Recension: Fladdermusmannen

Författare: Jo Nesbø
Titel: Fladdermusmannen
Org. titel: Flaggermusmannen
Utg. År (Org. år): 2008 (1997)
Förlag: Pocketförlaget

Den första thrillern om den norske polisen Harry Hole och Jo Nesbøs debut.

Hole skickas till Australien. En norsk TV-kändis har hittats mördad och han skall hjälpa den australiska polisen. Tanken är att han endast ska vara en länk mellan de båda länderna, men snart har han gett sig iväg på egna undersökningar. Tillsammans med den aboriginske polisen Kensington letar han efter en mördare - som visar sig vara en seriemördare. De hamnar i många olika miljöer på jakt efter den skyldige, bland annat besöker de den överlevande hippie-staden Nimbin för att förhöra en knarklangare. De besöker boxningsmatcher, strippklubbar och burleskshower. Hole får också kontakt med den norska kvinnans väninna, den svenska servitrisen Birgitta, och hon och Hole inleder en relation. Men helt plötsligt är Birgitta också i fara och Hole, som lider av alkoholism, får ett sammanbrott och söker tröst i spriten.
När mördaren hittas är det långt ifrån den dom trodde från början.

Jag har länge velat läsa Nesbøs böcker om Harry Hole, men har aldrig kommit till skott. När jag nu fick den första boken i serien av min hemliga bokvän i våras så blev jag jätteglad. Boken fick följa med på min resa till Sicilien i juni och det var klockren semesterläsning. Vill verkligen fortsätta läsa om Harry Holes äventyr.

Nu var det ju en dryg månad sedan jag läste boken och jag skrev aldrig några minnesanteckningar, så jag kanske inte kan komma med några djupare analyser, men jag kommer ihåg att jag gillade språket, det var lite mer hetsigt än vad jag är van vid. Jag blev också förvånad när det visade sig att Hole var i min egen ålder och jag diggade definitivt att thrillern utspelade sig i en miljö som jag inte känner till så bra.

Fladdermusmannen vann Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman 1998.