Recension: The sorrows of an American

Författare: Siri Hustvedt
Titel: The sorrows of an American
Utg. År (Org. år): 2009 (2008)
Förlag: Sceptre

Andra författaren ut i vår bokcirkel blev superaktuella Siri Hustvedt. Vår plan blev att läsa The sorrows of an American till och med 19 maj. På kvällen skulle vi gå på Internationell författarscen och lyssna på Mrs. Hustvedt och efteråt diskutera boken. Tre av sex bokcirkeldeltagare hängde på hela vägen.

Calliope books skrev en väldigt fin sammanfattning av författarkvällen. Alldeles innan var jag på Pocket Shop vid Sergels torg och fick boken signerad och efteråt gick vi på Bistro Bohème och tog en stor och god öl, beställde in lite snacks och började prata. Det kan hända att min recension är lite färgad av vår diskussion men det ser jag inte som något negativt.

I centrum av persongalleriet står Erik, en medelålders frånskild norskättling som bor i Brooklyn och är psykiater. Runt omkring sig har han ett antal kvinnor: sin syster Inga (som är väldigt lik Hustvedt till sätt och egenskaper enligt hennes egen utsago), Ingas dotter Sonia, sin mamma, sin nya hyresgäst Miranda och hennes femåriga dotter Eglantine.

Erik saknar sin nyss avlidne pappa. När Erik och hans syster sorterar papper från pappans kontor hittar de gamla brev och ett mystiskt meddelande som skrevs när Eriks pappa var ung. De båda syskonen försöker hitta svaret på frågan och börjar ta kontakt med pappans gamla bekanta och människor som levde i pappans stad på den tiden.

Samtidigt försöker han etablera kontakt med sin nya hyresgäst Miranda. Hon är konstnär, bor ensam med sin dotter och vill mest ha lugn och ro omkring sig. Men dotterns pappa börjar dyka upp och beter sig minst konstigt, något som gör Erik både förbannad och avundsjuk. Han fantiserar om Miranda och vill gärna ha en relation med henne. men hennes före detta pojkvän känns svår att konkurrera med, trots sina konstigheter.

The sorrows of an American har många sidospår. Men alla känns ändå väldigt naturliga och skapar bredd till berättelsen. Det händer inte några omstörtande händelser, men samtidigt så tycker jag att historien är fullspäckad av små egna historier.

Detta varvas med situationer som uppstår mellan Erik och hans psykoanalyspatienter och texter som han läser ur sin fars memoarer. Detta är faktiskt autentiska texter från Siris pappas memoarer som han färdigställde innan han dog.

Det finns ett djup i den här berättelsen som är svårt att få ner på papper. Det är så subtilt att jag inte riktigt kan beskriva känslan. Men när jag får den här känslan av en bok eller en berättelse så brukar min slututvädering vara att det är en väldigt bra berättelse. Historien stannar kvar inom mig och jag tänker ofta tillbaka på personerna. Mest på Erik. Ett starkt persongalleri är verkligen guld värt, det är något Siri gör oerhört bra. Även om jag gillar deckare också där man knappt hinner ta huvudpersonen på pulsen innan det är över.

Jag kan verkligen rekommendera The sorrows of an American, nu ska jag försöka hitta tid att läsa boken som kom innan och tog Sverige med storm, What I loved.