Recension: Visa mig min fiende

Författare: V S Naipaul
Titel: Visa mig min fiende
Org. titel: In a free state
Utg. År (Org. år): 1973 (1971)
Förlag: Berghs förlag

V. S. Naipaul var Månadens nobelpristagare i september. Han fick nobelpriset i litteratur 2001. Jag har tidigare läst Ett halvt liv och funderade ett tag på vilken bok jag skulle läsa mer av den här nobelpristagaren. Till sist valde jag Visa mig min fiende (In  a free state) som Naipaul vann Bookerpriset för 1971. In a free state är tre noveller där den sista och längsta har samma titel som boken. Den blev flera år senare utgiven som en fristående novell med ett extra förord av Naipaul. Novellerna handlar om främlingskap och motsättningar i olika länder och livssituationer.

Den första novellen, En av många, handlar om den indiske Santosh som får möjligheten att följa med sin sahib (herre) från Indien till USA. Från början trivs han med att bara sköta hem och hushåll åt sin arbetsgivare men efter ett tag blir han uttråkad och till slut rymmer han för att ta jobb som kock på en indisk restaurang.

I den andra novellen, Tala om vem jag ska döda, får vi möta en afrikansk (gissar jag) man i England som är på väg till sin yngre bror Dayos bröllop. Under broderns resa på väg till bröllopet får man lära känna de båda bröderna. Dayo får möjlighet att flytta till England och London för att studera och den äldre brodern reser efter för att ta hand om honom. Väl där upptäcker han att Dayo gör allt annat än att studera.

I novellen Visa mig min fiende kretsar historien kring Bobby och Linda, en man och en kvinna från England som delar bil under en resa från en större afrikansk stad ut till kollektoratet där de bor i skyddade compounds. Bobby är tjänsteman och Linda är gift med en inflytelserik man. Deras åsikter och syn på Afrika under kolonialismen står långt ifrån varandra och det blir en jobbig resa, både på grund av meningsskiljaktigheter och på grund av vädret och de dåligt underhållna vägarna.

Jag fattade mest tyckte för den första novellen En av många, då den på ett så tydligt sätt visar på de motsättningar och problem en indier kan stöta på när han lämnar Indien. Santoush tror att flytten innebär ett nytt liv i frihet. Men det är endast under korta perioder han verkligen känner sig fri. I början är han låst till lägenheten då han, trots tio gånger så hög lön, inte har råd att sysselsätta sig under dagarna på samma sätt som i Indien. När han rymmer lär han känna många fler indier och då återetableras också kastsystemet i hans liv. Det blir inte så enkelt som han trott att skapa sig ett nytt liv i detta nya land, trots hans positiva intentioner. Det är också så jag tolkar de följande novellerna, de problem man får med sig själv när man upptäcker att det nya landet inte accepterar en fastän man själv försöker se bortom kulturkrockar och rasism. Hur andra landsmän i det nya landet sätter käppar i hjulet för att man skall kunna leva ett nytt liv och anamma ett nytt levnadssätt. Jag fick många gånger påminna mig själv om att den här boken skrevs för närmare fyrtio år sedan för förhållandena och situationerna ser många gånger ut så fortfarande. Men det gäller nya länder, både de man flyr från och till.