Recension: Rapport om Adam

Författare: Jean-Marie Gustave Le Clézio
Titel: Rapport om Adam
Org. titel: Le procès-verbal
Utg. år (Org. år): 2008 (1963)
Förlag: Norstedts

2008 års nobelpristagare i litteratur.
Julklapp från min bror. Jag får varje jul ett verk av det årets nobelpristagare i litteratur. I år fick jag tillfälle att läsa årets nobelpristagare med lite mer analyserande inriktning då jag numera för det första bloggar recensioner och för det andra är med i utmaningen Månadens nobelpristagare som bloggen Litteratura står för. Där skulle vi under februari månad läsa ett verk av Le Clézio.

Angående Rapport om Adam har jag följande att säga:
Adam bor i ett hus som övergivits av sina ägare för sommarhalvåret. Han går runt i staden han bor i, solar på stranden, iakttar alla människor som rör sig omkring honom. En dag slår han följe med en hund (nej, inte tvärtom) och följer hans väg genom staden, runt gatorna, in i affärer och snokandes i sopkorgar. Han skriver brev (som han inte skickar) till en flicka som heter Michèle och vid ett tillfälle hälsar hon också på honom. Men vad som händer sen med relationen får man inte veta. Ett tag tror jag att han dödat henne och sedan glömt bort det. Bland annat så dödar han en råtta i huset och utsätter den för tortyr. Senare undrar han varför det ligger en död råtta utanför fönstret.
Allt är inte riktigt som det ska med Adam. Han funderar själv en del på vem han är; är han en mentalpatient eller är han en krigsveteran? Det visar sig att Adam rymt från sina föräldrar och efter att ha stått på strandpromenaden i staden och gormat som värsta rabulisten, tar polisen honom och han blir intagen på mentalsjukhus. Adam trivs ganska bra där, han blir lugn i sitt inre när intrycken blir färre. Där kan han analysera sitt liv i lugn och ro utan yttre påverkan. Sista sidorna i boken är ett samtal mellan Adam och läkarstudenter som befinner sig på sjukhuset. Adam hamnar till slut i ett katatoniskt tillstånd och blir återförd till sitt rum. Där slutar Rapport om Adam.

Det här en alldeles för diffus och abstrakt historia för min smak. Den berättas ur Adams synvinkel och eftersom han ofta är förvirrad och fördjupar sig i konstiga detaljer blir det svårt att hänga med och förstå vad det ska resultera i. Språket är annars lätt att följa med i och boken blir lite mer intressant när man här och där får se tidningsurklipp från den lokala blaskan. Underförstått finns dom med i rapporten om Adam. Jag undrar bara vem det är som skrivit den; är det en läkare, är det Adam själv eller finns det en tredje person som betraktar Adam på avstånd?

Det här var Le Clézios debut. Jag hoppas att de följande verken är annorlunda.

-----------------------
Eftersom vi går bakåt i tiden i utmaningen Månades nobelpristagare ska jag alltså läsa Doris Lessing i mars. Jag har valt den tredje boken i serien Våldets barn; En fläkt av stormen.