Man läser en fantastiskt bra deckare (eller roman för den delen) och så märker man till sin glädje att det kommer fler deckare/romaner av samma författare som har samma huvudperson. En så kallad serie. Man tänker då att eftersom det är så bra och man vill dra ut på den härliga läsupplevelsen, vill man bara läsa, låt säga, en del per halvår, fortare kanske inte går ändå med tanke på att författaren ska hinna producera nytt också. Men så går tiden, och helt plötsligt är författaren inne på del 5, och man själv har inte hunnit längre än till den andra i sitt läsande. Det har helt enkelt dykt upp för många bra serier som ska hinnas med, låt säga, en gång i halvåret. Så då sitter man där med tre olästa delar om undersökningsdomaren Martine Poirot i Villette, skrivna av författaren och psykologen Ingrid Hedström.
Eller är ni den där andra sorten?
Man hittar nåt man gillar, man dammsuger världen på allt författaren skrivit, och sen plöjer man allt, grottar ned sig i en huvudperson i flera delar i rad, och sen dyker man upp på andra sidan, helt utpumpad, men ändå redo för en ny författare att glufsa i sig.
Vilket beteende ni än har;
om ni har läst endast en del av Ingrid Hedströms Villette-deckare, så kan det kanske vara intressant att veta att den fjärde delen i serien, Blodröd måne över Villette kom ut på pocket idag.
och om ni redan läst allt kan jag meddela att den 19 mars kommer det ut en femte del, Rekviem i Villette.
Jag har inte börjat läsa den här serien än ,men den ligger bra till. Ännu bättre nu efter ditt inlägg :)
SvaraRaderaSå fungerar jag när det gäller tv-serier!
SvaraRaderaHm, jag kom bara till del två i serien, och knappt det ...
SvaraRaderaBokmoster: ach så? Men det kanske inte var tillräckligt ruggigt för dig då?
SvaraRaderaNja, det var nog mest att jag tyckte att de var rätt tråkiga, för mig behöver en deckare/kriminalroman absolut inte vara ruggig. (Jag är faktiskt ganska feg när det gäller sånt ..)
RaderaDet bästa med Villetteserien är att Ingrid Hedström verkar vara en lika stor deckarnerd som jag.
SvaraRaderaJag menar, bara någon som plöjt bibliotekets alla tillgängliga deckare som barn/ungdom kan jubla av glädje över att en av personerna vid ett besök i Sverige besöker sin före detta lärare i historia, professor Einar Bure.
Och det är bara en av de deckarreferenser man kan hitta i hennes böcker. Att huvudpersonen heter Poirot är förstås den mest uppenbara.