Innan jag och Peter P träffades för ett glas vin i baren på Cirkus hade jag varit på julbord. Hur mycket jag än intalade mig själv att jag inte skulle äta för mycket för att orka med konserten så hade jag risgrynsgröten uppe i halsen när jag seglade på baren på Cirkus. Fick inte ens i mig glaset med vitt vin.
(Note to self: ät inte för mycket innan en konsert, detsamma gäller för bio eller teater.)
Cirkus är en vacker konsertlokal, men scenen är alldeles för låg. Efter lite gnällande från min sida att jag inte såg något av den vackra och högbarmade (ja, det var faktiskt något jag tänkte på, ursäkta min sexistiska kommentar) Regina, så hamnade vi nånstans i mitten av folkhopen och jag kunde då och då se några mörka lockar vid pianot. Hon sjöng faktiskt ett par låtar stående sen, till min (och andra korta människors) stora förtjusning.
(Note to self: i konsertlokaler med låg scen och där relativt lugna konserter spelas, köp sittplatsbiljett. Desto större anledning dessutom att inte äta för mycket så man inte somnar i stolen av grötsvimma.)
Regina spelade mina favoriter, fast först i sitt långa extranummer, jag hann nästan undra om jag skulle bli snuvad på Samson och Fidelity. Hon spelade också en hel del låtar som jag aldrig hört förut med gillade. Hon har en sån skön men ändå gäll röst och det märks att hon gillar att sjunga. Hon gillade publiken också, Thank you so so much fick vi höra ett antal gånger. Däremot kan man inte direkt ge henne nåt pris för bästa mellansnack, kanske var hon blyg eller så orkade hon inte lägga tid på det. Konserten höll ändå på i två timmar och det spelades många låtar. En undran bara: jag har inte tänkt så mycket på det innan, men sjunger hon inte väldigt mycket om droger? Jag har inte lyssnat på texterna tillräckligt och kan inte avgöra om hon är för eller emot det.
(Note to self: lyssna mer på låtarna innan du går på konsert. Det är faktiskt så mycket roligare att kunna känna igen intron och sjunga med i texterna, även de som handlar om droger.)
”Förbandet” Jenny Owen Youngs var söt, något jag kan tänka mig går hem i kulturelitiskiska amerikanska studentkorridorer. Hon var duktigare på mellansnack (”This song is about cancer. Remind me that I should come up with a better presentaton of this song for the next concert, but for now; cancer.”) men det går inte att jämföra hennes sång med Reginas. Det kanske inte är meningen heller.
Läs recension i DN från hennes första spelning i måndags.
Läs också Snowflakes recension av måndagskonserten.
Vill också...
SvaraRaderaJag såg vackra Regina en regnig kväll i Hultsfred i somras, hon var inte så pratsam då heller. Men på strålande humör, vackert leende, skönsjungande och mkt tacksam.
SvaraRaderaPå konserten dagen innan var det nån i publiken som ropade: "Say something!" till Regina, men hon skojade bort det. Och för en gångs skull tycker jag inte att det gjorde nåt att mellansnacket var obefintligt, för hon har så utrrycksfulla texter i låtarna. Och man *hörde* ju texten, så underbart!
SvaraRadera