Recension: Revolutionary Road

Författare: Richard Yates
Titel: Revolutionary Road
Org. titel: Revolutionary Road
Utg. År (Org. år): 2009 (1961)
Förlag: Norstedts pocket
Omslaget: Revolutionary Road blev film 2008 med Leonardo di Caprio och Kate Winslet i huvudrollerna som paret Frank och April Wheeler.

USA, 50-talet, den idylliska förorten, man jobbar inne i stan och tar pendeln dit och hem. Frank alltså, April är såklart hemma med barnen. Barnen kom lite tidigare än planerat, så Frank tar jobb på samma firma som hans far jobbat på ”sålänge”, tills barnen är äldre och han kan ta ett mer kreativt och intressant jobb. Både Frank och April är enormt uttråkade i förorten, både vad gäller förhållandet dem emellan och deras vänskapsrelationer med grannarna. De försöker ändå leva i illusionen att det är ett transferliv, på väg mot något bättre. Att de bor på Revolutionary Road är ren ironi kan man tycka. Men till slut kläcker April idéen om att de ska flytta till Frankrike. Där ska Frank kunna utvecklas och April kan jobba på ambassaden. På så sätt ska de slippa förgås av tristess. Men så händer något som grusar deras planer och Frank blir innerst inne lättad. Han är lite nervös för den stundande flytten till det okända Europa och har dessutom precis fått erbjudande om en befordran. April låtsas som att det inte gör henne så mycket att flytten inte blir av, men ensam hemma smider hon livsfarliga planer....

Den här berättelsen av Yates känns ovanligt aktuell trots att den är skriven för 50 år sedan och trots att karriär och arbetsliv ser annorlunda ut för par i 30-årsåldern idag. Men det går inte att komma ifrån hur lätt det är att bara dras med i vardagen, dagar följer på dagar som till slut blir år, och man har inte åstadkommit allt det där man önskat, inte hunnit dit man velat, inte utvecklats som man drömt om. Helt plötsligt vaknar man upp och det känns som om livet sprungit ikapp och om en. Den där korta sträckan mot målet blev ett halvt liv och man har nästan glömt vad målet var; en lysande karriär, drömlyan inne i stan, 2,3 barn och icke att förglömma, den egna självutvecklingen i form av hobbies, kurser och gud vet allt.
Frank och April har fastnat i sitt liv, April vantrivs och går hemma och finurlar på vad som kan rädda dom från ett liv i grått eller från att tappa lusten till att leva helt och hållet. Frank känner ungefär likadant och vill vara den där killen som tar risker (små risker tar han, som att vänstra med receptionisten på jobbet), han vill verka manlig och modig, en sån som tar för sig. Tyvärr mår han dock bäst när det är tryggt omkring honom. En flytt till Frankrike skrämmer slag på honom så till den milda grad att något annat nästan lika jobbigt är att föredra.

Yates fångar också karaktärerna på ett underbart sätt. Han beskriver deras ansiktsuttryck, deras kroppshållning, hur de står, går, sätter sig och sitter. Allt detta ger en enormt verklighetstrogen bild av hur alla personer i boken mår, hur de tänker och fungerar. Med di Caprio och Winslet som referenser är det oerhört lätt att se makarna Wheeler framför sig, både i ensamhet och i sällskap med andra. Ser verkligen fram emot att se filmen.


2 kommentarer:

  1. Nu blev jag ännu mer sugen på att läsa Yates!!!

    Håller med dig att det är som att ha en mini-bibbla! Det är tryggt!!! :)

    SvaraRadera
  2. Hemliga bokvännen9 mars 2009 08:23

    Nån gång i början på denna vecka har du ett paket att vänta från mig :) Hoppas du gillar innehållet!

    SvaraRadera