Recension: Sonjas sista vilja

Författare: Åsa Hellberg
Titel: Sonjas sista vilja
Utg.år (Utg.år pocket): 2012
Förlag: Bra Böcker

Sonjas sista vilja är Åsa Hellbergs andra roman, eller kanske första, beroende på hur man räknar. (Hur vill du att man ska räkna Åsa?) Hennes debut, Casanovas kvinna, är en i mångt och mycket självupplevd roman som handlar om en kvinna som lever med en sexuellt dysberoende man.

Sonjas sista vilja däremot, är en livfull, energifylld, känslosam och härlig roman om fyra bästa vänner i femtioårsåldern. Eller egentligen handlar det bara om tre av dem, för den fjärde, Sonja, dör alldeles i början av romanen (det är ingen spoiler om jag säger så). Hon har skrivit ett testamente som sätter de tre andra vännerna, Susanne, Rebecka och Maggan, på prov. Helt plötsligt har de lämnat sina relativt trygga liv i Stockholm för lägenheter i London, Las Palmas och Paris. Det är den delen av storyn jag älskar mest, att berättelsen pendlar mellan de härliga städerna och vad väninnorna gör när de träffas hos varandra. Jag skulle kunna rekommendera den här mysiga romanen för de flesta som uppskttar att läsa om fin vänskap, känslor, lycka och sorg, kärlek och besvikelse. Att kvinnorna var 10-20 år äldre än mig var inget som störde igenkänningsfaktorn.

Däremot reflekterade jag ofta över att jag inte hade läst något liknande förut. En rätt unik historia får jag säga. I höstas kom fortsättningen ut på Bra Böcker förlag, Sonjas hemlighet. Den kommer på pocket i början av maj i år. Missa inte!