Sista chansen!
Nu är det bara ett fåtal timmar kvar innan jag stänger min utlottning för pocketböcker från Pocketförlagets ungdomsserie In Real Life! Ta chansen och vinn en pocket! Läs om utlottningen!
Etiketter:
tävlingar
Recension: A crime in the neighborhood
Författare: Suzanne Berne
Titel: A crime in the neighborhood
Utg. År: 1998 (org. 1997)
Förlag: Penguin
Jag har nu läst den fjärde romanen i min Orange Prize Challenge; A crime in the neighborhood av Suzanne Berne. Hon vann The Orange Prize for Fiction 1999.
Den här romanen var något helt annat än vad jag hade förväntat mig och ändå inte. Jag trodde att det här skulle handla om ett hemskt brott, om hur invånarna på en gata i en förort till en amerikansk stad totalt förändras efter brottet. Jag trodde den skulle kritisera det amerikanska 70-talssamhället för hur det hanterar domestic violence och jag trodde att jag skulle få läsa om människor i sorg, skuld och skam. Men så blev det inte alls.
Det handlar om ett hemskt brott ja, en ung pojke blir skändad och mördad nära parkeringsplatsen till en galleria. Grannarna till pojkens föräldrar reagerar starkt på brottet, ja. Kvinnorna skvallrar och stänger inne sina barn, männen går nattvakt på gatorna och barnen tycker nästan att det är lite spännande. Men där slutar mina förväntningar att infrias. Fast det gör verkligen ingenting.
Den som berättar historien för oss är 10-åriga Marsha. Hon bor med sin mamma, pappa och sina äldre tvillingsyskon (en syster och en bror) på samma gata som offret. Strax innan mordet avslöjas det att Marshas pappa har haft en affär med mammans syster och han lämnar familjen. Mamman blir såklart både ledsen och förödmjukad men klarar sig ändå hyfsat. Hon börjar jobba hemma med att sälja tidningsprenumerationer över telefon. Marshas tvillingsyskon tycker att Marsha är liten och töntig och vill gärna inte leka med henne. När Marsha dessutom lyckas vricka sin vrist så illa att hon blir tvungen att gipsa foten blir hon tvungen att vara ensam hemma med mamman över sommaren. Så hon sitter där på verandan till huset, blickar ut över gatan och börjar föra anteckningar över grannarna. Polisen har sagt att pojkens mördare mycket sannolikt kan vara någon som bott i hans närhet och Marsha skriver ned sina observationer och "bevisföring" i sin anteckningsbok.
Strax innan mordet har Marshas familj fått en ny granne, en ensam man vid namn Mr. Green flyttar in och Marsha både gillar och ogillar honom. Att hon ogillar honom kan bero på att han försöker uppvakta hennes mamma lite. Det är också ovanligt att han lever ensam utan fru och barn, han är den enda på gatan som inte är gift. Hon börjar misstänka Mr. Green för mordet, mest på grund av att hon är uttråkad och brottet fortfarande verkar olöst. Snart har hon satt igång rykten hon kanske får ångra.
Berne skriver på ett rätt humoristiskt sätt trots dessa hemska teman. Marsha är lillgammal men har också en enorm fantasi, hon ser saker ur ett barns ögon men börjar så smått bli vuxen. När hennes syskon reser bort ett par veckor över sommaren går hon systematiskt igenom deras rum på jakt efter spännande saker. Vad hon letar vet hon inte, men när hon hittar en "konstig genomskinlig ballong" tar hon den med sig fastän hon inte riktigt förstår varför hennes bror har gömt den. Hon börjar också att umgås med den 8-åriga granntjejen Luann som verkar helt galen men som hon också utnyttjar i sina spionerier på grannarna, i synnerhet Mr. Green.
Berne lyckas beskriva stämningen i området på ett suggestivt och lite obehagligt sätt. Grannarna blir mer försiktiga, låter inte sina barn leka för långt från hemmet och skvallret blir till rena fantasier. Men det känns som om alla begränsar sig lite av pliktskyldighet, inte på grund av ren rädsla för att ett brott ska drabba också dom.
Det här var den första romanen jag läste av Suzanne Berne, men jag läser gärna flera om de är skrivna med samma känsla för trovärdighet.
Andra som läst och recenserat A crime in the neighborhood
MariaH
Holly Hock
Om du har läst och recenserat A crime in the neighborhood får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.
Titel: A crime in the neighborhood
Utg. År: 1998 (org. 1997)
Förlag: Penguin
Jag har nu läst den fjärde romanen i min Orange Prize Challenge; A crime in the neighborhood av Suzanne Berne. Hon vann The Orange Prize for Fiction 1999.
Den här romanen var något helt annat än vad jag hade förväntat mig och ändå inte. Jag trodde att det här skulle handla om ett hemskt brott, om hur invånarna på en gata i en förort till en amerikansk stad totalt förändras efter brottet. Jag trodde den skulle kritisera det amerikanska 70-talssamhället för hur det hanterar domestic violence och jag trodde att jag skulle få läsa om människor i sorg, skuld och skam. Men så blev det inte alls.
Det handlar om ett hemskt brott ja, en ung pojke blir skändad och mördad nära parkeringsplatsen till en galleria. Grannarna till pojkens föräldrar reagerar starkt på brottet, ja. Kvinnorna skvallrar och stänger inne sina barn, männen går nattvakt på gatorna och barnen tycker nästan att det är lite spännande. Men där slutar mina förväntningar att infrias. Fast det gör verkligen ingenting.
Den som berättar historien för oss är 10-åriga Marsha. Hon bor med sin mamma, pappa och sina äldre tvillingsyskon (en syster och en bror) på samma gata som offret. Strax innan mordet avslöjas det att Marshas pappa har haft en affär med mammans syster och han lämnar familjen. Mamman blir såklart både ledsen och förödmjukad men klarar sig ändå hyfsat. Hon börjar jobba hemma med att sälja tidningsprenumerationer över telefon. Marshas tvillingsyskon tycker att Marsha är liten och töntig och vill gärna inte leka med henne. När Marsha dessutom lyckas vricka sin vrist så illa att hon blir tvungen att gipsa foten blir hon tvungen att vara ensam hemma med mamman över sommaren. Så hon sitter där på verandan till huset, blickar ut över gatan och börjar föra anteckningar över grannarna. Polisen har sagt att pojkens mördare mycket sannolikt kan vara någon som bott i hans närhet och Marsha skriver ned sina observationer och "bevisföring" i sin anteckningsbok.
Strax innan mordet har Marshas familj fått en ny granne, en ensam man vid namn Mr. Green flyttar in och Marsha både gillar och ogillar honom. Att hon ogillar honom kan bero på att han försöker uppvakta hennes mamma lite. Det är också ovanligt att han lever ensam utan fru och barn, han är den enda på gatan som inte är gift. Hon börjar misstänka Mr. Green för mordet, mest på grund av att hon är uttråkad och brottet fortfarande verkar olöst. Snart har hon satt igång rykten hon kanske får ångra.
Berne skriver på ett rätt humoristiskt sätt trots dessa hemska teman. Marsha är lillgammal men har också en enorm fantasi, hon ser saker ur ett barns ögon men börjar så smått bli vuxen. När hennes syskon reser bort ett par veckor över sommaren går hon systematiskt igenom deras rum på jakt efter spännande saker. Vad hon letar vet hon inte, men när hon hittar en "konstig genomskinlig ballong" tar hon den med sig fastän hon inte riktigt förstår varför hennes bror har gömt den. Hon börjar också att umgås med den 8-åriga granntjejen Luann som verkar helt galen men som hon också utnyttjar i sina spionerier på grannarna, i synnerhet Mr. Green.
Berne lyckas beskriva stämningen i området på ett suggestivt och lite obehagligt sätt. Grannarna blir mer försiktiga, låter inte sina barn leka för långt från hemmet och skvallret blir till rena fantasier. Men det känns som om alla begränsar sig lite av pliktskyldighet, inte på grund av ren rädsla för att ett brott ska drabba också dom.
Det här var den första romanen jag läste av Suzanne Berne, men jag läser gärna flera om de är skrivna med samma känsla för trovärdighet.
Andra som läst och recenserat A crime in the neighborhood
MariaH
Holly Hock
Om du har läst och recenserat A crime in the neighborhood får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.
Etiketter:
Orange Prize,
Orange Prize Challenge,
recensioner,
romaner
Orange Prize shortlist 2010
The Orange Prize shortlist is announced!
The Very Thought of You av Rosie Alison
The Lacuna av Barbara Kingsolver
Black Water Rising av Attica Locke
Wolf Hall av Hilary Mantel
A Gate at the Stairs av Lorrie Moore
The White Woman on the Green Bicycle av Monique Roffey
The White Woman on the Green Bicycle vill jag ska vinna bara för att det är en sån fin titel och sånt fint omslag. Wolf Hall av Hilary Mantel vann The Man Booker Prize ifjol så hon har ju redan fått ett fint pris kan man tycka. Annars känner jag inte till någon titel på kortlistan, jag hade hoppas på att Sarah Waters The Little Stranger hade gått vidare från långlistan.
Vinnaren presenteras 9 juni!
Etiketter:
Man Booker Prize,
Orange Prize
IMPAC shortlist 2010
Jag missade att rapportera om en litteraturpris-händelse här i veckan. Sånt som händer när man har bloggtorka. Men jag gillar det här konceptet med långlistor och kortlistor, det skär liksom ner väntan på vinnaren lite. Den här gången är det The IMPAC Dublin Literary Award som presenterar vilka titlar som gått vidare från långlistan till kortlistan. IMPACs långlista är den längsta av alla litteraturpris som har konceptet longlist-shortlist-winner. Kortlistan har nu kokats ner till en handfull titlar som är kvar och tävlar om priset.
The Twin av Gerbrand Bakker
The Elegance of the Hedgehog av Muriel Barbery
In Zodiac Light av Robert Edric
Settlement av Christoph Hein
The Believers av Zoë Heller
Netherland av Joseph O’Neill
God’s Own Country av Ross Raisin
Home av Marilynne Robinson
Jag har (som väntat) inte läst någon av titlarna på kortlistan, men många av dem är för mig bekanta och vissa står högt upp på läslistan. The elegance of the hedgehog finns som många säkert vet på svenska, Igelkottens elegans, utgiven av fina Sekwa förlag. Den kommer dessutom som pocket i augusti så det skulle vara mycket passande om den vann. Joseph O'Neills Nederland finns inbunden på svenska och kommer också ut på svensk pocket i höst på Brombergs förlag. Home av Marilynne Robinson vann The Orange Prize förra året och den kommer jag att läsa i min Orange Prize Challenge. Men tyvärr finns varken den eller de övriga titlarna jag inte nämnt på svenska ännu.
Se tidigare vinnare av priset om du är intresserad för ännu en läsutmaning.
Vinnaren av IMPAC-priset 2010 presenteras 17 juni.
The Twin av Gerbrand Bakker
The Elegance of the Hedgehog av Muriel Barbery
In Zodiac Light av Robert Edric
Settlement av Christoph Hein
The Believers av Zoë Heller
Netherland av Joseph O’Neill
God’s Own Country av Ross Raisin
Home av Marilynne Robinson
Jag har (som väntat) inte läst någon av titlarna på kortlistan, men många av dem är för mig bekanta och vissa står högt upp på läslistan. The elegance of the hedgehog finns som många säkert vet på svenska, Igelkottens elegans, utgiven av fina Sekwa förlag. Den kommer dessutom som pocket i augusti så det skulle vara mycket passande om den vann. Joseph O'Neills Nederland finns inbunden på svenska och kommer också ut på svensk pocket i höst på Brombergs förlag. Home av Marilynne Robinson vann The Orange Prize förra året och den kommer jag att läsa i min Orange Prize Challenge. Men tyvärr finns varken den eller de övriga titlarna jag inte nämnt på svenska ännu.
Se tidigare vinnare av priset om du är intresserad för ännu en läsutmaning.
Vinnaren av IMPAC-priset 2010 presenteras 17 juni.
Etiketter:
IMPAC
Recension: Larry's party
Författare: Carol Shields
Titel: Larry's party
Utg. År: 1997
Förlag: Penguin
Den tredje titeln i min Orange Prize Challenge är Larry's party av Carol Shields. Hon vann The Orange Prize for Fiction 1998.
