Recension: Fyra dramer

Författare: Gao Xingjian
Titel: Fyra dramer - Nattvandraren, Mellan liv och död, Dialoger och genmälen, Fyra weekend-kvartetter
Org. titlar: Yeyoushen, Shengsijie, Duihua yu fanjie, Zhoumo sichongzou
Utg. år (Org. år): 2001 (1993, 1991, 1992, 1995)
Förlag: Atlantis

Jag har läst Fyra dramer av Gao Xingjian. Först och främst vet jag inte vilket av namnen som man ska skriva först och om det är förnamnet eller efternamnet, så jag skriver som det står på boken.

Nattvandraren börjar med en tågresa med ett antal resenärer. Tåget dunkar på och det blir natt. Scenen förflyttas snabbt till en mörk och regnig gata i en stad. En man vandrar ensam omkring men stöter på en gatflicka, en luffare och en skojare. Under natten händer en hel del. I slutet av pjäsen förflyttas fokus tillbaka till tågvagnen som nu är tom. Min tolkning av Nattvandraren är att detta är en dröm som någon av resenärerna drömmer och att de andra i tågvagnen blir till karaktärer i hans dröm. Kan nog vara rätt suggestiv att se som pjäs.

Mellan liv och död fick jag inget grepp om, bara en massa prat och det kändes som att pjäsens handling skiftade i samma takt som att kvinnans monolog blev längre och längre. Det är i princip bara kvinnan som talar genom hela pjäsen och jag behöver mer interaktion mellan flera personer för att det ska bli intressant för mig.

I Dialoger och genmälen möter vi en kvinna och en man. Mannen har mött kvinnan ute på en bar och hon har följt med honom hem. Pjäsen börjar precis efter att de har älskat och en dialog som hela tiden ligger på gränsen för att bli obehaglig tar sin början. De talar om allt möjligt mellan himmel och jord och pendlar mellan att vara älskvärda och elaka mot varandra. Till slut tar kvinnan mannens liv och hon dör också själv. De fortsätter dock sin dialog efter döden och nu är de väldigt älskvärda mot varandra. Precis som om de varit gifta i många år tillsammans inna de dog. En munk finns också på scenen under hela pjäsen men han interagerar aldrig med kvinnan eller mannen. Högst märkligt.

Den sista pjäsen Fyra weekend-kvartetter var min favorit, om man kan prata om favoriter när man knappt fattar någonting av ca 300 sidor drama. Ett medelålders par, han en åldrad konstnär och hon en trött kvinna, bjuder inte ett ungt par, han en författare och hon en yppig skådespelerska, till sin lantställe över helgen. Skådespelerskan Cissy och konstnären Berg fattar genast tycke för varandra och hon låter honom måla av henne. Kvinnan Anna och författaren David diskuterar mest, litteratur, konst och sina respektive. I pjäsen är alla fyra på scenen samtidigt även om de inte alltid befinner sig i samma rum i det stora huset på lantgården. Mycket intressanta dialoger och handlingen urartar lite på slutet, men det gör det hela bara mindre enkelt, på ett bra sätt.

Jag vet inte om det var min kopp café au lait, men Xingjians dramer ger ändå något att tänka på då han ofta gestaltar kvinnor på ett mystiskt och komplicerat sätt. Han ger dem stora djup och jag inser saker om mig själv som kvinna när jag läser hans texter. Hur mycket som jag tar för givet att andra tänker om mig för att jag är kvinna, exempelvis att det förutsätts att jag alltid ska göra mitt bästa för att se så bra ut som möjligt. Om jag ser trött och glåmig ut en dag är det bara för att jag glömt sminka mig, inte för att jag faktiskt valt att inte lägga tid på mitt utseende just den här dagen.

Dramer är häftiga, men efter Pinters dramer i somras och dessa fyra dramer nu, känns det som om det får dröja minst ett halvår innan det blir dags igen.

Xingjian här var Månadens nobelpristagare i september hos Amoroso. Den siste nobelpristagare som blev presenterad innan hon slutade blogga. Jag fortsätter dock med hennes nobel-utmaning att läsa en nobelpristagare i månaden året ut och ska nu ge mig i kast med Günter Grass och hans Katt och råtta.