Recension: Tolv gånger Pinter

Författare: Harold Pinter
Titel: Tolv gånger Pinter
Utg. år: 2005
Förlag: Ersatz

Harold Pinter var Månadens nobelpristagare i maj. Han fick nobelpriset i litteratur 2005. Jag har tidigare läst Nio gånger Pinter med ett antal dramer. Tolv gånger Pinter består av tolv av Pinters dramer; Födelsedagsfesten, I väntan på Wilson, Kollektionen, Älskaren, Natt, Ingenmansland, Svek, Vägs ände, Den nya världsordningen, Party Time, Det ska vi fira och Presskonferens. Dramerna utkom mellan 1957 och 2002. Jag tänkte skriva om ett par av dessa dramer.

I Party Time får vi träffa ett antal festdeltagare på en hemmafest. Det märks direkt att en del av personerna på festen har en klubb för inbördes beundran. Det är väldigt viktigt vilken tennisklubb man är med i och man äter och dricker bara det som är trendigt just nu. Till festen är också värdinnans bror Jimmy bjuden men han har ännu inte dykt upp. Man förstår direkt att han inte hör till de vanliga gästerna. Men partyt går vidare utan Jimmy och värden raljerar om de rätta semesterställena och de godaste cigarrerna. Riktigt obehagligt alltihopa.

I Kollektionen, som är ett av Pinters många otrohetsdramer, möter vi ett (vad jag förstår) homosexuellt par, Harry och Bill. En man, James, söker upp Bill och sakta men säkert kommer det fram att Bill varit otrogen med James fru Stella.

Jag gillade dessa otrohetsdramer bäst, Älskaren och Svek är också otroligt bra.

Något som märks rätt omgående i Pinters alla dramer är att personerna i dem aldrig drar sig för att bråka, de närmast söker konflikter och de kan uppstå på grund av nästan vad som helst. Det kan kännas grundlöst, men man förstår samtidigt att dessa personer har en historia där man fått höra långt ifrån allt. Om man fick veta allt de gått igenom tillsammans skulle konflikterna vara mer förståeliga.

Att läsa dramer kräver koncentration då de endast består av dialoger. Det kan gå undan för att det går snabbt att läsa, men för att kunna känna in stämning och känslor måste man ibland sakta ner på hastigheten.

Jag läser gärna mer av Pinters dramer.

3 kommentarer:

  1. Pinter är faktiskt en av mina absoluta favoriter. Jag har aldrig sett honom "live", men han går alldeles utmärkt att läsa! Kristina Lugns dramer är oxå underbara. Fast, det är klart, jag är ju besatt av Lugn. Hälsar Malin Persson G

    SvaraRadera
  2. VAd härligt med en sådan positiv reccension! Vad tycker du om Pinter i förhållande till andra dramatiker?

    SvaraRadera
  3. Pinter ger mig en obehaglig känsla hela tiden. Det är något positivt, men det kräver sån koncentration hela tiden. Har läst lite andra dramatiker, mest från Spanien och Sydamerika, det var mer lättläst. Dario Fo har jag också läst och gillat.

    SvaraRadera