Författare: Aleksandr SolzjenitsynTitel: En dag i Ivan Denisovitjs liv
Org. titel: Odin den Ivana Denisovitja
Utg. År (Org. år): 2008 (1970)
Förlag: Bonnier Pocket Klassiker
Ivan Denisovitj, vanligen kallad Sjuchov, sitter i ett sovjetiskt arbetsläger. Där har han suttit i åtta år och där kommer han att sitta länge till. En dag i Ivan Denisovitjs liv följer hans liv i arbetslägret under en vanlig dag mitt i vintern. Fast i slutändan visar det sig vara en bra dag, förhållandevis. När en bok på 200 sidor utspelar sig under endast en dag så förstår man att det är ganska detaljerat skrivet. Jag har såklart ingen aning om hur verklighetstroget det är, men dialogerna som uppstår med jämna mellanrum känns väldigt naturliga. Jag har dock stora problem med att förstå vem som är vem eftersom varje person verkar ha två förnamn och efternamn. Snurrigt, men ni som läst Tolstoj har antagligen stött på detta också.
När Sjuchov vaknar den här dagen känner han sig lite krasslig. Han vill tillbringa dagen i sjukstugan, men kommer för sent för att anmäla sig. Han får följa med de andra genom alla grindar och kontroller till själva arbetslägret. Den här dagen får Sjuchov och hans brigad nr 104 mura en mur. Fort ska det gå, mest för att det finns risk att murbruket fryser, så kallt är det. Man tar varje chans att få jobba inomhus eller åtminstone få en paus i närheten av kaminerna.
Tillbaka i lägret har hans brigadkollega Caesar fått ett paket hemifrån. Eftersom Ivan ställt sig i kö för att hämta ut det blir han belönad för sin tjänst. Allt i lägret handlar om tjänster, gentjänster och mat. Och cigaretter.
Det här var väldigt annorlunda jämfört med vad jag brukar läsa. Jag hade inte läst något av nobelpristagaren Solzjenitsyn förut. Lyran fick upp ögon på mig genom sin litterära resa till Östeuropa och när jag hittade den här pocketen från Bonnier på deras pocketmingel i maj så snappade jag åt mig den. En läsvärd bok.
Glöm heller inte att se tv-serien Den första kretsen som bygger på Solzjenitsyns bok med (nästan) samma namn. Han har dessutom skrivit manus till tv-serien. Den går på lördagar på SVT2 klockan 19 med repris på söndagar klockan 12.10.
Visst är det spännande med "nya" författare, detta var min första roman av Solzjenitsyn också.
SvaraRaderaHej! Jo, det ar ett allmant kant faktum att namn i ryska romaner ar forvirrande. Det beror pa att alla har ett fornamn och sen ett "fadersnamn" och sen ett efternamn. T.ex. om Stefan Larsson har en pappa som heter Knut: Stefan Knutovitjch Larsson... For Stefans syster Anna blir det Anna Knutovna Larsson etc. Alla ryska forfattare verkar ha en forkarlek for att varva fadersnamn och efternamn om vartannat, jag gissar att det kan ha att gora med hur val personerna i texten kanner varandra.
SvaraRadera//Pontus
Tjena Pontus. Tack för det. Jag förstod inte hur Kolja Vdovusjkin kunde bli Nikolaj Semjonovitj. Men jag antar Kolja är smeknamn för Nikolaj och Semjonovitj är från hans fader. Mycket snurrigt!
SvaraRaderaVilket otroligt snyggt omslag det är på den boken, själv har jag en vit tråkig kartonnagehistoria.
SvaraRaderaDet ryska namnskicket är en djungel, det beror också väldigt mycket på vem som pratar med vem, vad man då kallar varandra. Jag har svettats över det åtskilliga gånger. Nu grundar sig mina kunskaper mest på 1800-talsromaners språkbruk, men av det jag läst av mer nutida ryska romaner så gillar de att krångla till det med namn där också.