Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Titel: En halv gul sol
Org.titel: Half of a yellow sun
Utg.år (Utg.år pocket): 2006 (2008)
Förlag: Bonnier Pocket
Jag skulle egentligen ha diskuterat den här boken på bokhoras läsesalong i förrgår, men det blev inte så. Men det gör ju hur som helst att den här recensionen blir lite mer subjektiv än om jag först hade diskuterat den med flera andra (läs gärna boktokas läsecirkelteori som handlar lite om det).
I En halv gul sol får vi i kronologisk ordning möta tjänaren Ugwu, hans husbonde Odenigbo, Odenigbos flickvän Olanna och hennes tvillingsyster Kainene, samt Kainenes engelske pojkvän Richard. Berättelsens bakgrund är Nigeria på 1960-talet, det årtionde då det omtalade Biafrakriget utbryter i sydöstra Nigeria, alltså i Biafra.
När vi möter Olanna och Odenigbo i början av 60-talet lever de ett medelklassliv i ett stort hus i Nsukka. Deras tjänare Ugwu behandlas nästan som en i familjen och får gå i skolan, han får till och med en egen tjänstebostad. Kainene och Richard bor i hamnstaden Port Harcourt, men eftersom Olanna och Kainene har en knepig och komplicerad relation, lite beroende på Richard, så ses de inte speciellt ofta.
1967 utbryter inbördeskriget och på Olannas och Odenigbos bröllopsdag flyger de första bombräderna över deras hus i Nsukka. Ett par år senare är allt förändrat, även relationerna mellan huvudpersonerna.
Boken var väldigt lättläst, det gick förhållandevis snabbt att läsa de nästan 700 sidorna. Språket flyter på och dialogerna känns mycket trovärdiga. Några händelser i boken gick att förutse, dessutom avslöjade baksidestexten på boken alltför mycket. En verklig bonus var att jag fick lära mig så mycket om Biafra. Det enda jag visste innan var att man var tvungen att äta upp middagsmaten och tänka på barnen i Biafra när man var liten. De flesta kommer väl ihåg de runda uppsvällda barnmagarna, men jag lärde mig aldrig vad det berodde på, trodde det handlade om ren undernäring (vilket ju såklart var en av orsakerna).
Nu vet jag att det berodde på sjukdomen kwashiorkor och det kan jag tacka En halv gul sol för. Nu är det ju inte så kul att läsa om krig, men den här boken presenterar det ändå på ett hanterbart sätt.
För den här boken fick Chimamanda Ngozi Adichie Orange-priset 2007.
Uppdaterar kanske mera här om bokhora skriver om sin läsesalong.
Boktoka har också skrivit en finfin recension om En halv gul sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar