Till alla nyförlösta?

Ok, jag inleder med brasklappen att jag själv inte fött barn, och således inte kan säga något om hur det är, men ändå, jag måste ju få tycka ändå, eller hur?

Åsa Beckman ger i DN idag 10 boktips till Victoria och andra nyförlösta mammor. Jag kollar igenom boktipsen och förfasas. Jag hittar tyvärr (eller ska jag säga lyckligtvis?) inte artikeln på nätversionen av tidningen så listan kommer här:

1. Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter
2. Maria Sveland - Bitterfittan
3. Edith Södergran - Ingenting ur Landet som icke är
4. Aase Berg - Forsla fett
5. Joanna Rubin Dranger - Alltid redo att dö för mitt barn
6. Gunilla Bergensten - Familjens projektledare säger upp sig
7. Astrid Lindgren - Prinsessan som inte kunde tala
8. Euripides - Medea
9. Karl Ove Knausgård - Min kamp 2
10. Kristina Sandberg - Att föda ett barn

Till att börja med; det här är på intet sätt dålig litteratur, det är mycket läsvärda romaner, dikter och facklitteratur, men som tips till en nyförlöst mamma? Jag undrar, hur många av er nyförlösta kastade sig över en bok det första ni gjorde när ni kom hem från BB? Jo jag vet, många som läser här kan inte vara utan läsning förutom när ni sover och knappt ens då, men erkänn, hur många plöjde Kristin Lavransdotter den första veckan? Jag skulle säga att det här är bra boktips till alla och alltid, just förutom när man är nyförlöst.

De här titlarna handlar sammanfattningsvis om förlossning, bitterhet, graviditet, rädsla (om än humoristiskt), projektledning (!!!), konsumtionskritik (hallå?), äktenskapsproblem, svartsjuka och avslutningsvis; allt redan nämnt samlat i en och samma titel (Att föda ett barn).

Av titlarna ovan har jag läst en dryg tredjedel och ingen av dom skulle jag vilja komma i närheten av som nyförlöst. Och återigen, exempelvis Att föda ett barn var förra årets bästa läsupplevelse, men kom igen, hur tänker en när en tror att detta är vad en nybliven mamma vill läsa?

Det skulle ju vara intressant att få en kommentar från någon som nyss blivit mamma, vad ni tycker om boktipsen?

Mitt tips är: läs det här titlarna innan du blir förälder, för sen blir det nog varken tid eller lust på ett bra tag :-)

Villette

Fungerar ni som jag?

Man läser en fantastiskt bra deckare (eller roman för den delen) och så märker man till sin glädje att det kommer fler deckare/romaner av samma författare som har samma huvudperson. En så kallad serie. Man tänker då att eftersom det är så bra och man vill dra ut på den härliga läsupplevelsen, vill man bara läsa, låt säga, en del per halvår, fortare kanske inte går ändå med tanke på att författaren ska hinna producera nytt också. Men så går tiden, och helt plötsligt är författaren inne på del 5, och man själv har inte hunnit längre än till den andra i sitt läsande. Det har helt enkelt dykt upp för många bra serier som ska hinnas med, låt säga, en gång i halvåret. Så då sitter man där med tre olästa delar om undersökningsdomaren Martine Poirot i Villette, skrivna av författaren och psykologen Ingrid Hedström.

Eller är ni den där andra sorten?

Man hittar nåt man gillar, man dammsuger världen på allt författaren skrivit, och sen plöjer man allt, grottar ned sig i en huvudperson i flera delar i rad, och sen dyker man upp på andra sidan, helt utpumpad, men ändå redo för en ny författare att glufsa i sig.

Vilket beteende ni än har;
om ni har läst endast en del av Ingrid Hedströms Villette-deckare, så kan det kanske vara intressant att veta att den fjärde delen i serien, Blodröd måne över Villette kom ut på pocket idag.
och om ni redan läst allt kan jag meddela att den 19 mars kommer det ut en femte del, Rekviem i Villette.

Bokbloggstips: Bokugglan

Bokugglan är en bokblogg skriven av snart 14-åriga Tova. Hon blandar friskt recensioner, boktips och funderingar kring läsandet. För den som inte är så hemma på ungdomslitteratur, eller ung vuxen-litteratur, så är Tovas bokblogg ett mycket bra bloggtips. Tova har också fastnat för det här med design, så vill du ha hjälp med headern till din blogg kan du kontakta Bokugglan Tova.

Kristina Ohlsson

Jag visste det inte förrän jag stötte på det. Jag hade tydligen gått och saknat en ny bra deckarförfattare. Så hittade jag en. Satan i gatan vad bra det är, Kristina Ohlsson! Nu har jag bara hunnit mig igenom hennes debut Askungar, men jag känner redan på mig hur bra och hemskt det kommer bli även fortsättningsvis. Påsken är ju inte långt bort och även om det ligger många deckare på vänt (man skulle nästan behöva ha påsk fyra gånger om året), så blir det helt klart en Kristina Ohlsson-deckare i år! Senast i raden av pocketar är Änglavakter som kom ut i slutet av januari år. Och för dig som redan hunnit läsa alla tre redan utkomna deckare om polisen Fredrika Bergman, så kan jag glädja dig med att det en fjärde del den 18 april i år, Paradisoffer heter den!

A Clockwork Orange fyller 50 år

För någon månad sen såg jag A Clockwork Orange för första gången. Jodå, det är sant. Man kan vara över 30 och inte ha sett A Clockwork Orange. Men nu har jag gjort det. Ni som såg den för hundra år sedan kanske inte ens kommer ihåg den, eller? Jag blev hur som helst högst irriterad på hela filmen, även om den såklart är oerhört skickligt gjord. Bara en sån sak som att Stanley Kubrick redan 1971 visste att neonfärger skulle bli inne 10 år senare. Och språket, helt genialt. Men annars, hu, jag är nog alldeles för blödig, tyckte bara det var hemskt.

I år ska A Clockwork Orange bli musikal. Boken av Anthony Burgess, som filmen är baserad på, firar 50 år i år och musikalen sätts upp i Burgess hemstad Manchester. Manuset till musikalen skrev Burgess själv, komplett med musikstycken och allt.

Burgess skrev ett 30-tal romaner innan han dog 1993. A Clockwork Orange är väl hans mest kända. Vintage Classics har släppt flera av hans romaner och nu har några fler tillkommit. Som vanligt när jag nämner Vintage Classics så innebär det snygga omslag.

I mars ger Modernista ut en inbunden nyutgåva av A Clockwork Orange. Det omslaget kan väl diskuteras, det säger mig inte mycket.

Källor: bland annat SvD

Bokusrean testar

Sitter och gluttar på Bokus. Man kan ju som bekant förhandsboka sina reainköp från och med igår. Hittar denna titel. Blir nyfiken. Rätt dyr var den, undrar vad den kostat från början? Är dock rätt säker på att jag inte kommer att få boken även om jag provar att boka den. (klicka på bilden om det är för suddigt).

Hyllar med Här i helgen

Fina författaren och nobelpristagaren Wisława Szymborska har gått bort. Hyllar henne med att läsa hennes diktsamling Här från 2009.

Bara vanligt vatten?

Jag läste ut Människohamn igår. Jag har kommit fram till att John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare. Det här var fjärden (åh! åh! såg ni? jag skrev fel här, "fjärden" istf "fjärde", känns som ett omen inför vad det här inlägget ska handla om), fjärde alltså, boken jag läste av honom och jag har uppskattat dom alla, så olika dom var, men ändå med skräcken som gemensam faktor.

Men, nu var det det här fenomenet med Människohamn jag tänkte berätta. Lite läskigt är det allt (förutom min felskrivning här ovan). I söndags var jag och Peter P nere vid en sjö nära där vi bor. Det var is på hela sjön och en långfärdsskridskobana var upplogad. Peter P tog på sig skidorna och drog ett varv runt sjön. Jag låg på liggunderlag och myste i solen, riktigt varmt och skönt trots minusgraderna.
Jag hade tagit med mig Människohamn för att läsa, men nu var det som sagt rätt kallt så mina fingrar fixade inte att vända blad. Boken fick ligga kvar i ryggsäcken. I ryggan låg också en vattenflaska som tydligen började läcka när jag vände väskan för att den skulle passa bättre som huvudkudde.

När jag kom hem märkte jag att min bok hade fått väldigt mycket vatten på sig.

Ni som har läst Människohamn vet ju vad den handlar om. För er som inte läst kan jag berätta (utan att avslöja så mycket om handlingen eller så) att den handlar om människor, hav och vatten. Människornas makt över havet och vattnet, och havets och vattnets makt över människorna. Det handlar mycket om vatten.

Vatten.

Vatten.

När jag läste ut Människohamn igår hade boken fortfarande inte torkat. Och det kanske jag inte hade reagerat över om jag hade varit utomlands i värmen och fukten. Men hemma, i kalla torra vinter-Sverige, så är Människohamn fortfarande full med vatten.

Vatten.

Hu, nu ryste jag till lite.