Anatole France

Mina inlägg om de tidiga franska nobelpristagarna genererar inga vårfloder av kommentarer direkt. Kanske ingen överraskning. Fast jag tänkte nog att det skulle finnas nån därute som läst lite av någon av dom och kunnat komma med tips. Men icke.

Skam den som ger sig, jag jobbar på med mina franska nobelprisatagare! (Haha, nej det gör jag ju verkligen inte, jag har inte läst en rad av en enda fransk nobelpristagare hittills). I juli och augusti står det dock Anatole France på lässchemat. Men eftersom jag har biblioteksfobi (ej diagnostiserad) och köpstopp så kommer det nog inte bli någon fransk nobelpristagare under sommaren. Vilken tur, för jag har verkligen ingen lust att läsa någon heller!

Men det tänker inte hindra mig från att presentera er för ännu en nobelpristagare och komma med lite kuriosa om Svenska Akademien.

Anatole France, pseudonym för Jacques Anatole François Thibault vann Frankrikes fjärde nobelpris i litteratur. Han fick priset 1921. Anatole France mottog priset med motiveringen

”såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne”

Det här året trillade inte färre än tre stolsinnehavare i Svenska Akademien av pinn(-stolen), nämligen Waldemar Rudin, Ivar Afzelius och Oscar Montelius. Rudin gick bort redan i januari så hans stolsnummer (16) hann ersättas innan årets slut av Nathan Söderblom. Söderblom erhöll 1930 Nobels fredspris.

Så jag spar Anatole France till kommande månader. Nu är det fritt fram för er att hejdlöst tipsa om vilka bra verk ni läst av honom tills det är dags.