I lördags var det Maria-dagen. Min namnsdag! Den har firats i min familj varje år förutom den 28 februari 1986, då Palme mördades. Vad jag kommer ihåg var det inte fokus på min namnsdag då, något jag var lite putt över, men det kunde man ju inte säga då.
I lördags blev jag dock uppvaktad till max. Peter P bjöd mig på Roast på Berns på onsdag, det ska bli superkul. Om ni undrar vad det är kan ni läsa mera här.
Mamma hade skickat ett paket med det allra gulligaste kortet, våriga fjädrar och en så himla söt bok att hänga runt halsen, eller någon annanstans. Tack mamsen.
Fick också fler överraskningar, samtal och sms från farmor och pappa och vänner. Det är himla fint att heta Maria måste jag säga.
Palme sköts kl 23.20 eller ngt sånt. Så visst tycker man att dina föräldrar borde ha hunnit med att fira dig innan det ;-) Grattis i efterskott hälsar Malin Persson G
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTack så mycket :-)
SvaraRaderaMen du har ju alldeles rätt i att han blev mördad på kvällen. Jag fick för mig det var på kvällen innan, alltså den 27. Antagligen blev jag firad den 28, men kände mig kanske lite bortglömd den 1 mars, vilket såklart är förståeligt. Mamma, hur var det nu?
Man känner sig bortglömd som barn tror jag, per definition, med eller utan Palme. Helt normalt. Och oavsett vad föräldrarna gjorde.
SvaraRaderaKram! Malin
Eller så är det så att marias föräldrar visste något som vi andra inte visste - kanske var de i Stockholm . . . (mysteriet tätnar)
SvaraRadera