Jag ryser.
Aldrig har jag önskat att jag kunde franska så mycket som idag. Att gå på en fransk bokmässa är verkligen franskt. Men jag ryser, för det är så häftigt att vara mitt upp i detta, Salon du livre, Paris, franska författare, franska böcker en masse. Nu tar jag en paus med lite Orangina innan jag o mina följeslagare fortsätter varven på mässan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet att Camilla Läckberg ska vara med på Tisdag, men inte vet jag om andra svenska författare deltar i Le Salon...
SvaraRaderaHave a good time!
Låter kanon.Kan inte heller ett ord franska dock...
SvaraRaderaLåter som att du har det bra. Jag sprang på den här intressanta listan på nätet. Ian Rankin rankar historiens bästa kriminalromaner. Kolla in plats sju. http://www.dailymail.co.uk/home/moslive/article-1260343/IAN-RANKIN-Ten-greatest-literary-crime-novels.html
SvaraRaderaMmm, det är så elegant och intellektuellt bara att vara där. tror jag lätt avundsjukt. :-)
SvaraRaderaÖver huvud taget är det fascinerande med böcker på språk man inte förstår, tycker jag. Oavsett var i världen jag är dras jag ju till bokhandlar och bibliotek, och ibland står man bara där, omgiven av böcker som man inte kan läsa, och funderar ändå på att köpa både det ena och det andra. (Jag samlar till exempel mycket oregelbundet på Hamlet-utgåvor på olika språk, bara för att ha en ursäkt att handla lite här och där...) Nu kan jag förvisso lite lite franska, men en bokmässa i typ Portugal skulle ju göra mig galen. Eller få mig att lära mig portugisiska pronto.
SvaraRaderaPaul: ja, Camilla var där. Men henne har jag redan träffat i Sverige.
SvaraRaderaDaniel: hela Sjövall Wahlöö-deckalogen fanns att köpa på franska på mässan.
Snowflake: det var elegant uttryckt :-) Det kändes finfint att vara där.
Vixxtoria: tro mig, jag fick verkligen hålla igen bokköpandet. Franska pocketböcker är har så vackra omslag så jag hade kunnat förköpa mig bara för den sakens skull :-)