som vill göra karriär på västkusten, hennes frånvaro gör att han får upp ögonen för den långa, mörka, muskulösa Brenda.
Det visar sig att det är många som vill hitta Horace och Anita. Anitas senast kände arbetsgivare, den rike Arthur Bradford, är på väg att bli New Jerseys nya guvernör, och han har en hel del han vill mörka, bland annat sanningen om hur hans fru dog för tjugo år sedan. Hans konkurrerande sida vill såklart också hitta lik i garderoben. Brenda har sin egen personliga anledning till att hitta sin mamma, hon vill veta varför Anita övergav sin dotter för så många år sedan. Det verkar som att Horace syster Mabel sitter på många av svaren. Brendas största fiende är kanske inte hennes far.

Det här var nummer fem och den bästa hittills i serien om Myron Bolitar. Böckerns finns bara på engelska, men det är verkligen superkul att läsa dom på originalspråket, jag är rädd att en hel del skämt och uttryck skulle gå förlorade annars. Ett exempel är när Win ska förklara för Myron hur korkad en goon (biffig, muskulös, intelligensbefriad livvakt till någon skurk) är: He didn't have all his fries in his Happy Meal.
Vill ni läsa om Myron Bolitar ska ni börja med Deal breaker som är den första i serien (om hittills åtta böcker). Den 30 april kommer den nionde i serien: Long lost. Läs mer om Bolitar-serien och kika gärna in på Harlan Cobens hemsida.