Recension: En sekund i taget

Författare: Sofia Nordin
Titel: En sekund i taget
Utg.år: 2012
Förlag: Rabén & Sjögren

I december fick jag ett okorrigerat läsex i min hand av Sofia Nordins En sekund i taget. Sofia Nordin har tidigare varit nominerad till Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok för Natthimmel (2009) och Det händer nu (2010).

Jag läser att recensionsdatum är den 8 februari 2013 och tänker att jag har gott om tid.

Ändå blev det försenat nu. Men, den som väntar på nåt gott.

I En sekund i taget får vi möta trettonåriga Hedvig. När boken börjar är hon just på väg att rymma hemifrån. Men hon rymmer inte från en arg pappa, en konstigt mamma och en jobbig lillebror. Hon rymmer från döden. Alla är döda. Hela familjen är död. Hela staden är död. Alla har dött i en hemsk febersjukdom. Alla utom Hedvig.

Hedvig är en tjej med dåligt självförtroende och låg självkänsla. Hon tror inte att hon klarar av något. Kompisen Lydia däremot, hon är bra på allt. Hedvig är liksom Lydias skugga. Men inte nu längre, för Lydia är också död.

Hedvig flyr till en lantgård utanför stan, hon upptäcker till sin lycka att djuren lever och hon lär sig till slut att mjölka kossorna och sköta om hönsen och hästarna på gården. Hon läser på hur man lagar mat och klarar sig faktiskt alldeles utmärkt. Alldeles själv och alldeles ensam.

Men hur ser hennes framtid ut? Alla i hela världen har dött och Hedvig som är okysst och aldrig har varit kär, känner att livet kommer bli rätt trist.

Är det verkligen ingen annan som har överlevt?

En sekund i taget är spännande, intressant, lärorik, sorglig, humoristisk och väldigt verklig, trots den dystopiska inramningen. Jag blir tretton år igen när jag läser, jag blir osäker, fundersam, grubblande, glad och ledsen om vartannat. Läs den!