Recension: Kameleontens skugga

Författare: Minette Walters
Titel: Kameleontens skugga
Org. titel: Chameleon's shadow
Utg. År (Org. år): 2009 (2007)
Förlag: Bonnier Pocket

Charles Acland skadas i Irak under kriget. Han har oturen (om man kan prata om otur i krig?) att befinna sig i en pansarvagn när tre irakier bestämmer sig för att spränga den genom en dold landmina. Charles är den enda som överlever, men han skadas svårt, mest i ansiktet som blir helt deformerat. Tillbaka i England har han svårt att acceptera sina fysiska och mentala skador och han får tillbringa en lång tid på sjukhus. Alla i personalen och även Charles föräldrar upptäcker att hans humör är väldigt häftigt och aggressivt. Han drabbas av svåra migränanfall och aggressioner han inte kan kontrollera. Hans läkare tror att det kan sammankopplas med minnesförlusten han lider av. Charles vantrivs på sjukhuset och vill snabbt komma därifrån. Samtidigt sker ett antal mord på äldre homosexuella män. När Charles äntligen får lämna sjukhuset hamnar han flera gånger i situationer som får polisen att misstänka att han skulle ha något med morden att göra. Även människor i Charles omgivning börjar misstänka honom för morden. Charles blir förvirrad, hans aggressiva anfall och minnesluckor verkar alltför märkligt sammanfalla med tiderna för morden. Han blir själv fundersam på vad som hänt då morden inträffat och börjar på egen hand att försöka hitta lösningen.

Walters lyckas än en gång att skriva en kriminalroman där människans komplexa psyke får stå i centrum tillsammans med intressanta bihistorier. Den tidigare Ett förvridet sinne var också suverän. Polisutredningarna hamnar i periferin men finns ändå där för strukturens skull. Det ges många ledtrådar men jag lyckas ändå inte förutse slutet och lösningen. Det blir en hel del knorrar på slutet. Minette Walters är verkligen en av mina favoriter.