Recension: A spell of winter

Författare: Helen Dunmore
Titel: A spell of winter
Utg. År (Org. år): 2007 (1995)
Förlag: Penguin Books

Helen Dunmore med sin mystiska roman A spell of winter blev den första att vinna The Orange Prize for Fiction 1996. Det är den första titeln i min Orange Prize Challenge.

Det är tidigt 1900-tal i England. I ett stort och vackert, men också kallt och förfallet hus, bor Cathy och hennes bror Rob. Där bor också deras morfar, en husjungfru och en del tjänstefolk. Syskonens föräldrar verkar inte finnas till men under historiens gång får man veta bakgrunden till varför barnen bor hos sin morfar.

Det handlar om Cathy, om hennes liv i huset och om hennes speciella förhållande till sin bror. Deras syskonkärlek är stark och vacker, men den går ofta svindlande nära gränsen för destruktiv och ibland även över gränsen. Cathy och Rob älskar varandra och känner att de har bara varandra. Åtminstone ur Cathys perspektiv. Hur Rob egentligen mår och hur pappans frånvaro har påverkat honom kan man inte riktigt förstå, men han beter sig lika ofta som en riktig gentleman som en obstinat snorvalp.

Så kommer första världskriget och allt förändras. Det enda som är sig likt är huset och i viss mån Cathy som stannar kvar med sin allt äldre och sjukare morfar. De lever på vad gården kan erbjuda, äpplen från trädgården, ägg från hönsen och mjölk och ost från getterna.

Det här är en av de vackraste romaner jag läst. Bara titeln ger mig en sån skir känsla av mysticism och under den här smällkalla vintern kunde ingen annan titel passa bättre. Cathy älskar vintern, hon älskar kylan och vad den gör med henne. Det känns som att den renar henne från alla hemska tankar och funderingar hon har. Åh, vad jag önskar att alla läste den här romanen, och jag önskar att alla gillade den lika mycket som jag. Den var så innerlig, så dyster men ändå med ett ljust slut som jag älskade.

Läs andra recensioner av A Spell of Winter
Holly Hock
Paulas bokblog

Om du har läst och recenserat A spell of winter får du gärna lämna länken dit i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till den här.

14 kommentarer:

  1. Bra att du poängterade hur vacker den är, för det är den! Med tanke på titeln och Cathys förkärlek för vintern passar den ju dessutom utmärkt att läsa just nu. "Obstinat snorvalp" var också träffande tycker jag. Jag tror att jag kommit fram till att jag inte tycker om honom särskilt mycket. Han beter sig faktiskt rätt illa. Som jag skrev i mitt inlägg tyckte jag lite att den tappade mot slutet. Vad tyckte du? /Therese

    SvaraRadera
  2. Bookdepository here I come. Eller kanske ska jag börja med den enda bok av Dunmore som jag hittade på biblioteket.

    SvaraRadera
  3. Therese; ja, jag funderade faktiskt på hur hon skulle få det att gå ihop på slutet, och kanske var det lite krystat. Men jag tyckte ändå om att slutet var ett förhållandevis lyckligt slut.

    Lilla O: vilken var det du hittade? Jag läser gärna Zennor in darkness eller Talking to the dead också.

    SvaraRadera
  4. Vad intressant. :) Har läst några av hennes ungdomsböcker men inte för vuxna.

    SvaraRadera
  5. Har klickat hem den nu och väntar med spänning. :) Kombon vinter, mystik och språklig skönhet låter fantastisk! Återigen, stort tack för tipset!

    SvaraRadera
  6. Helena: ja, jag kände nästan att det här var en Helena-bok. Hoppas du inte blir besviken nu.

    SvaraRadera
  7. Jag brukar egentligen aldrig gilla den här typen av romaner, och då menar jag historiska romaner. De första 80 sidorna eller så kände jag att även denna inte var något för mig, men sedan hände något. När boken blir riktigt, riktigt mörk blir den också mycket intressantare. Kanske blir det att läsa mer Dunmore i framtiden. Nästa bok för mig blir The Enchantment of Lily Dahl av Siri Hustvedt från longlist eftersom jag redan läst Fugitive Pieces.

    SvaraRadera
  8. Talking to the dead ligger i min absurt stora hög från biblioteket.

    SvaraRadera
  9. Cecilia: åh, du läste den till slut ändå. Hustvedt är en av mina favoriter, borde läsa mer av henne, men jag har precis påbörjat Fugitive pieces och ska snart skriva mer om författaren.
    Cecilia, har du förresten ingen blogg där du skrivit om boken så kan jag länka.

    Lilla O: åh, spännande. Kul om du läser den!!

    SvaraRadera
  10. Jag har tyvärr ingen egen blogg (känner tyvärr att jag inte har tid även om det skulle vara roligt). Finns det något annat sätt att kommentera än så här? Jag har tänkt köra Orange Prize utmaningen framöver.

    SvaraRadera
  11. jag läste på bokhora o sedan här då du tipsade om denna. det lät fint så jag antecknade. o idag hittade jag den utgallrad för 10 kr på bibblan, gud så trevligt o tursamt det kan vara!

    SvaraRadera
  12. Ullis: grattis! Sån tur borde man ha litet oftare. Du har fin läsning framför dig.

    SvaraRadera
  13. Cecilia: du får hemskt gärna recensera direkt i kommentarsfältet om du vill!

    SvaraRadera
  14. Nu har jag äntligen fått upp en recension av den på bloggen.
    Vilken tur att jag läste om den hos dig o råkade klicka hem den.

    SvaraRadera