Recension: Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Författare: Leif GW Persson
Titel: Mellan sommarens längtan och vinterns köld
Utg. År (Org. år): 2008 (2002)
Förlag: Bonnier Pocket

För sex år sedan läste jag En annan tid, ett annat liv av samme författare. Då förstod jag inte att det var nummer två i en trilogi. Det förstod jag först när del tre kom, Faller fritt som i en dröm. Sedan dess har jag försökt hitta ett tillfälle att läsa den första delen. Men ni vet hur det är, det kommer en massa (böcker) emellan. Men nu så, äntligen. Väntan var inte förgäves, här gällde verkligen ordstävet ”den som väntar på något gott...”.

Det var nog i särklass den bästa kriminalroman jag läst, kanske har jag läst någon lika bra, troligtvis var det Leif GW Persson som skrev den också. I Mellan sommarens längtan och vinterns köld får vi möta den norrländske, trygge, ärlige polisen Lars Martin Johansson (som också figurerar i Perssons tidigare kriminalromaner från 70-talet.) Han är inte så nöjd med sin nya tjänst som chef på personalbyrån på rikskriminalen. Han vill lösa brott.

Det är november i Stockholm. Vilket år det är berättas inte någonstans, men i sinom tid räknar man ut det själv ändå. En man faller från ett fönster och dör. Polisen avskriver det som självmord. Johanssons vän och kollega Bo Jarnebring kontaktar honom ändå. Han har hittat något bland amerikanens ägodelar. Detta något leder Johansson till USA.

Man får även följa SÄPO:s jobb tillsammans med finansministern, statsministerns politiskt sakkunnige och rättschefen. Ansvarige herr Berg har bråda dagar. Vad de kommer fram till hotar riket och statsministern. Mer än så vill jag inte berätta. Den här kriminalromanen har så många vindlande spår och bihandlingar och berättar jag för mycket förstör jag spänningen för läsaren. Den här historien växar fram, både inom sig själv (jag funderade en jäkla massa under tiden jag läste) och genom de olika karaktärerna i boken.

Jag är ytterst road av att min hemstad Kramfors nämns lite här och där. Huvudpersonen Johansson är ursprungligen från Näsåker i Västernorrland. Han utnyttjar ofta sin norrländska dialekt när han vill verka trovärdig och det ger honom också pondus, även om några av hans mindre trevliga kollegor tycker att han är bra träig. Jag är väldigt förtjust i herr Johansson och önskar att han hade flyttat tillbaka till Kramfors på 80-talet. Han kunde säkert ha löst det fruktansvärda och fortfarande olösta mordet på Eva Söderström.

Jag har också en fråga till herr Persson. I kapitel två Faller fritt som i en dröm, del Stockholm, sjuttiotal, åttiotal berättas det en hel del om en speciell sektion. Jag har inte läst speciellt mycket om SÄPOs historia så jag undrar; fanns den, finns den? Varför jag undrar är för att i Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes läste jag om en ungefärlig sektion (sidorna 202-206). Jag funderar lite på om Larsson fått inspiration från dig eller om ni skriver utifrån samma fakta? Malin, om du läser det här kanske du kan vidarebefordra frågan till din käre far? ;-)

Nu ska jag snabbt försöka skumma igenom En annan tid, ett annat liv igen så jag kan läsa den sista delen!

5 kommentarer:

  1. Hemliga bokvännen15 april 2009 15:45

    Gjorde precis likadant, började från mitten. Tyckte mycket om den andra boken och nu när du skriver att del 1 är så bra måste jag ju ta och läsa den också innan jag ger mig på del 3 som står i bokhyllan och väntar på mig :)

    Hoppas att ditt bokpaket har hunnit fram, annars har du det att vänta i dagarna =)

    SvaraRadera
  2. Jag är egentligen ganska less på deckare, men GW Persson är liksom riktiga romaner trots att de är deckare. Instämmer i berömmet, alltså. Mycket läsvärda, personerna är trovärdiga, intrigen kanske ibland lite lite absurd men inte mer än att man köper det.

    Det där med någon särskild Sektion inom Säpo minns jag inte, men spontant associerar jag till Sektionen för särskild inhämtning, även kallat Informationsbyrån förkortat IB.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/IB-aff%C3%A4ren
    Sektionen för särskild inhämtning verkar fortfarande finnas, dock inom den militära underrättelsetjänsten
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sektionen_f%C3%B6r_S%C3%A4rskild_Inh%C3%A4mtning
    Kan Sektionen ifråga ha något med detta att göra?

    SvaraRadera
  3. Njae, den här typen av sektion kan man nog inte läsa om på Wikipedia, då har den lite förlorat sin funktion. Men jag ville inte skriva för mycket. Jag beräknar inte att få ett ärligt svar på frågan om svaret är "ja" :-)

    SvaraRadera
  4. Norrländsk dialekt är inte bara förtroendegivande, den är vacker också. :-)

    SvaraRadera
  5. Min hemliga bokvän: du får höra av dig sen när du läst del 3. Kanske är du inte längre hemlig då?

    SvaraRadera