Moderspassion av Majgull Axelsson
Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco
(som också går att få i Excess-format)
Det får också bli dagens boktips till min fina vän Anna som fyller år idag! Grattis!
Grattis Anna!
Idag släpps två underbara romaner på pocket från Brombergs förlag.
Det får också bli dagens boktips till min fina vän Anna som fyller år idag! Grattis!
Det får också bli dagens boktips till min fina vän Anna som fyller år idag! Grattis!
Just nu...
...en grå torsdag i april, med stor potential att bli en toppenkväll...
...läser jag:
For the Sake of Elena av Elizabeth George till och från jobbet. Den sjätte delen i serien om Lynley & Havers. En äldre deckare som jag missat.
What I loved av Siri Hustvedt innan jag ska somna.
...tror jag att jag ska läsa den här boken till näst: Hemsöborna av August Strindberg. För att det är Strindberg-året i år.
...borde jag: skriva några inlägg att posta till fin webtidning om litteratur.
...är jag nyfiken på: Gillian Flynn. Har inte bestämt mig om jag ska läsa på engelska eller svenska då två av hennes böcker kommer ut på Modernista i år.
...längtar jag efter: Alltid du av Pernilla Alm. Som jag kommer att få i min hand signerad ikväll på en mycket efterlängtad releasefest!
Enkät inspirerad av Bokbabbel!
...läser jag:
For the Sake of Elena av Elizabeth George till och från jobbet. Den sjätte delen i serien om Lynley & Havers. En äldre deckare som jag missat.
What I loved av Siri Hustvedt innan jag ska somna.
...tror jag att jag ska läsa den här boken till näst: Hemsöborna av August Strindberg. För att det är Strindberg-året i år.
...borde jag: skriva några inlägg att posta till fin webtidning om litteratur.
...är jag nyfiken på: Gillian Flynn. Har inte bestämt mig om jag ska läsa på engelska eller svenska då två av hennes böcker kommer ut på Modernista i år.
...längtar jag efter: Alltid du av Pernilla Alm. Som jag kommer att få i min hand signerad ikväll på en mycket efterlängtad releasefest!
Enkät inspirerad av Bokbabbel!
Faktiska böcker
Jag läser inte så ofta faktaböcker, de tråkar ut mig, jag behöver handling. Jag önskar att det inte var så. Fackböcker på pocket som jag skulle önska att jag gillade är exempelvis dessa:
Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt. Om åren som kidnappad av Farc-gerillan. Sex år var hon fången, fem gånger försöker hon fly. Kom ut på pocket från Norstedts den 29 februari.
Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va stor av Klas Gustafson. För att jag älskar Gösta Ekman. Mest hans roll som Sickan i Jönssonligan, men för mycket annat också. Kom ut på pocket från Leopard förlag den 17 april.
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Augustprisvinnaren i facklitteraturklassen 2011. Brevväxlingen mellan Otto och hans föräldrar. Otto blir dräng hos familjen Kamprad i Småland medan familjen blir kvar i Wien och sedan dör i Förintelsen. Otto blir vän med Ingvar trots deras politiska och ideologiska motsättningar. Kom ut på pocket från Natur & Kultur den 17 april.
Och kolla hur fint omslagen matchar varann i svart, vitt, gult och orange.
Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt. Om åren som kidnappad av Farc-gerillan. Sex år var hon fången, fem gånger försöker hon fly. Kom ut på pocket från Norstedts den 29 februari.
Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va stor av Klas Gustafson. För att jag älskar Gösta Ekman. Mest hans roll som Sickan i Jönssonligan, men för mycket annat också. Kom ut på pocket från Leopard förlag den 17 april.
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink. Augustprisvinnaren i facklitteraturklassen 2011. Brevväxlingen mellan Otto och hans föräldrar. Otto blir dräng hos familjen Kamprad i Småland medan familjen blir kvar i Wien och sedan dör i Förintelsen. Otto blir vän med Ingvar trots deras politiska och ideologiska motsättningar. Kom ut på pocket från Natur & Kultur den 17 april.
Och kolla hur fint omslagen matchar varann i svart, vitt, gult och orange.
Bästa trion
Det finns en trio författare som jag känner lite mer speciellt för. Om man vill kan man diskutera epitetet författare här då de i skrivandes stund har gett ut två, respektive en, respektive noll böcker. Men jag väljer att inte göra det eftersom när det här året är till ända, kommer det istället vara tre, två, en :-)
Författarna jag talar om är de underbara kvinnorna Malin Persson Giolito, Simona Ahrnstedt och Pernilla Alm. Under de drygt tre år som jag har bloggat har jag också följt dessa härliga kvinnors bloggar och sett deras älskade romaner växa fram.
Malin började blogga ungefär samtidigt som jag, hösten 2008 och det var där jag "träffade" de andra två. Malins blogg är en av de bästa jag läst, på så många plan. Sen slutade hon blogga. Sen började hon blogga igen. Det var det ingen som tyckte var dåligt.
Simona började i och för sig inte att blogga förrän hennes bok var utgiven och redan hade gjort succé, hon var ju lite fegis på det viset, men det hindrade henne inte från att i princip överta kommentarsfälten hos Malin och Pernilla. Det var det ingen som tyckte var dåligt. Snarare tvärtom. Att läsa Simonas kommentarer kunde ibland vara mer än halva behållningen.
Pernillas (som var först av oss alla att börja blogga, hon bloggade om sitt husbygge också minsann) blogg har genomgått en transformation skulle man kunna säga. Från att länge ha varit bloggen Skrivarmamma, om en mamma (kvinna!) som drömmer om att ge ut en bok, blev den Pernilla Alm, bloggen av den snart utgivna författaren. Stilen på inläggen är dock inte nämnvärt förändrade. Det är det ingen som tycker är dåligt.
I år ger dessa tre ut varsin roman, 2012 kommer med andra ord att bli ett hejdundrande läsår.
Först ut är Pernilla som ger ut sin debutroman Alltid du, den 4 maj på Printz Publishing. Kolla så fin den är! Och kolla Pernilla också!
Sedan kommer den hett efterlängtade uppföljaren till succén Överenskommelser. Simonas andra romanceroman, Betvingade, kommer den 6 augusti! Omslaget är läckrast ever, Simona är ocksårätt läcker läckrast ever.
Och så i oktober, närmare bestämt den 12 oktober, kommer Malins tredje roman, Bortom varje rimligt tvivel! Åh, det hör man ju på den titeln vad det kommer handla om eller hur? Efter Bara ett barn som jag snyftade mig igenom sist så vet man ju vad man har framför sig.Tyvärr finns inget omslag att hitta till denna juvel ännu, så ni får nöja er med Har hittat omslag till skapelsen också, kommer här, tillsammans med en vajer bild på Malin. Inte så dåligt alls det!
Grattis alla tre! Jag gillar er!
Författarna jag talar om är de underbara kvinnorna Malin Persson Giolito, Simona Ahrnstedt och Pernilla Alm. Under de drygt tre år som jag har bloggat har jag också följt dessa härliga kvinnors bloggar och sett deras älskade romaner växa fram.
Malin började blogga ungefär samtidigt som jag, hösten 2008 och det var där jag "träffade" de andra två. Malins blogg är en av de bästa jag läst, på så många plan. Sen slutade hon blogga. Sen började hon blogga igen. Det var det ingen som tyckte var dåligt.
Simona började i och för sig inte att blogga förrän hennes bok var utgiven och redan hade gjort succé, hon var ju lite fegis på det viset, men det hindrade henne inte från att i princip överta kommentarsfälten hos Malin och Pernilla. Det var det ingen som tyckte var dåligt. Snarare tvärtom. Att läsa Simonas kommentarer kunde ibland vara mer än halva behållningen.
Pernillas (som var först av oss alla att börja blogga, hon bloggade om sitt husbygge också minsann) blogg har genomgått en transformation skulle man kunna säga. Från att länge ha varit bloggen Skrivarmamma, om en mamma (kvinna!) som drömmer om att ge ut en bok, blev den Pernilla Alm, bloggen av den snart utgivna författaren. Stilen på inläggen är dock inte nämnvärt förändrade. Det är det ingen som tycker är dåligt.
I år ger dessa tre ut varsin roman, 2012 kommer med andra ord att bli ett hejdundrande läsår.
Först ut är Pernilla som ger ut sin debutroman Alltid du, den 4 maj på Printz Publishing. Kolla så fin den är! Och kolla Pernilla också!
 |
| Foto: Kristofer Samuelsson |
Sedan kommer den hett efterlängtade uppföljaren till succén Överenskommelser. Simonas andra romanceroman, Betvingade, kommer den 6 augusti! Omslaget är läckrast ever, Simona är också
 |
| Foto: Elisabeth Ohlson Wallin |
Och så i oktober, närmare bestämt den 12 oktober, kommer Malins tredje roman, Bortom varje rimligt tvivel! Åh, det hör man ju på den titeln vad det kommer handla om eller hur? Efter Bara ett barn som jag snyftade mig igenom sist så vet man ju vad man har framför sig.
Grattis alla tre! Jag gillar er!
Vilken Strindberg?
Jag ska försöka mig på att läsa lite Strindberg i år. Jag har aldrig läst något av honom innan, förutom säkert nån påtvingad text under gymnasiet. Men det är ju ändå Strindberg-året i år. För enkelhetens skull kommer jag att börja med de böcker jag har hemma; Hemsöborna och En dåres försvarstal (som ju blivit utvald till årets Stockholm Läser-bok). Men jag undrar, han har ju skrivit så ofantligt mycket denne karl, vad är det för alster jag inte får missa, eller bör läsa? Och ni får gärna motivera era svar.
Marian Keyes är tillbaka!
Tre år efter The Brightest Star in the Sky kommer Marian Keyes tillbaka med en avslutade roman om systrarna Walsh. Den här gången kommer det att handla om privatdetektiven Helen. The Mystery of Mercy Close, som kommer ut i september i år, är den första roman som Marian Keyes ger ut efter en lång depression som varat i över tre år. Säkerligen har den varat längre, men det känns som hon är på väg tillbaka nu, i och med att hon kunnat skriva en ny bok. Så chick lit-vänner; (ni som inte tycker genren är så nedvärderande) den 13 september får vi återigen skratta och gråta med systrarna Walsh!
Upcoming from Barclay
Näst efter Harlan Coben, när det kommer till thriller-författare, så har vi Linwood Barclay. Jag trodde länge, ja tills för nåt år sen eller så, att Linwood var en kvinna. Tyckte namnet passade på en kvinna. Var glad över att en kvinna skrev så häftiga thrillers. Blev lite besviken när jag upptäckte hon var en man. Så kan det gå. Nåväl, Linwood Barclay skriver fristående thrillers precis som Coben. Han har också gett ut en serie om en privatdetektiv vid namn Zack Walker, de finns tyvärr inte översatta till svenska. Men de finns! Här till exempel. De fyra deckarna heter i kronologisk ordning Bad Move, Bad Guys, Lone Wolf och Stone Rain. Är det förresten någon som har läst dom, är det någe bra?
Men nu var det ju faktiskt inte riktigt det jag skulle skriva om.
Den senaste deckaren i raden, The Accident (2011), kom ut på engelsk pocket i början av mars. Men det finns redan en till på väg; den 27 september i år kommer Trust Your Eyes! Den handlar om en schizofren man som blir vittne till ett mord.
På svenska då? Jo, Pocketförlaget släppte i slutet på mars Morgonen hon försvann (Fear the Worst, 2009) på pocket. Och det kommer mera på svenska också! Den 24 maj kommer Vilseledd (Never Look Away, 2010) från Kabusa böcker.
Mycket att se fram emot om man gillar han Barclay alltså, både på svenska och på engelska.
Men nu var det ju faktiskt inte riktigt det jag skulle skriva om.
Den senaste deckaren i raden, The Accident (2011), kom ut på engelsk pocket i början av mars. Men det finns redan en till på väg; den 27 september i år kommer Trust Your Eyes! Den handlar om en schizofren man som blir vittne till ett mord.
På svenska då? Jo, Pocketförlaget släppte i slutet på mars Morgonen hon försvann (Fear the Worst, 2009) på pocket. Och det kommer mera på svenska också! Den 24 maj kommer Vilseledd (Never Look Away, 2010) från Kabusa böcker.
Mycket att se fram emot om man gillar han Barclay alltså, både på svenska och på engelska.
För den utgivningstokige
Höstens utgivning från Norstedts och Bonnierförlagen (Albert Bonniers förlag, W&W, Forum, Minotaru, 2244, Mix förlag, Bonnier Pocket, Månpocket, Bonnier Carlsen, Bonnier Fakta och Rebus) finns nu att beskåda på nätet. Kolla in och anteckna datum!
Andra förlag har också lagt ut sina höstkataloger, bland annat Bazar och alla förlag under Forma Books.
Andra förlag har också lagt ut sina höstkataloger, bland annat Bazar och alla förlag under Forma Books.
Lite om Harlan Coben
Jag älskar thrillers och Harlan Coben är en av mina favoritförfattare inom genren. Man skulle kunna säga att om jag läser en thriller är det sannolikt 50 % chans att det är en Coben-thriller. Emellanåt läser jag någon del i hans lad lit-serie om sportagenten Myron Bolitar. Dom är lika spännande men med en rejäl gnutta grabbhumor som går oftast går hem hos mig.
I början av februari gav Månpocket ut För evigt dömd av Coben. På engelska heter den Caught och är en fristående thriller som kom ut 2010. Lästips inför långhelgen som vi bjuds på till Valborg. Det brukar bara rassla till så har man läst klart hans deckare.
Coben har precis kommit ut med en ny fristående deckare också, Stay Close heter den och jag gissar att den kommer på engelsk pocket inom nåt halvår eller så. Jag återkommer nog till det, var så säker.
För den som gillar Cobens serie om Myron Bolitar och vill läsa på svenska kan jag glädja dig att den tionde delen i serien, Live Wire, kommer ut på svenska på Forum förlag den 5 september i år, Livlinan heter den i översättning.
Ja, det var väl det hela.
I början av februari gav Månpocket ut För evigt dömd av Coben. På engelska heter den Caught och är en fristående thriller som kom ut 2010. Lästips inför långhelgen som vi bjuds på till Valborg. Det brukar bara rassla till så har man läst klart hans deckare.
Coben har precis kommit ut med en ny fristående deckare också, Stay Close heter den och jag gissar att den kommer på engelsk pocket inom nåt halvår eller så. Jag återkommer nog till det, var så säker.
För den som gillar Cobens serie om Myron Bolitar och vill läsa på svenska kan jag glädja dig att den tionde delen i serien, Live Wire, kommer ut på svenska på Forum förlag den 5 september i år, Livlinan heter den i översättning.
Ja, det var väl det hela.
Ingen Pulitzervinnare
Så snopet! Juryn för Pulitzerprisets skönlitterära kategori har inte lyckats enas om en vinnare! Mycket märkligt, det har inte hänt sen jag föddes. De tre finalisternas agenter och utgivare rasar över att ingen blev korad som vinnare då det brukar betyda stora försäljningsframgångar.
Finalisterna är:
David Foster Wallace - The Pale King
Karen Russell - Swamplandia!
Denis Johnson - Train Dreams
Det har hänt förut att juryn inte kunnat enas om en vinnare, men nu var det alltså 35 år sedan sist. Konstigt.
Finalisterna är:
David Foster Wallace - The Pale King
Karen Russell - Swamplandia!
Denis Johnson - Train Dreams
Det har hänt förut att juryn inte kunnat enas om en vinnare, men nu var det alltså 35 år sedan sist. Konstigt.
Orange Prize Shortlist 2012
Hämtat från den officiella hemsidan för The Orange Prize for Fiction:
Årets kortlista för The Orange Prize for Fiction är tillkännagiven! Priset är inne på sitt sjuttonde år och nu kan man hämta information både på Twitter och på deras frekvent uppdaterade facebooksida.
De nominerade titlarna är:
- Ann Patchett - State of Wonder
- Anne Enright - The Forgotten Waltz
- Cynthia Ozick - Foreign Bodies
- Esi Edugyan - Half Blood
- Georgina Harding - Painter of Silence
- Madeline Miller - The Song of Achilles Debutant!
Bara en debutant på listan, men också två väldigt välkända namn, Anne Enright, som vann Bookerpriset 2007 för The Gathering, och Ann Patchett som vann Orangepriset 2002 för Bel Canto (recension). Ingen har någonsin vunnit Orangepriset två gånger, undrar om Patchett blir den första?
Vinnaren presenteras på en prisceremoni den 30 maj.
1Q84
Haruki Murakamis största litterära verk någonsin, trilogin 1Q84, kom ut på svenska under 2011 på Norstedts förlag. Nu har de första två delarna kommit ut på pocket också. Den första delen kom den 13 mars och den andra kom idag, den 13 april. Den tredje och avslutade delen kommer den 3 september. Snygga måste man väl säga, även om omslagen lite för tankarna till en James Bond-film, den där siluettgrejen ni vet.
IMPAC Shortlist 2012
10 romaner har nominerats till kortlistan för The 2012 International IMPAC DUBLIN Literary Award.
De nominerade titlarna är:
Den internationella juryn kommer att välja en vinnare som kommer att tillkännages den 13 juni 2012.
Paperback Lover’s kommentar:
Först och främst lite förvånande att Emma Donaghues Room inte gick vidare till kortlistan. Men kanske har den redan vunnit alltför många priser nu. Kan också tillägga att jag inte har läst någon av titlarna eller författarna innan.
Rocks in the Belly är Bauers debutroman som vann The Indie Award för bästa skönlitterära debut 2011. Aldrig hört talas om.
Bergen blev långlistad till IMPAC-priset 2007 för sin roman The Time in between. The Matter with Morris är hans sjätte roman. Aldrig hört talas om.
Egans roman A Visit from the Goon Squad vann Pulitzerpriset 2011 och kommer att bli en tv-serie producerad av HBO. Den blev också nominerad till Orangepriset förra året. Mitt hetaste vinnartips som kommer i svensk översättning den 21 maj på Norstedts förlag, Huliganerna kommer på besök.
The Memory of Love av Forna blev förra året nominerad till Commonwealth Writer's Prize och gick också ända till kortlistan för Orangepriset samma år.
McGregor har tidigare nominerats till Bookerpriset för sina romaner If Nobody Speaks of Remarkable Things (2002) och So many Ways to Begin (2006).
Marlantes roman Matterhorn baseras på hans egna upplevelser under Vietnam-kriget och har vunnit Washington State Book Award i den skönlitterära klassen.
Landed är Pears sjätte roman. Han har tidigare varit nominerad till IMPAC-priset för In a Land of Plenty (1999) och Wake up (2004). Aldrig hört talas om.
2011 vann Sarids roman Limassol La Grand Prix de Littérature Policière, som är det största och mest prestigefulla kriminalromanspriset i Frankrike.
Tezza är en brasiliansk författare som skrivit ett antal romaner. The Eternal Son har vunnit en hel del priser i Sydamerikan och Brasilien. Aldrig hört talas om.
Vlautin är en amerikansk författare och sångare i ett band. Han har skrivit tre romaner. Aldrig hört talas om.
Så mitt bästa tips är A Visit from the Goon Squad, tätt följt av The Memory of Love.
Vad tror du?
De nominerade titlarna är:
- John Bauer - Rocks in the Belly
- David Bergen - The Matter with Morris
- Jennifer Egan - A Visit from the Goon Squad
- Aminatta Forna - The Memory of Love
- Jon McGregor - Even the Dogs
- Karl Marlantes - Matterhorn
- Tim Pears - Landed
- Yishai Sarid - Limassol
- Cristovão Tezza - The Eternal Son
- Willy Vlautin - Lean on Pete
Den internationella juryn kommer att välja en vinnare som kommer att tillkännages den 13 juni 2012.
Paperback Lover’s kommentar:
Först och främst lite förvånande att Emma Donaghues Room inte gick vidare till kortlistan. Men kanske har den redan vunnit alltför många priser nu. Kan också tillägga att jag inte har läst någon av titlarna eller författarna innan.
Rocks in the Belly är Bauers debutroman som vann The Indie Award för bästa skönlitterära debut 2011. Aldrig hört talas om.
Bergen blev långlistad till IMPAC-priset 2007 för sin roman The Time in between. The Matter with Morris är hans sjätte roman. Aldrig hört talas om.
Egans roman A Visit from the Goon Squad vann Pulitzerpriset 2011 och kommer att bli en tv-serie producerad av HBO. Den blev också nominerad till Orangepriset förra året. Mitt hetaste vinnartips som kommer i svensk översättning den 21 maj på Norstedts förlag, Huliganerna kommer på besök.
The Memory of Love av Forna blev förra året nominerad till Commonwealth Writer's Prize och gick också ända till kortlistan för Orangepriset samma år.
McGregor har tidigare nominerats till Bookerpriset för sina romaner If Nobody Speaks of Remarkable Things (2002) och So many Ways to Begin (2006).
Marlantes roman Matterhorn baseras på hans egna upplevelser under Vietnam-kriget och har vunnit Washington State Book Award i den skönlitterära klassen.
Landed är Pears sjätte roman. Han har tidigare varit nominerad till IMPAC-priset för In a Land of Plenty (1999) och Wake up (2004). Aldrig hört talas om.
2011 vann Sarids roman Limassol La Grand Prix de Littérature Policière, som är det största och mest prestigefulla kriminalromanspriset i Frankrike.
Tezza är en brasiliansk författare som skrivit ett antal romaner. The Eternal Son har vunnit en hel del priser i Sydamerikan och Brasilien. Aldrig hört talas om.
Vlautin är en amerikansk författare och sångare i ett band. Han har skrivit tre romaner. Aldrig hört talas om.
Så mitt bästa tips är A Visit from the Goon Squad, tätt följt av The Memory of Love.
Vad tror du?
Chick lit - ett dåligt namn på en bra genre?
Nu ska jag komma här och vara lite motvalls. Apropå det här om milf lit som jag läste om hos soon-to-be-författare Pernilla Alm och om chick lit som jag hörde om på radion med författaren Denise Rudberg och förläggaren Pia Printz.
Lite bakgrund: chick lit var genren som slog igenom år 2000. Det myntades av författaren Chris Mazza 1995, men det var den brittiska bokindustrin som gjorde det till ett genrenamn ett par år senare. Marian Keyes blev ledande författare inom genren men gillade inte facket hon hamnat i. Det gjorde inte heller Denise Rudberg som kom ut med Väninnan samma år. Båda författarna tyckte att genren var nedvärderande och nedsättande och att en motsvarande roman av en man inte skulle ha kallats exempelvis lad lit (fast det gör den ju nu?).
Jag lever inte i er branch (bokförläggarbranchen) och kan inte säga hur det är, men ingen skulle väl på fullt allvar kalla en roman av exempelvis Majgull Axelsson eller Kerstin Ekman för chick lit? Och varför inte det då, om det nu är så att så fort en roman handlar om en människas olika faser och relationer i livet, förpassas den till genren chick lit.
Vad är det som gör att vissa romaner blir kategoriserade som chick lit?
Kan det vara humorn?
Kan det vara de självironiserande dragen?
Kan det vara den postfeministiska synen på kvinnorna?
Chick lit är humoristisk, självironiserande litteratur skrivna av kvinnor om kvinnor (och ibland män) och med någon typ av relationsförveckling, inte sällan utspelas handlingen i en storstad. Och Rudbergs böcker handlar ju om just detta, det vill säga en kvinna som går igenom en ”fas”, och så är det väl just precis vad många andra chick lit-böcker handlar om också? Jag tycker inte att någon författare ska stoppas in i en genre den inte vill vara i, men vilka är det som nedvärderar genren? Marian Keyes säger själv att den är nedvärderade, men varför kan inte författarna (de kvinnliga gissar jag, som inte gillar genren) reclaima den på samma sätt som vad som helst? (som exempelvis milf lit som då ska vara litteratur som vänder sig till sexiga medelålders kvinnor). Skriv bra chick lit så blir genrens rykte bättre. Enkelt så.
Och nej, om en man skulle skriva humoristiska, självironiserande böcker om män (och ibland kvinnor) så skulle det inte bli en chick lit, det skulle bli en lad lit. Inte en generationsroman, hallå. Per Hagmans Cigarett (som var Rudbergs exempel) kom 1991, långt innan chick lit fanns. Den är inte det minsta humoristisk eller självironiserande och killarna tar sig själva på alldeles för stort allvar. Den är ju närmast att jämföra med American Psycho som kom samma år, och snacka om att vara en roman som kom med nåt nytt, nåt som chockade, och det var ju vad Rudberg efterfrågade. Och alla kan ju inte skriva high concept-litteratur. Då försvinner ju genren i sig själv.
Är det inte alltid så att man blir lite kränkt när någon stoppar en i ett fack man inte vill vara i? Hur bra det där facket än är? Eller? Jag blir själv lite sur när någon tillskriver mig en egenskap jag inte vill kännas vid, som jag inte själv godkänt.
Och så verkar författarna glömma bort en grupp människor här som lever lite för sig själv, jo alltså läsarna. Jag vet jättemånga läsare som skrattat till Rudbergs bok Väninnan och om en läsare benämner hennes böcker chick lit för att jämföra det med Marian Keyes är ju inte det nedsättande. Det skulle inte vara det från min sida i alla fall.
