Titel: Mörker, ta min hand
Org. Titel: Darkness, take my hand
Utg. År (Org. år): 2009 (1996)
Förlag: Bonnier pocket, nyutgåva
Den andra boken om privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro.
Den här gången blir de anlitade att bevaka sonen till en känd psykiater. Sonen skall inget veta. Hans mamma tror att han är i livsfara. Hon är dessutom sambo med en bekant till Kenzie och Gennaro, något som försvårar deras professionella förhållande till övervakningsobjektet. De börjar nämligen tro att mamman inte berättar allt. Enligt henne kommer hoten från Bostons maffia, men Kenzie vet av erfarenhet att hot från maffian brukar te sig värre än så.
Samtidigt börjar en rad extremt bestialiska mord inträffa i staden. Morden är i och för sig alltid bestialiska när det är Lehane som skriver. Privatdeckarna får tillsammans med polisen börja grotta även i dessa mord, för det verkar som om mördaren är någon de känner, någon som vet en hel del om deras förflutna.
Jag gillar verkligen alla vindlingar och extra överraskningar som Lehane använder sig av. Precis när man tror att nu, NU har dom hittat mördaren, den skyldige, så händer det något och Kenzie eller Gennaro befinner sig åter i livsfara. Adrenalinrusher och stickningar i händerna måste vara vardagsmat för dom.
Jag läser alltid Lehanes böcker med stor behållning. Det här bestialiska och skrämmande dröjer sig liksom kvar i en, huga! Den första i serien heter En drink före kriget och den som följer efter Mörker, ta min hand heter Ingenting är heligt. Den hoppas jag få tid att läsa i sommar.
Tack Bonnier Pocket för recensionsex.
Jag är ett stort fan av Dennis Lehanes böcker. Han är helt klart en fantastisk författare!
SvaraRaderaMen hallåååååå! Var äääääär du?
SvaraRaderaSimona jag har semeeeesteeeer. Håll ut ett par dagar till :-)
SvaraRaderaoch lite lycklig är jag allt över att nån undrar var jag är.
Här har du en till som tryckt på uppdatera-knappen ett par gånger för att se om det gömde sig något nytt här på din blogg, men icke!
SvaraRaderaDu är SÅ välkommen tillbaka efter din semester :)
Hur länge är "ett par dagar"? ;-)
SvaraRaderaSnowflake: "ett par dagar" är två. Och jag trodde verkligen att jag skulle orka sätta igång med bloggandet i måndags när jag kom tillbaka från semestern. Men så har det inte blivit. Jag hoppas jag hinner ta igen mig lite under helgen (minus Midnattsloppet på lördag då, hjälp!) och ladda bloggbatterierna. För det behövs. Och det är inte idéerna som saknas. Det är orken. Suck.
SvaraRadera