...med Förnuft och känsla. Efter nästan 200 sidor visar det sig ju att både Elinors och Mariannes kavaljerar är otrogna och vidriga skurkar. Heja för Willoughby och Ferrars som gör att jag härdar ut den här låååånga tebjudningen.
åh, jag som hade tänkt läsa den i höst men det låter som att den är lite som "svindlande höjder". Den var för mig en plåga så stor att jag inte tog mig igenom den. Hm, skippa förnuft och känsla kanske?
Jessica: ja, jag tycker att den är väldigt lik Svindlande höjder. Läs istället Jane Eyre om du vill prova på nåt liknande (och om du inte redan läst den). Den hade mer "action".
Anonym: jo jag läste ut den i helgen och visst, den hade ju det där lyckliga slutet som Austen gillar. Men det var jag liksom förberedd på, så det blev ingen överraskningseffekt direkt. Jag måste tyvärr säga att Förnuft och känsla inte var någon hit. Tyvärr.
åh, jag som hade tänkt läsa den i höst men det låter som att den är lite som "svindlande höjder". Den var för mig en plåga så stor att jag inte tog mig igenom den. Hm, skippa förnuft och känsla kanske?
SvaraRaderaJessica: ja, jag tycker att den är väldigt lik Svindlande höjder. Läs istället Jane Eyre om du vill prova på nåt liknande (och om du inte redan läst den). Den hade mer "action".
SvaraRaderaNämen, inte går den att jämföra med Svindlande höjder! Den tyckte jag var närmast en plåga att läsa. Men Austen, Austen!
SvaraRaderaVänta tills du läst klart innan du avfärdar den... :-)
Anonym: jo jag läste ut den i helgen och visst, den hade ju det där lyckliga slutet som Austen gillar. Men det var jag liksom förberedd på, så det blev ingen överraskningseffekt direkt. Jag måste tyvärr säga att Förnuft och känsla inte var någon hit. Tyvärr.
SvaraRadera