Här får vi lära känna Larry från topp till tå, utan och innan och mer därtill. Varje kapitel är en inblick i Larrys liv, vid ett givet år. Det börjar 1977 när Larry är dryga 30 och precis har blivit sambo med sin flickvän Dorrie och det slutar 20 år senare när Larry bjuder in till middag. Vi får ta del av Larrys familj, hans jobb, hans tankar och funderingar kring sig själv och sin kropp och följa hans liv som far till en son.
Shields skriver oväntat bra om en man uppvuxen i Winnipeg i Kanada som råkar hamna på en floristutbildning och upptäcker att han trivs väldigt bra med att jobba som florist. På sin bröllopsresa i England får han för första gången i sitt liv upp ögonen för labyrinter och drygt tio år senare har han flylttat till Chicago och är en erkänd och lyckad labyrintarkitekt. Larry har under hela sitt liv en liten tanke om hur han tänker sig att hans liv ska bli, men även när det inte alls går som han trott, tar han det med en väldig ro. Rätt mänskligt skulle jag säga, men i romaner brukar människor alltid reagera mycket hårdare på det som händer omkring dem. Att Larry gör karriär inom labyrintarkitektur är inte något han planerar, det bara händer, och han funderar på om han är värd sin framgång. På det personliga planet går det inte riktigt lika bra och i perioder är Larry ensam, ledsen och deprimerad. Men det ordnar sig ändå för honom, utan att han egentligen behöver engagera sig så mycket.
Larry's party var lite trög att ta sig igenom. Inte på grund av att det var ointressant egentligen. Men hela romanen är väldigt mycket berättande och väldigt "Larry facts"-späckad. Ett helt kapitel behandlar exempelvis hans kropp, hans fysiska och psykiska tillstånd, hans krämpor och hans åldrande och det blir lite för mycket. Ett annat kapitel handlar om hans ende son och är mycket livfullt, fascinerande och tänkvärt. Jag börjar nästan tro att Larry finns på riktigt och att det här är en biografi om honom, och jag är ärligt talat inte så intresserad av honom. Men det är bra berättat och jag kan tänka mig att många finner den här romanen om inte spännande, så ofta rolig och dråplig. Man tycker liksom lite synd om Larry, stundtals åtminstone.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera Larry's party till någon, men jag kommer sannolikt att läsa mer av Carol Shields, allra helst hennes Pulitzer prize-belönade Stendagböckerna (The stone diaries).
Läs andra recensioner av Larry's party (Larrys gäster)
Marias bokliv
Holly Hock
Om du har läst och recenserat Larry's party får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.
Titel: Larry's party
Utg. År: 1997
Förlag: Penguin
Den tredje titeln i min Orange Prize Challenge är Larry's party av Carol Shields. Hon vann The Orange Prize for Fiction 1998.
Här får vi lära känna Larry från topp till tå, utan och innan och mer därtill. Varje kapitel är en inblick i Larrys liv, vid ett givet år. Det börjar 1977 när Larry är dryga 30 och precis har blivit sambo med sin flickvän Dorrie och det slutar 20 år senare när Larry bjuder in till middag. Vi får ta del av Larrys familj, hans jobb, hans tankar och funderingar kring sig själv och sin kropp och följa hans liv som far till en son.
Shields skriver oväntat bra om en man uppvuxen i Winnipeg i Kanada som råkar hamna på en floristutbildning och upptäcker att han trivs väldigt bra med att jobba som florist. På sin bröllopsresa i England får han för första gången i sitt liv upp ögonen för labyrinter och drygt tio år senare har han flylttat till Chicago och är en erkänd och lyckad labyrintarkitekt. Larry har under hela sitt liv en liten tanke om hur han tänker sig att hans liv ska bli, men även när det inte alls går som han trott, tar han det med en väldig ro. Rätt mänskligt skulle jag säga, men i romaner brukar människor alltid reagera mycket hårdare på det som händer omkring dem. Att Larry gör karriär inom labyrintarkitektur är inte något han planerar, det bara händer, och han funderar på om han är värd sin framgång. På det personliga planet går det inte riktigt lika bra och i perioder är Larry ensam, ledsen och deprimerad. Men det ordnar sig ändå för honom, utan att han egentligen behöver engagera sig så mycket.
Larry's party var lite trög att ta sig igenom. Inte på grund av att det var ointressant egentligen. Men hela romanen är väldigt mycket berättande och väldigt "Larry facts"-späckad. Ett helt kapitel behandlar exempelvis hans kropp, hans fysiska och psykiska tillstånd, hans krämpor och hans åldrande och det blir lite för mycket. Ett annat kapitel handlar om hans ende son och är mycket livfullt, fascinerande och tänkvärt. Jag börjar nästan tro att Larry finns på riktigt och att det här är en biografi om honom, och jag är ärligt talat inte så intresserad av honom. Men det är bra berättat och jag kan tänka mig att många finner den här romanen om inte spännande, så ofta rolig och dråplig. Man tycker liksom lite synd om Larry, stundtals åtminstone.
Jag vet inte om jag skulle rekommendera Larry's party till någon, men jag kommer sannolikt att läsa mer av Carol Shields, allra helst hennes Pulitzer prize-belönade Stendagböckerna (The stone diaries).
Läs andra recensioner av Larry's party (Larrys gäster)
Marias bokliv
Holly Hock
Om du har läst och recenserat Larry's party får du gärna lämna länken i kommentarerna till det här inlägget så lägger jag till recensionen här.
Etiketter:
Orange Prize,
Orange Prize Challenge,
recensioner
In Real Life
I slutet av mars släppte Pocketförlaget 8 nya pocketböcker med unga människor i huvudrollerna. De handlar om identitet, vänskap, död, äventyr och gränslös kärlek. Oavsett om du är ung eller gammal så kan du här få chansen att läsa lite ny ungdomslitteratur. Serien heter IRL.
Om du läser en av böckerna i serien IRL så kan du få en till bok i serien gratis!
Gå med i Pocketförlagets fanpage på Facebook, ta en bild på dig själv med boken och maila sedan bilden och din adress till Pocketförlaget så skickas en ny bok i serien hem till dig utan kostnad.
Här hos Paperback Lover har du nu möjlighet att vinna en bok i serien IRL! Tre av titlarna i två exemplar vardera står på spel, alltså sammanlagt sex pocketböcker!
Tack Pocketförlaget för ett fint initiativ!
Om du läser en av böckerna i serien IRL så kan du få en till bok i serien gratis!
Gå med i Pocketförlagets fanpage på Facebook, ta en bild på dig själv med boken och maila sedan bilden och din adress till Pocketförlaget så skickas en ny bok i serien hem till dig utan kostnad.
Här hos Paperback Lover har du nu möjlighet att vinna en bok i serien IRL! Tre av titlarna i två exemplar vardera står på spel, alltså sammanlagt sex pocketböcker!
Justin Case av Meg Rosoff
Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn & David Levithan
Så värt av Martin Jern
Allt du behöver göra är att skriva ett mail till mig (epostadressen ser ni i högra kolumnen direkt under min presentation) och berätta vilken/vilka böcker du vill vinna. Skriv "IRL" i ämnesraden. Om ni har en egen blogg så får ni gärna skriva en rad där och tipsa andra om tävlingen. Lämna gärna en kommentar här också så jag hittar till er blogg. Ni har till nästa fredag den 30 april kl 17.00 på er.Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn & David Levithan
Så värt av Martin Jern
Tack Pocketförlaget för ett fint initiativ!
Hur kunde jag tro så fel?
När pojkvännen i vintras fick det glädjande beskedet om att han skulle få jobba ett halvår i Frankrike och när jag ännu mer glädjande fick veta att jag skulle få vara där någon vecka i månaden och jobba på distans började min hjärna smida planer.
Planer på hur jag skulle utnyttja den tre veckor långa tiden mellan varje gång vi sågs. Planer på hur jag skulle njuta av min egentid när jag var själv. Planer på hur jag skulle fixa och dona i hemmet. Planer på hur jag skulle läsa mer och blogga mer och framförallt hur jag skulle blogga mer intressant. Jag skulle blogga om Frankrike när jag var där, om franska författare, och börja recensera böcker igen.
Med vad hände?