Jag är en läsare, jag pratar inte om chick lit som något dåligt. Jag älskar chick lit. Jag älskar Marian Keyes. Jag älskar Kerstin Ekman. Jag gillar inte Per Hagman. Oavsett genre. Jag gillade Hungerspelstrilogin och Twilight-serien fastän jag inte är speciellt förtjust i genrerna SF eller Fantasy. Tydligen lyckades jag hitta fram till dessa böcker trots att de hade ett för mig ”avskräckande” genrenamn. Så ge läsarna lite credd för att de själva kan avgöra vad som är bra och dålig litteratur utan att en genre på något sätt har förutbestämt det åt dem.
Dessutom; om det nu är så att genren är förlegad, förläggarna kallar det inte längre för chick lit utan för Commercial womens’ fiction eller Intelligent underhållning, så är det väl inget att tjafsa om?
Om det är nu är så att uttrycket chick lit håller på att dö ut, kan man inte släppa det då? Alltså om ingen skriver i den genren, eller blir inföst i den mot sin vilja, varför älta?
Samtidigt kunde man 2008 läsa att Lauren Weisberger, författaren till Djävulen bär Prada, breddade genren genom sin nya bok Chasing Harry Winston. Sara Nelson, chefredaktör för Publishers Weekly, menar att genren har gått vidare till chick lit 2.0. Nelson skriver: ”The definition of chick lit has expanded to include some things that are a little more accomplished and grown-up and literary than what that term used to mean. At the same time, there's lot of that same old boy-meets-girl kind of thing.”.
Även Sophie Kinsella, författaren till En Shopoholics bekännelser, fick för bara ett par månader sedan säga vad hon tycker om genren hennes böcker hamnar i, och hon är inte speciellt missnöjd, även om hon själv definierar sina romaner som romantisk komedi.
Men det verkar finnas en utbredd allergi för vissa genres, vi kanske ska ta och kalla allt dramatik bara, så blir alla nöjda. Jag vet i alla fall att den bästa läsningen för mig på sommarsemestern, det är en Marian Keyes.
Lite bakgrund: chick lit var genren som slog igenom år 2000. Det myntades av författaren Chris Mazza 1995, men det var den brittiska bokindustrin som gjorde det till ett genrenamn ett par år senare. Marian Keyes blev ledande författare inom genren men gillade inte facket hon hamnat i. Det gjorde inte heller Denise Rudberg som kom ut med Väninnan samma år. Båda författarna tyckte att genren var nedvärderande och nedsättande och att en motsvarande roman av en man inte skulle ha kallats exempelvis lad lit (fast det gör den ju nu?).
Jag lever inte i er branch (bokförläggarbranchen) och kan inte säga hur det är, men ingen skulle väl på fullt allvar kalla en roman av exempelvis Majgull Axelsson eller Kerstin Ekman för chick lit? Och varför inte det då, om det nu är så att så fort en roman handlar om en människas olika faser och relationer i livet, förpassas den till genren chick lit.
Vad är det som gör att vissa romaner blir kategoriserade som chick lit?
Kan det vara humorn?
Kan det vara de självironiserande dragen?
Kan det vara den postfeministiska synen på kvinnorna?
Chick lit är humoristisk, självironiserande litteratur skrivna av kvinnor om kvinnor (och ibland män) och med någon typ av relationsförveckling, inte sällan utspelas handlingen i en storstad. Och Rudbergs böcker handlar ju om just detta, det vill säga en kvinna som går igenom en ”fas”, och så är det väl just precis vad många andra chick lit-böcker handlar om också? Jag tycker inte att någon författare ska stoppas in i en genre den inte vill vara i, men vilka är det som nedvärderar genren? Marian Keyes säger själv att den är nedvärderade, men varför kan inte författarna (de kvinnliga gissar jag, som inte gillar genren) reclaima den på samma sätt som vad som helst? (som exempelvis milf lit som då ska vara litteratur som vänder sig till sexiga medelålders kvinnor). Skriv bra chick lit så blir genrens rykte bättre. Enkelt så.
Och nej, om en man skulle skriva humoristiska, självironiserande böcker om män (och ibland kvinnor) så skulle det inte bli en chick lit, det skulle bli en lad lit. Inte en generationsroman, hallå. Per Hagmans Cigarett (som var Rudbergs exempel) kom 1991, långt innan chick lit fanns. Den är inte det minsta humoristisk eller självironiserande och killarna tar sig själva på alldeles för stort allvar. Den är ju närmast att jämföra med American Psycho som kom samma år, och snacka om att vara en roman som kom med nåt nytt, nåt som chockade, och det var ju vad Rudberg efterfrågade. Och alla kan ju inte skriva high concept-litteratur. Då försvinner ju genren i sig själv.
Är det inte alltid så att man blir lite kränkt när någon stoppar en i ett fack man inte vill vara i? Hur bra det där facket än är? Eller? Jag blir själv lite sur när någon tillskriver mig en egenskap jag inte vill kännas vid, som jag inte själv godkänt.
