Titel: Midvinterblod
Utg. År (Org. år): 2008 (2007)
Förlag: Pocketförlaget
Så har även jag provat på en av Mons Kallentofts kriminalromaner om polisen Malin Fors i Linköping, den första; Midvinterblod. Jag har förstått att det lite är så att antingen så älskar man Kallentofts deckare eller så gillar man dom inte alls. Men jag måste säga att jag lägger mig ändå någonstans mitt emellan. Det här var spännande, men inte så spännande att jag inte vågade släcka lampan när jag skulle sova. Det var mörkt och svart, men inte så mörkt och svart att det påverkade min egna tankar. Det var välskrivet och persongalleriet var trovärdigt, men det var inte bättre än annat jag läst. Inte sämre heller.
I Midvinterblod kastas vi rakt in i polisen Malin Fors' vardag. Hon är separerad med en tonårig dotter. Flickans pappa bor i en stuga utanför stan och även om det är länge sen de var ett par är relationen fortfarande irriterad och sårig. Det känns som om man skulle vilja ge Malin något inflammationsdämpande, för det känns inte riktigt sunt att hon ska hänga upp sig på det här så många år efter separationen. Hon har nån flört på gång med en av stadens mest känslokalla journalister, inte ett speciellt bra val det heller. Malin gör överhuvudtaget inte så många bra val på det personliga planet, hennes försmak för Tequila är särskilt framträdande.
Så till brottet. En man hittas naken, mördad och hängd i ett träd mitt i den smällkalla Linköpingsvintern. Det visar sig vara den ensamme och utstötte Bollbengan - han som alltid hämtar bollarna när de flyger för långt från planen. Varför vill någon mörda honom? Mordet är av smått rituell karaktär och flera inom polisen vill gärna att undersökningen ska utgå från det. Men Malin börjar leta i Bollbengans liv och förflutna och hittar en familj som lever för sig själva, som alla grannar är rädda för och som man inte jävlas med i onödan. Men för Malin finns inga sådana gränser.
Det som jag gillade bäst i Kallentofts deckardebut var alla de mörka tankar och funderingar som Malin ofta har. Det ger ett bra djup till historien som jag inte alltid hittar. Det gör det hela till en mer psykologisk kriminalroman och det är var jag uppskattar mest när det kommer till kriminalromanens olila sub-genrer.
Midvinterblod var en mörk men underhållande deckare och jag kommer sannolikt att läsa uppföljaren Sommardöden som väntar i bokhyllan. Höstoffer kom ut i år och nästa vår får vi läsa den fjärde (och avslutande?) säsongsdeckaren om Malin Fors; Vårlik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar