Recension: Spökhistoria vid skymningen

Författare: Johan Theorin
Titel: Skumtimmen
Utgivningsår: 2007

Jag har precis läst ut Skumtimmen av Johan Theorin. Det är en av det bästa kriminalromanerna jag läst på länge. Den är spöklik, kuslig och obehaglig, det är bra i min deckarvärld. Kanske kan det vara så att jag mer och mer gillar när spänningsromanerna inte har en polisutredning som huvudämne. I Skumtimmen figurerar endast en polis, lite för att på Öland där handlingen utspelar sig finns det bara en polis när sommaren och högsäsongen är över. Och denna enda polis är inte huvudpersonen heller.
Jag ska inte berätta för mycket om den här boken. Jag är själv en sån som inte gillar att läsa bakpå böckerna, tyvärr avslöjas alltför ofta alltför mycket av handlingen. Så jag håller mig till det som händer på de första fem sidorna. Här kommer det (läs inte vidare om du inte vill veta):
Det är en höstdag i början av 70-talet och en massiv dimma har sänkt sig över Öland. Lille Jens smiter ifrån sina morföräldrar, hoppar över muren i trädgården och smyger ut på alvaret. Sedan dess är han försvunnen.
20 år senare kontaktas mamman Julia av sin far Gerlof som bor på ålderdomshem på Öland. Han tror sig veta vad som hänt Jens.
Det är Julia och Gerlof som boken handlar om, en fin far-dotter-relation faktiskt. Annars bor det mest massa gamla enstöringar till män på Öland. Julia som bor i Göteborg är också en enstöring.
Men det är så jäkla bra!!!

Den här boken fick pris för Bästa svenska debut av Svenska Deckarakademin 2007 och i år är Johan Theorins nästa bok Nattfåk nominerad i kategorin Bästa kriminalroman. Nu hoppas jag att han vinner.