Avundsjuka

Detta att jag nu har Roseanna av Sjöwall Wahlöö i nyutgåva och Watching the Dark av Peter Robinson liggande på nattygsbordet för tillfället gör mig nästan avundsjuk på mig själv.

Recension: Lilla smycket

Författare: Patrick Modiano
Titel: Lilla smycket
Utg.år (Utg.år pocket): 2012 (2014)
Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag

Igår läste jag ut kortromanen Lilla smycket av 2014 års nobelpristagare Patrick Modiano. En oerhört sorglig och lite skrämmande roman om unga Thérèse (älskar att hon har accenterna på samma ställe som jag i mitt andra namn) i Paris. Hon går runt på gatorna och plötsligt en dag ser hon en kvinna i tunnelbanan som skulle kunna vara hennes mamma. Men hur är det möjligt? Hon dog ju i Marocko för många år sen. Har man berättat för henne. Thérèse följer efter kvinnan men vågar inte konfrontera henne. Thérèse börjar tänka på de fragmentariska minnen hon har från tiden då hon var liten och bodde med mamman på olika ställen i Paris. Sorgliga, skrämmande, luddiga minnen. Men det var också den tiden hon faktiskt fick träffa sin mamma som kallade henne Lilla smycket. Hon träffar nästan inte några människor allts, förutom någon som skulle kunna vara hennes pojkvän, och flickan som hon tar hand om då och då. När romanen har nått sitt slut har jag fler frågor än svar. Jag vill veta mer om mamman; lever hon eller dog hon? Flickan och hennes familj; vart tog dom vägen? Så mycket som lämnas åt mig att fundera ut på egen hand att jag inte mäktar med. Jag får lägga Thérèse och hennes framtid åt sidan i något litet hörn i hjärnan.

Gerhardsen

Läste Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen i min bokcirkel för några år sen. Tyckte den var sådär. Halv-ok deckare liksom. Läste Mamma, pappa, barn nåt år senare för att ge henne en ny chans och tyckte att jo, nog var den lite bättre. Jag skrev lite om Gerhardsen på bloggen då. Läste Vyssan lull nu i janauri och herrejävlar så bra det var! Så nu är det jag som inhandlar Helgonet (som dessutom utspelar sig i mina kvarter, bonus)! Men det var alldeles för många barn som for illa i Vyssan lull, det hade jag enorma problem med. Antagligast på grund av att jag har barn nu. Spoilervarning! Kunde räkna till fem barn som dog och fler än det som blev illa behandlade på många olika sätt. Spoilervarning över! Usch och fy! Men suveränt bra Gerhardsen! Sju böcker har hon hittills skrivit om Hammarbypolisen Conny Sjöberg och sex av dom finns på pocket. Den sjunde, Tjockare än vatten, kom ut 2014 så den pocketen får vi väl vänta lite på. Tills dess har jag tre bra deckare att se fram emot. Och just idag, på grund av nån kusligt häftig anledning, så ser jag på bokus att del 8 i Hammarbyserien skall komma ut den 6 maj, den heter Falleri, fallera, falleralla.

Julen

Under julledigheten läste jag EN (1) bok. Det var ju inte mycket kan tyckas. Men ta hand om en 1-åring och reglera grav sömnbrist hade högre prio så jag är glad ändå att det blev nåt läst överhuvudtaget. Umgås med släktingar var jag tvungen att göra också. Det räckte inte att bara sitta bredvid i soffan med näsan i en bok.

Den bok jag läste var Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren. Det är del två om tonårshäxorna i Engelsfors. Om ni inte redan har läst trilogin tycker jag att ni ska göra det. Jag har haft liiite svårt med det faktum att det handlar om gymnasieelever. Hur ofta jag än läser om att man inte ska kategorisera det som ungdomslitteratur för att det begränsar vilka som läser, så för mig personligen ger det inte riktigt lika mycket att läsa om unga. Alltså där unga har huvudrollen och berättarrollen. Med det sagt så är Engelfors-trilogin så jäkla bra skriven att det vore galenskap att inte läsa. Del tre, Nyckeln, finns på pocket nu också så inga undanflykter.

Det nya året inleddes med en gammal Grisham, Brödraskapet. Och för första gången någonsin så har jag problem med handlingen. Alltså jag vet mycket väl att Grishams lawlit-deckare ofta handlar om advokater som saknar moral och inte drar sig för något alls för att vinna ett mål, kör över döda och skadar barn och kvinnor och gravida och hej och hå. Så inga nyheter där. Och jag är en moraltant, det är sedan gammalt. Ändå är det först nu som jag börjar störa mig på det här Brödraskapet som sitter innanför fängelsemurarna och svindlar gamla rika gubbar på pengar för att dom råkar vara förtjust i unga pojkar. Jag tycker det är rävigt och dåligt. Är det för att jag fått barn jag blivit sån här? Grishams böcker är också som alltid bra skrivna så jag kommer självklart att kolla hur det går för Brödraskapet, dvs läsa ut boken.

Näst på tur är Lilla smycket av nobelpristagaren Patrick Modiano. Julklapp från mamma. Kort roman, vilket är bra, för 1-åringen och sömnbristen får nu slåss om tid med jobbet, så det blir inte mycket tid över för läsning nu heller.