Sedan andra avsnittet av SVTs Stjärnorna på slottet gick igår är det utan tvekan ett av mina inlägg som intresserar flest läsare; min (korta) recension av Björn Ranelids Synden! En tredjedel av alla som ramlar in här gör det genom det inlägget. Att denne man kan fascinera så många av oss, helt fantastiskt! Vad tyckte ni om programmet? Idag på löpet kunde man läsa att Leif GW Persson säger att Björn Ranelid är en fjolla, men jag tror ärligt talat inte att Persson bryr sig så mycket om Ranelid, han svarade nog rätt likgiltigt på Aftonbladets fråga när han blev uppringd. Det är ju synd ändå, att han inte bryr sig menar jag, om det nu visat sig att Ranelid och hans familj lidit hårt av vad andra sagt om honom genom åren. Hoppas på att 2010 bjuder på lite mer ödmjukhet!
Foto: Mattias Ahlm/SR
I min splitternya essäbok "Godhet. I litteraturen och i livet" gör jag en närläsning av Björn Ranelids roman "Mästaren" som jag tycker mycket om.
SvaraRaderaPersonen Björn Ranelid känner jag inte egentligen, men jag gjorde en gång en miniturné med honom i svensktalande Finland. Det som jag minns av det var att han var en kul typ som intresserade sig för allt och alla.Vi höll därför på att missa flyget hem!
lena kjersén edman
Har alltid haft svårt för Björn Ranelid, märkligt, eftersom jag eg inte sett eller hört honom själv! Därför fick jag ödmjukt revidera min uppfattning efter "Stjärnorna på slottet". Nu är han en helt annan person i mina ögon och det är jag tcksam för!
SvaraRadera/mamsen
Lena: Jag har inte tyckt så mycket heller om personen Ranelid då jag inte ens varit intresserad av hans litteratur. Men "Synden" tyckte jag väldigt mycket om.
SvaraRaderaMamsen: Ja, man kan bli tacksam för att ens förutfattade meningar kommer på skam :-)