Författare: Niklas Rådström
Titel: Medan tiden tänker på annat
Utgivningsår: 1992
Titeln på den här romanen är så fin så det får vara titel på mitt blogginlägg också. Niklas Rådström vann Augustpriset 1992 för Medan tiden tänker på annat. Jag har aldrig läst något av Rådström innan och jag måste erkänna att jag knappt hade koll på vem han var innan jag läste den här boken. Fast när jag läst på lite närmare så vet jag nu att det är han som har skrivit manus till den vackra filmen Maria Larssons eviga ögonblick som jag såg i höstas.
Medan tiden tänker på annat är en sorglig, varm och humoristisk roman om Axel som ser tillbaka på sina barndoms somrar med morfar. Han spenderar en stor del av sin barndom med sina morföräldrar i Malmö, och i synnerhet med sin morfar. Den är skriven ur barnet Axels syn på livet. Fadern är av okänd anledning alltid borta, först på jobb, sedan har han plötsligt ny fru och kort senare dör han av någon sjukdom. Modern är också frånvarande i längre perioder, det blir både överenskomna semestrar och kortare helgbesök som gör att han får träffa morfar ofta.
Morfar är på väg att bli gammal. Han besöker kyrkogården varje dag för att sörja Axels sedan länge döda mostrar. Han börjar bli virrig och försöker bromsa "tidsmaskinen" som obönhörligen är på väg mot döden, mot morfars vilja. Men Axel trivs när hans morfar vill leka som ett barn och blir nästan arg på mormor som oroar sig hela tiden.
Det är ett vackert språk i romanen. Fina och slående liknelser om hur man glömmer och minns, hur man glömmer för att slippa minnas och hur starkt minnen kommer åter med hjälp av doft- och synintryck, saker och sånger.
När Axel är vuxen med egna barn och morfar för länge sedan är död så är det morfars sång han minns. Sången morfar sjöng när de låg i samma rum i inre hallen i mormors och morfars lägenhet och skulle sova.
Tyvärr hittade jag ingen bild. Hittade den här pocketen på Bokbörsen. I det här inlägget kan man se en bild på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar