Jag har varit lite deppad de senaste dagarna.
Bakgrund: Förra sommaren pajade jag ett ledband i foten. Jag gick till en sjukgymnast som hjälpte mig få upp balans och styrka i fotleden och jag fick även göra ett balanstest som visade att jag hade bra balans. Så jag började lita på min fot igen.
För en vecka sedan anmälde jag mig till Midnattsloppet och gav mig in i hårdträning (loppet är om två månader). Sprang tre gånger förra veckan och så i fredags – trampade snett i blött gräs, foten gled iväg och så sa det lite knak.
Så nu är foten blå och svullen igen och jag kan inte springa på den. Vilket gör mig arg, besviken och frustrerad.
Jag har dock precis kommit tillbaka från ett besök hos sjukgymnasten som lugnade mig och sa att det inte är lika farligt som förra gången och att jag kommer att kunna springa Midnattsloppet. Jag fick lite bakläxa bara att jag inte hade fortsatt att göra mina balansövningar efter att foten blev bra. Tydligen visar studier på att balansövningar förhindrar att redan vrickade fötter vrickas igen. Så nu ska här övas. Dessutom tejpade hon foten ordentligt så den har justerats i ett bra läge liksom.
Ja, det här handlade ju inte om böcker, men det var litegrann orsaken till varför jag inte haft lust att blogga. Och ni kan ju bara gissa vad jag gjorde i helgen med en blå, svullen fot i högläge – jag har hunnit läsa massor!
Hann till och med gå på bio i söndags och såg SATC2. Sköna karaktärer och läckra kläder i två och en halv timme och sedan kaffe med fina vänner. Ändå väldigt fin avslutning på veckan trots skitfoten.
I helgen åker jag på min sista Frankrikeresa. Den sista innan semestern vill säga. Det blir min första midsommar som jag inte firar i Sverige och det ska bli spännande. Vi ska till badorten La Baule och njuta av sol, hav och goda drinkar.
Ska försöka komma på ett mer bokrelaterat inlägg till nästa gång, inte för att jag tror nån klagar, det kan ju inte handla om glassiga bokreleasepartyn varje dag. Tyvärr.
Hörde om din fossing av syrran igår, hoppas den blir bra snart så du kan springa. Och jag tycker också att om man har stukad fot får man köpa chips och om den är duktig och blir frisk snabbt kanske den förtjänar ett par sneakers ,)
SvaraRaderaMan har rätt att klaga ibland! man måste ju få pysa av sig lite! Hoppas det ordnar sig med foten!
SvaraRaderaLåter som du får en härlig midsommar!
Åh, Paperback, din stackare, du har min fulla sympati! Jag tillbringar ju fortfarande alltför mycket tid (minst fyra timmar i veckan) med att träna och träna och träna mitt opererade knä, och jag kommer få fortsätta med minst så mycket träning året ut. Och det hemska (som jag blir påmind av när jag läser ditt bedrövliga inläg) är ju att jag också måste hålla på med de där balans- och styrketräningarna typ i resten av livet. Och det känns så där, kan jag ju säga. Jag hoppas emellertid att en del av den där balans- och styrketräningen kan övergå i lite normalt "cykla-till-jobbet-träning" framåt hösten. Det skulle dels spara tid, dels göra livet lite roligare.
SvaraRaderaFast jag förstår inte det där med att frivilligt vilja springa något lopp. Det är mig totalt obegripligt (och tänk så mycket lästid som försvinner!!). Är du säker på att du inte skadade huvudet när ledbandet gick av?
Be gärna sjukgymnasten visa övningar för knäkontroll också (om du inte redan fått sådana övningar). Såna övningar förebygger att du hamnar i fel läge med foten. Sen kan det vara så att du fortsättningsvis behöver tejpa foten vid vissa tillfällen (OBS! INTE dagligen, då får foten inte jobba som den ska). När du ska göra något så att du blir uttröttad är risken att kliva snett större än annars, likaså när du gör aktiviteter med "tvära svängar" t.ex kompismatch i fotboll/beachvolleyboll eller liknande. Det räcker då oftast med en ganska enkel typ av tejpning,viktigast är att tejpen håller emot på utsidan av foten (där jag antar att skadan sitter) och hindrar foten att "vika sig". Sjukgymnasten kan nog visa dig hur du gör det själv. Tejpa inte foten om den är svullen. Hälsningar en annan sjukgymnast
SvaraRaderaIda: du är snäll du :-)
SvaraRaderaBoktokig: den härliga midsommarhelgen väger verkligen upp en stukad fot.
Vixxtoria: tack för sympati! Huvudet var nog skadat redan innan är jag rädd. Och jag har fått kämpa hårt för att tycka löpning är roligt. Att ställa upp i ett lopp är mer nån typ av prestationskrav än att jag älskar att springa.
Sjukgymnasten: tack för tips. Fick erbjudande från min sjukgymnast att komma in och tejpa den fler ggr under sommaren och inför loppet.
Stackars PBL!
SvaraRadera