Recension: Snö

Författare: Orhan Pamuk
Titel: Snö
Org. titel: Kar
Utg. År (Org. år): 2007 (2002)
Förlag: Norstedts storpocket

Poeten Ka kommer tillbaka till Turkiet efter flera år i exil i Frankfurt. Han besöker först Istanbul men reser rätt omgående till staden Kars som ligger på gränsen till Armenien. På vägen dit överraskas bussen av ett snöoväder. Snön kommer att fortsätta falla under hela tiden Ka befinner sig i Kars. Faktum är att snön gör det omöjligt för någon att lämna staden. Väl där tar Ka in på hotell. Hotellet ägs av fadern till İpek, İpek som är en av de vackraste kvinnor Ka har träffat och nu är hon dessutom skild från sin man. Ka blir handlöst förälskad.

I Kars undersöker han orsaken till att så många flickor som bär huvudduk har begått självmord. Det visar sig att rektorn för Pedagogiska institutet har förbjudit flickor med huvudduk att gå i skolan. När flickorna vägrar att släppa huvudduken blir deras föräldrar hotade av polisen. Det är förbjudet att inte gå i skolan. Men vad är den egentliga orsaken till att flickorna så hängivet tar sina liv? En dag på ett av Kars många tehus sitter Ka och İpek och fikar. Vid bordet bredvid sitter rektorn för Pedagogiska institutet tillsammans med en annan man. Helt plötsligt är rektorn skjuten. Detta blir upptakten till en mängd händelser, den ena mer absurd än den andra. Den lokala blaskan trycker sina tidningar en dag i förväg, men de verkar vara självuppfyllande profetior för allt som står i tidningen inträffar så småningom.

Ka är trots detta lyckligare än han någonsin varit förut. Han är kär i İpek och vill att hon följer honom med tillbaka till Frankfurt när vägarna öppnas igen. Under dagarna i Kars kommer dikter till honom som på löpande band. Han försöker få dom på print så fort det bara går så de inte försvinner för honom. İpek är en stor inspirationskälla. Men kan İpek lämna sin syster Kadife? Och vem är den mystiske mannen Blå som det ryktas att Kadife har en affär med?

När jag skulle ge mig i kast med Snö hade jag en del mentala hinder. Jag hade tidigare läst Den svarta boken av Pamuk och den kändes torr, mörk och alltför satirisk för min smak. Men efter tio sidor i Snö var jag fast. Så otroligt mystisk, spännande, lurande och fantastisk. Snön finns där hela tiden, man kan nästan ta på tystnaden i staden som snön framkallar. Kylan märks dock knappt. Även Snö är mycket satirisk, men här handlar det mer om motsättningar mellan islamister och ateister, vem kan man skylla på för flickornas självmord, vem bär skulden till att Kars är så fattigt?
Vem har den riktiga makten i Kars?

Jag är i alla fall sjukt nöjd över att ha tagit mig igenom den drygt 500 sidor långa Snö, den överraskade mig och vad är härligare än böcker som är bättre än förväntat? De blir liksom extra bra. Nu finns det en hel del mer i boken som jag inte tagit upp här, många bihistorier och symboler som hela tiden gör att saker faller på plats, men det är något man får upptäcka själv tycker jag. Glöm inte bort det här boktipset!