Jag läser hos Malin att Sandra våndas. När författare lämnar ifrån sig sina kärleksbarn till läsare så dör dom om dom inte får återkoppling. Och det säger ju sig självt egentligen, för alla behöver återkoppling på det dom gör och säger här i livet. Det kan inte sägas mer tydligt än så här:
Återkoppling, ÅTERKOPPLING, Å T E R K O P P L I N G.
Så här kommer den, återkopplingen:
Simona: jag har inte börjat läsa din bok ännu. Det handlar om att jag a) har andra böcker som väntar i pajpen och b) vill suga på karamellen lite. Din bok ska läsas på min semester. Bättre förhandsåterkoppling än så kan man inte få från mig.
Oldbrind Pseudonymf: tack för ditt recensionsexemplar. Jag var lite skeptisk i början, men när jag började bläddra i din bok tändes ett intresse som fortfarande inte har släckts. Jag kommer att både läsa och recensera din bok.
Malin: raderna från din nya roman: jag blev rädd. Jag är en sån där som alltid hör blandlarmet innan alla andra, bara för att jag nästan legat och väntat på att det ska komma. Nån gång går ju alltid larmet. Så jag fick en sån där adrenalinrush så det började sticka i händerna och så kunde jag inte kommentera. Sjukt va? Jag vill veta nu nu nu vad det är för larm som går.
Sandra: jag har inte läst din bok, jag väntar ju på pocketen.
mmm.... / Malin
SvaraRadera