Och så verkar författarna glömma bort en grupp människor här som lever lite för sig själv, jo alltså läsarna. Jag vet jättemånga läsare som skrattat till Rudbergs bok Väninnan och om en läsare benämner hennes böcker chick lit för att jämföra det med Marian Keyes är ju inte det nedsättande. Det skulle inte vara det från min sida i alla fall.
Jag är en läsare, jag pratar inte om chick lit som något dåligt. Jag älskar chick lit. Jag älskar Marian Keyes. Jag älskar Kerstin Ekman. Jag gillar inte Per Hagman. Oavsett genre. Jag gillade Hungerspelstrilogin och Twilight-serien fastän jag inte är speciellt förtjust i genrerna SF eller Fantasy. Tydligen lyckades jag hitta fram till dessa böcker trots att de hade ett för mig ”avskräckande” genrenamn. Så ge läsarna lite credd för att de själva kan avgöra vad som är bra och dålig litteratur utan att en genre på något sätt har förutbestämt det åt dem.
Dessutom; om det nu är så att genren är förlegad, förläggarna kallar det inte längre för chick lit utan för Commercial womens’ fiction eller Intelligent underhållning, så är det väl inget att tjafsa om?
Om det är nu är så att uttrycket chick lit håller på att dö ut, kan man inte släppa det då? Alltså om ingen skriver i den genren, eller blir inföst i den mot sin vilja, varför älta?
Samtidigt kunde man 2008 läsa att Lauren Weisberger, författaren till Djävulen bär Prada, breddade genren genom sin nya bok Chasing Harry Winston. Sara Nelson, chefredaktör för Publishers Weekly, menar att genren har gått vidare till chick lit 2.0. Nelson skriver: ”The definition of chick lit has expanded to include some things that are a little more accomplished and grown-up and literary than what that term used to mean. At the same time, there's lot of that same old boy-meets-girl kind of thing.”.
Även Sophie Kinsella, författaren till En Shopoholics bekännelser, fick för bara ett par månader sedan säga vad hon tycker om genren hennes böcker hamnar i, och hon är inte speciellt missnöjd, även om hon själv definierar sina romaner som romantisk komedi.
Men det verkar finnas en utbredd allergi för vissa genres, vi kanske ska ta och kalla allt dramatik bara, så blir alla nöjda. Jag vet i alla fall att den bästa läsningen för mig på sommarsemestern, det är en Marian Keyes.
Den sista från Reginald Hill
Den store brittiske deckarförfattaren Reginald Hill avled, 75 år gammal, den 13 januari i år. Hill blev mest känd som mannen bakom den berömda polisduon Dalziel & Pascoe, som också blivit en populär tv-serie, Ett fall för Dalziel & Pascoe. Hill hann skriva 24 deckare om deckarduon (exklusive novellsamlingar), fem deckare om den västindiske privatdetektiven Joe Sixsmith och utöver dessa skrev han även tjugotalet andra fristående deckare.
Den senaste (och antagligen och den sista) deckaren som han gav ut var The Woodcutter (2010). Den gavs ut på svenska på Minotaur Förlag med namnet Hämnden 2011 och den 10 februari i år kom den ut på pocket från Månpocket.
Hill blev nominerad till Bästa till svenska översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2010 för Dödsmässa (Midnight Fugue, 2009), den sista delen om Dalziel & Pascoe. Redan 1995 mottog han The Cartier Diamond Dagger for Lifetime Achievement. Jag har inte läst en endaste deckare av Hill, det skall erkännas, men jag är väldigt medveten om hans produktion och har stenkoll på alla delar om Dalziel & Pascoe. Jag har lovat någon gång i den här bloggen tror jag, att Reginald Hill ska bli min pensionsläsning, men så kanske man inte bör tänka. Dags att börja samla på sig Dalziel & Pascoe-deckare redan nu istället?
Jag ser nu att bokus har en deckare med namnet Dalziel & Pascoe 1 på sin lista över kommande böcker, den ska komma ut den 30 augusti i år. Jag undrar jag om det är den sista Hill hann skriva klart innan han gick bort, eller om det är en nyutgåva av en tidigare deckare?
Vad tycker du om Reginald Hill?
Den senaste (och antagligen och den sista) deckaren som han gav ut var The Woodcutter (2010). Den gavs ut på svenska på Minotaur Förlag med namnet Hämnden 2011 och den 10 februari i år kom den ut på pocket från Månpocket.
Hill blev nominerad till Bästa till svenska översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin 2010 för Dödsmässa (Midnight Fugue, 2009), den sista delen om Dalziel & Pascoe. Redan 1995 mottog han The Cartier Diamond Dagger for Lifetime Achievement. Jag har inte läst en endaste deckare av Hill, det skall erkännas, men jag är väldigt medveten om hans produktion och har stenkoll på alla delar om Dalziel & Pascoe. Jag har lovat någon gång i den här bloggen tror jag, att Reginald Hill ska bli min pensionsläsning, men så kanske man inte bör tänka. Dags att börja samla på sig Dalziel & Pascoe-deckare redan nu istället?
Jag ser nu att bokus har en deckare med namnet Dalziel & Pascoe 1 på sin lista över kommande böcker, den ska komma ut den 30 augusti i år. Jag undrar jag om det är den sista Hill hann skriva klart innan han gick bort, eller om det är en nyutgåva av en tidigare deckare?
Vad tycker du om Reginald Hill?
2011 års bästa deckare på pocket
Jag har ju glömt att berätta!
2011 års Bästa svenska kriminalroman, Viskleken av Arne Dahl, har kommit på pocket. Den kom faktiskt redan den 10 februari.
Arne Dahl har en väldigt snygg och väl uppdaterad hemsida där det står allt om hans deckare, och om filmerna som bygger på hans kriminalserie om A-gruppen. Lästips! Den andra delen i hans nya serie om den sameuropeiska polisstyrkan Opcop, Hela havet stormar, kommer ut den 20 april.
En hel del av de nominerade titlarna till deckarpriset har också kommit ut på pocket, eller gör det inom ett halvår.
Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel kom på pocket den 23 november 2011.
Änglavakter av Kristina Ohlsson (som jag skrivit mer om här) kom ut på pocket den 25 januari i år.
Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson kommer ut på pocket den 25 juli. Semesterläsning alltså! (hittade inget omslag till den)
Den sista nominerade titeln är Eldvittnet av Lars Kepler, men den har inte fått något datum för pocketutgivning ännu.
Uppdaterad 2012-04-12: Eldvittnet av Lars Kepler kommer ut på Månpocket den 14 september!
2011 års Bästa svenska kriminalroman, Viskleken av Arne Dahl, har kommit på pocket. Den kom faktiskt redan den 10 februari.
Arne Dahl har en väldigt snygg och väl uppdaterad hemsida där det står allt om hans deckare, och om filmerna som bygger på hans kriminalserie om A-gruppen. Lästips! Den andra delen i hans nya serie om den sameuropeiska polisstyrkan Opcop, Hela havet stormar, kommer ut den 20 april.
En hel del av de nominerade titlarna till deckarpriset har också kommit ut på pocket, eller gör det inom ett halvår.
Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel kom på pocket den 23 november 2011.
Änglavakter av Kristina Ohlsson (som jag skrivit mer om här) kom ut på pocket den 25 januari i år.
Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson kommer ut på pocket den 25 juli. Semesterläsning alltså! (hittade inget omslag till den)
Uppdaterad 2012-04-12: Eldvittnet av Lars Kepler kommer ut på Månpocket den 14 september!
Bok blir film blir bok
Nu mer än någonsin blir det film av böcker. Eller är det bara inbillning, jag är mer intresserad av böcker än av film, så kanske jag bara märker de filmer som det pratas om i bokvärlden. I och med att filmerna har premiär får böckerna en pånyttfödelse som heter duga. Vilket några förlag såklart vinner på och utnyttjar bra. Hungerspelen gick upp på biograferna i hela världen den 23 mars och samtidigt släppte Månpocket en nyutgåva av pocketen. Det var nog behövligt med en nytryckning och i det här fallet var ju filmomslaget helt dugligt som bokomslag också.
Den 17 februari har Jonathan Safran Foers vackra roman Extremt högt och otroligt nära biopremiär. Tom Hanks spelar en av huvudrollerna. Norstedts har i samband med det gett ut en ny glansigt röd pocketutgåva av boken.
För knappt ett år sedan hade Haruki Murakamis sorgliga och nyansfulla roman Norwegian Wood biopremiär. En oerhört vacker film som jag vill tipsa alla om att gå och se. Kanske på grund av filmen, eller bara kanske på grund av att boken sålt slut, så gav Norstedts den 21 februari ut en pocketnyutgåva av boken.
Norstedts ger den 14 maj ut en nyutgåva i pocket av Jack Kerouacs roman På väg (On the road). Filmen med samma namn, med bland andra Kristen Stewart, Kirsten Dunst och Elisabeth Moss i de kvinnliga huvudrollerna, går upp på Cannesfestivalen i maj. Till de svenska biograferna kommer filmen först den 24 augusti. Fint, så alla hinner läsa boken innan, inklusive mig själv.
Har ni tips på fler böcker som ska bli film?
Den 17 februari har Jonathan Safran Foers vackra roman Extremt högt och otroligt nära biopremiär. Tom Hanks spelar en av huvudrollerna. Norstedts har i samband med det gett ut en ny glansigt röd pocketutgåva av boken.
För knappt ett år sedan hade Haruki Murakamis sorgliga och nyansfulla roman Norwegian Wood biopremiär. En oerhört vacker film som jag vill tipsa alla om att gå och se. Kanske på grund av filmen, eller bara kanske på grund av att boken sålt slut, så gav Norstedts den 21 februari ut en pocketnyutgåva av boken.
Norstedts ger den 14 maj ut en nyutgåva i pocket av Jack Kerouacs roman På väg (On the road). Filmen med samma namn, med bland andra Kristen Stewart, Kirsten Dunst och Elisabeth Moss i de kvinnliga huvudrollerna, går upp på Cannesfestivalen i maj. Till de svenska biograferna kommer filmen först den 24 augusti. Fint, så alla hinner läsa boken innan, inklusive mig själv.
Har ni tips på fler böcker som ska bli film?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)