Mia

Ikväll ska jag och mina tre kvinnliga kollegor se Mia Skäringers show på Cirkus - Dyngkåt och hur helig som helst. Det ser jag mycket fram emot. Av många olika skäl:

1) Trots att jag i grunden är lite emot att killar och tjejer ska göra olika saker och var för sig så är jag faktiskt glad över att vi fyra tjejer på jobbet gör något ihop. Länge var vi bara två och det var absolut inget fel med det, killarna på jobbet är fantastiska och kör ytterst sällan med grabbig jargong, men det är fint att ha tjejer att prata om vissa saker med. Jag gillar det.

2) Jag är nog relativt sen med att upptäcka Mia Skäringers storhet. Jag har njutit av henne i både Mia & Klara och Solsidan, men kanske inte mer än så. Njutit. Sen jag upptäckte att hon nu bloggar på yourlife.nu så läser jag alla hennes inlägg. Hon skriver helt underbart, hon är en mästare på att göra liknelser med igenkänningsfaktor: skyhög. Jag är så jäkla imponerad av allt hon kläcker ur sig. Läs Mias blogg, det är en uppmaning!

3) Sen kanske vi inte är så lika Mia Skäringer och jag, jag tror inte vi har mer än vårt förnamn gemensamt och till och med där har vi olika smeknamn. Jag kan inte tolka mer än av vad hon skriver såklart, men det är mycket starkare känslouttryck än vad jag själv rör mig med och det är mycket ”superhärligt” och ”superdåligt”, alltså inte ordagrant utan att det är väldigt sällan något är sådär lagom. Jag är nog liiite mer avfasad. (Liiite säger jag för jag vet att Peter P nog inte håller med mig här, men allt är relativt i relationer).

4) Jag hoppas kunna lägga vantarna på hennes pocket med samma namn och läsa den. För det har jag faktiskt inte gjort ännu.

5) Åh så blir det lite god dryck i trevligt umgänge, bara en sån sak.