Titel: Larry's party
Utg. År: 1997
Förlag: Penguin
Den tredje titeln i min Orange Prize Challenge är Larry's party av Carol Shields. Hon vann The Orange Prize for Fiction 1998.
Här får vi lära känna Larry från topp till tå, utan och innan och mer därtill. Varje kapitel är en inblick i Larrys liv, vid ett givet år. Det börjar 1977 när Larry är dryga 30 och precis har blivit sambo med sin flickvän Dorrie och det slutar 20 år senare när Larry bjuder in till middag. Vi får ta del av Larrys familj, hans jobb, hans tankar och funderingar kring sig själv och sin kropp och följa hans liv som far till en son.
Shields skriver oväntat bra om en man uppvuxen i Winnipeg i Kanada som råkar hamna på en floristutbildning och upptäcker att han trivs väldigt bra med att jobba som florist. På sin bröllopsresa i England får han för första gången i sitt liv upp ögonen för labyrinter och drygt tio år senare har han flylttat till Chicago och är en erkänd och lyckad labyrintarkitekt. Larry har under hela sitt liv en liten tanke om hur han tänker sig att hans liv ska bli, men även när det inte alls går som han trott, tar han det med en väldig ro. Rätt mänskligt skulle jag säga, men i romaner brukar människor alltid reagera mycket hårdare på det som händer omkring dem. Att Larry gör karriär inom labyrintarkitektur är inte något han planerar, det bara händer, och han funderar på om han är värd sin framgång. På det personliga planet går det inte riktigt lika bra och i perioder är Larry ensam, ledsen och deprimerad. Men det ordnar sig ändå för honom, utan att han egentligen behöver engagera sig så mycket.
Larry's party var lite trög att ta sig igenom. Inte på grund av att det var ointressant egentligen. Men hela romanen är väldigt mycket berättande och väldigt "Larry facts"-späckad. Ett helt kapitel behandlar exempelvis hans kropp, hans fysiska och psykiska tillstånd, hans krämpor och hans åldrande och det blir lite för mycket. Ett annat kapitel handlar om hans ende son och är mycket livfullt, fascinerande och tänkvärt. Jag börjar nästan tro att Larry finns på riktigt och att det här är en biografi om honom, och jag är ärligt talat inte så intresserad av honom. Men det är bra berättat och jag kan tänka mig att många finner den här romanen om inte spännande, så ofta rolig och dråplig. Man tycker liksom lite synd om Larry, stundtals åtminstone.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera Larry's party till någon, men jag kommer sannolikt att läsa mer av Carol Shields, allra helst hennes Pulitzer prize-belönade Stendagböckerna (The stone diaries).
Läs andra recensioner av Larry's party (Larrys gäster)
Marias bokliv
Holly Hock
Om du har läst och recenserat Larry's party får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.
Jag förstår din tveksamhet, jag kände också så när jag läste den här. Då hade jag ganska nyss upptäckt Carol Shields, och älskar hennes Unless/Om inte och även Stendagböckerna. Då kändes larrys party som nåt annat, det tog ett tag innan jag började bry mig om honom. Men det gjorde jag, brydde mig alltså. Och fortfarande minns jag scener, som när frun ödelägger halva hans labyrint, och den sista middagen.
SvaraRaderaSnowflake: Alltså jag håller verkligen med om att det är specifika detaljer och händelser som jag kommer ihåg väldigt tydligt. Men så brukar det bli för mig när det tar lång tid för mig att läsa en bok. Då hinner jag tänka och kontemplera över vad som händer karaktärerna i berättelsen. Så jag vet inte riktigt om jag kan ge Shields cred för det här, snarare var det ju att jag tyckte hela boken var seg, som gjorde att jag inte läste ut den så snabbt och därav stannar den kvar i minnet. Lite taskigt mot de bra böckerna som jag bara svischar igenom.
SvaraRaderahoppas du inte blivit avskräckt från Shields bara, dte blir ju lätt så...
SvaraRaderaNej, absolut inte avskräckt. Stendagböckerna vill jag verkligen läsa. Däremot kanske det inte blir i rödaste rappet direkt utan om nåt år eller så... :-)
SvaraRadera