Det blev en hel del debutanter och nya författare för mig i sommar, hela åtta nya bekantskaper och när det gäller deckarna har jag självklart börjat från början och läst den första i serien. Det skulle ju kunna ha bidragit till fler Tummen ned, lite för att debuten sällan är författarens bästa verk och för att man behöver läsa fler alster innan man gör en bedömning. Men många har jag tagit till mitt hjärta på första försöket. Det känns härligt.
Här kommer listorna, numrerade, men utan inbördes ordning.
Tummen upp för
- Ian Fleming - Casino Royale Den allra första boken om Agent 007 - med rätt att döda. Grabbigt, lite töntigt och stereotypt, men gillar man, som jag, filmerna om James Bond, då gillar man böckerna också. Något som sällan framhävs i filmerna är Bonds utsökta matvanor; äggröra, bacon och champagne till middag någon?
- Jo Nesbø - Djävulsstjärnan Som vanligt i Nesbøs deckare är det många mord och dom är bestialiska och det är hemskt och läskigt och jag älskar det.
- Camilla Grebe & Åsa Träff - Någon sorts frid Första boken om psykologen Siri Bergman. Kanske inte helt logisk från början till slut, men ändå rätt spännande och jag blir sugen att läsa uppföljarna som båda blivit nominerade till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman, Bittrare än döden och Innan du dog.
- Cilla & Rolf Börjlind - Springfloden Debut! Och vilken debut sen, jag gillade detta skarpt. Har läst en och annan mindre jublande recension om att det är för spretigt, för många karaktärer för att hålla ihop storyn och så, men för mig är det precis så som jag vill ha det, ett rörigt persongalleri. Dock måste ju alla i historien ha en plats, man kan inte stoppa in folk här och där bara för att.
- Agatha Christie - Katt bland duvor Apropå mångfacetterat persongalleri. Christie håller för det mesta måttet, så även här.
- Maria Lang - Mördaren ljuger inte ensam Åh, en gammal deckarklassiker som jag läser för första gången. Många vändningar och tvister. Vet inte om jag blev helt vän med alla karaktärer här, men jag blev definitivt sugen på att läsa mer om Puck. Och språket, språket!
- Bodil Malmsten - Kom och hälsa på mig om tusen år Vet inte vilken i ordningen av Malmstens loggböcker detta är, men de roar fortfarande och det blir förhållandevis högt mått av igenkänning när jag läser hennes funderingar om Frankrike och fransmännen. Längtar ibland tillbaka till Frankrike väldigt mycket.
- Dennis Lehane - Svart nåd Lehane gillar jag av samma anledning som jag gillar Nesbø, det svarta, det bestialiska och mängden mord. Men här får man extra bonus i och med språket.
- Belinda Bauer - Mörk jord Omtalad, ombloggad, prisbelönt. Kanske inte hamnar i toppen på den här listan men jodå, historien om pojken som börjar brevväxla med sin morbrors mördare är bra. Mycket bra!
- Harlan Coben - Släpp inte taget Rafflande, som vanligt. Kanske känns lite blassé att läsa om chatrum, surf-övervakning, gps-spårning, loggning och annat nu såhär 2013. Boken kom 2008 och då kanske det var relativt nytt för de flesta men nu, nu är det vardagsmat. Dock var det tillräckligt spännande för att boken skulle få tummen upp.
- Thomas Kanger - Gränslandet Länge sen jag läste nåt av Kanger, den här blev nominerad till Bästa svenska deckare redan 2007. Annorlunda deckare, utspelar sig utanför Västerås och Sverige och med den sjukskrivna polisen Elina Wik som börjar nysta i ett mord som har sin upprinnelse i det forna Jugoslavien och 90-talets krig där.
- Håkan Östlundh - Släke Första boken jag läser av Östlundh. Hans debut om polisen Fredrik Broman som flyttat till Gotland från Stockholm. Läskiga mord men lite för mycket relationsdrama för min smak.
- Henning Mankell - Italienska skor Mankell brukar vara bra och det är som vanligt härligt att läsa honom, men historien om en gammal gubbe på en enslig ö och kvinnorna han träffar fångade mig inte riktigt i sommar. Kan ha med dålig timing att göra.
- Jonas Karlsson - Den perfekte vännen En och annan pärla, men noveller är inte min grej, de hinner knappt börja förrän de är slut. Den jag gillade bäst, Dörren, var den längsta. Säger en del om mitt förhållande till noveller.
- Margaret Atwood - Oryx & Crake Även här handlar min veliga tummen om genren, mer än om språk och kvalitet. Min första Atwood-bok någonsin, tyckte det behövde åtgärdas. Men dystopier alltså, jag gillar det inte. Jag vet inte varför men jag tycker det är ibland fysiskt jobbigt att läsa om framtida samhällen när vi är utdöda, genmanipulerade, tillbaka till det primitiva fastän vi är förädlade. Jag vet inte.
- Johan Theorin - Sankta Psyko Sån besvikelse. Har gillat alla Theorins tidigare spökdeckare som utspelar sig på Öland. Men det här var ett bottennapp. Märklig enstöring till förskollärare tar jobb på en förskola anknuten till en en psykiatrisk klinik. Barnen på förskolan har sina föräldrar på sjukhuset. Och läraren verkar "något" besatt av en av patienterna som han tror är inlagd där.
- Nina Hemmingsson - Så jävla normal Äsch. Seriealbum som jag trodde skulle vara kul. Författare till geniala Jag är din flickvän nu, men det här var inte alls roligt, bara svart och en massa vaginor. Står i och för sig att albumet kommit till när serietecknaren känt sig nere och ledsen, det märks och jag roades inte alls. Berördes inte heller måste jag väl tillägga.
- Maria Küchen - Gamarna Blä. Här vet jag ingen hejd på allt som var dåligt. Får fundera på vad som var värst. Att berättelsen genom hela boken skiftar i tempus och i berättarform. Sjukt irriterade. Eller att Stockholmsproblemet att man säljer ut allmännyttan skall kritiseras i deckarform på ett klumpigt sätt. Bara dåligt. Eller att huvudpersonen, bestsellerförfattaren Sanna Wrede, går runt och citerar författare och annat tyst i sitt huvud som en enda störig klyscha. Eller att densamma är så sexuellt frustrerad att hon blir kåt på alla hon träffar, anhöriga till mordoffer, tjejer som killar, grannar och what not. Eller att densamma går runt och fantiserar ihop scenarion om hur saker och ting gått till, eller funderar på vad som kommer att hända härnäst, och sen blir irriterad för att någon menar att hon som författare borde vara fantasifull. Eller att hon inte går till polisen när hon har inbrott, får veta vem som kommer bli nästa mordoffer genom material hon mottar, får hotmail, etc. Blä. Den blev utläst endast för att den råkade vara enda tillgängliga bok under en långtråkig dag, men det var knappt alltså.