Titel: Katt och råtta
Org. Titel: Katz und Maus
Utg. År (Org. år): 1967 (1961)
Förlag: Delfinserien 251 Aldus/Bonniers
Den här korta romanen lästes som en del av en Nobelpristagarutmaning i en annan blogg. Men bloggen lades ner innan utmaningen gick till sitt slut. Jag är i alla fall glad att jag tog mig tid att läsa något annat av Grass än Blecktrumman, som jag hade väldigt svårt för.
I Katt och råtta möter vi ett gäng tonårspojkar som bor i Danzig, Grass egen hemstad. Det är under andra världskrigets slut och pojkarna möter både svårigheter och drar nytta av kriget. Berättar historien gör en av pojkarna, Pilenz.
De upptäcker en polsk minsvepare som gått på grund utanför staden och dit lockas de att simma. Där ligger de på skrovet och solar, dyker ner under det för att leta vrakdelar och slåss med måsarna om utrymmet. En av pojkarna, Mahlke, hittar en luftlucka i en kabin som han inreder med grammofon och allt.
Mahlke är grabben med det stora adamsäpplet, det som åker upp och ner i halsen som en råtta. Det gör han allt för att dölja. Man kan säga att Mahlke blir huvudpersonen i romanen. Det är han som får representera dom alla. Och Mahlkes öde är sorgligt, men kanske väntat.
En vacker kort roman som jag läste med glädje. Även om miljön var allvarlig och skrämmande skriver Grass väldigt förnurligt och humoristiskt om pojkarna. Om vad som händer dem emellan när de växer upp, skaffar tjejer och får ungdomsjobb.
Günther Grass mottog Nobelpriset i litteratur 1999.
Tyckte inte heller om Blecktrumman, men jag får allt fundera på om gubben ska få en chans till.
SvaraRaderaLilla O: det här kanske är grova fördomar, men jag tror ändå att du som lärare verkligen skulle gilla Katt och råtta. Det handlar om pojkar i skolåldern och en del av historierna utspelar sig också i skolmiljö. Ge gubben en ny chans.
SvaraRaderaJag skulle kanske ta mig an den här. Jag både vill och skulle nog kunna ta mig igenom Blecktrumman, men jag måste verkligen motivera mig i så fall. Igen. Jag har försökt två gånger.
SvaraRaderaMen något lite kortare är lättare att ta sig an, och jag skulle så gärna vilja läsa något av Grass.