De första tre veckorna i ensamhet blev helt kaotiska då jag sov riktigt illa och i nåt slags dvala tog mig till jobbet i senast möjliga tid. Väl hemma igen slipprade jag ner i soffan och där var jag fastvuxen tills det var dags att gå upp och lägga sig i sängen. När jag sedan äntligen fick hälsa på i Frankrike kom det en bloggtopp, men den föll kvickt. Inte ens på den 8 timmar långa resan (enkel väg) fick jag så mycket läst. Jag har börjat prenumerera på tre tidningar det här året just för att jag skulle ha alternativ läsning på mina långa resor. Hittills har jag 9 olästa tidningar hemma i en hög. Det är förskräckligt och jag skäms. Jag och trädskövlarna i en och samma påse, fy sjutton vad onödigt.
Och sen fortsatte det i ungefär samma stil förutom att jag efter ett kort tag fick ett ryck och bytte ut soffpotatiskvällarna mot träningskvällar. Det i sig resulterade i att jag blev något piggare på kvällarna och läsningen fick en puff framåt, men nån bloggning blev det knappt ändå.
Inte ens när jag sitter i Frankrike och jobbar på distans känner jag den minsta lust att blogga. Det skulle såklart inte uppskattas av chefen om jag gjorde det, men han behöver inte vara orolig. Jag orkar inte skriva en rubrik en gång.
Och allt det där andra jag skulle hinna med när jag var själv hemma - städa, rensa, ta hand om mig själv (ni vet, okynnesmåla naglarna och lägga ansiktsmasker) – har jag knappt hunnit med nåt av alls. Det är tur att folk har kommit på besök då och då så jag har fått tummen ur att åtminstone dammsuga och diska.
Det enda jag kan säga att jag faktiskt gjort med besked är att kolla på TV-serier på DVD och på TV-program på olika kanalers play-varianter. Och mest har jag kollat på The Wire. Jag köpte tre första säsongerna på ett bräde och är nu inne på halva säsong tre. Så om ni undrar vad jag har gjort när jag inte bloggat, så är det antagligen det. Jag har nu ett gäng nya vänner som heter McNulty, Kima, Daniels, Bunk, Omar och Bubbs. Men jag har inte glömt mina gamla vänner (om jag nu får kalla er det?) Vixxtoria, Lilla O, Snowflake, Lyran, Malin, Mats, Bokhororna och andra icke nämnda. För det är i alla fall något jag gjort, LÄST BLOGGAR.
Kanske solen utanför fönstret återupplivade min bloggentusiasm lite idag och om solen har den inverkan på mig kan jag kanske förvänta mig att bloggandet fortsätter i vår och sommar i ny styrka.
Planer på hur jag skulle utnyttja den tre veckor långa tiden mellan varje gång vi sågs. Planer på hur jag skulle njuta av min egentid när jag var själv. Planer på hur jag skulle fixa och dona i hemmet. Planer på hur jag skulle läsa mer och blogga mer och framförallt hur jag skulle blogga mer intressant. Jag skulle blogga om Frankrike när jag var där, om franska författare, och börja recensera böcker igen.
Med vad hände?
De första tre veckorna i ensamhet blev helt kaotiska då jag sov riktigt illa och i nåt slags dvala tog mig till jobbet i senast möjliga tid. Väl hemma igen slipprade jag ner i soffan och där var jag fastvuxen tills det var dags att gå upp och lägga sig i sängen. När jag sedan äntligen fick hälsa på i Frankrike kom det en bloggtopp, men den föll kvickt. Inte ens på den 8 timmar långa resan (enkel väg) fick jag så mycket läst. Jag har börjat prenumerera på tre tidningar det här året just för att jag skulle ha alternativ läsning på mina långa resor. Hittills har jag 9 olästa tidningar hemma i en hög. Det är förskräckligt och jag skäms. Jag och trädskövlarna i en och samma påse, fy sjutton vad onödigt.
Och sen fortsatte det i ungefär samma stil förutom att jag efter ett kort tag fick ett ryck och bytte ut soffpotatiskvällarna mot träningskvällar. Det i sig resulterade i att jag blev något piggare på kvällarna och läsningen fick en puff framåt, men nån bloggning blev det knappt ändå.
Inte ens när jag sitter i Frankrike och jobbar på distans känner jag den minsta lust att blogga. Det skulle såklart inte uppskattas av chefen om jag gjorde det, men han behöver inte vara orolig. Jag orkar inte skriva en rubrik en gång.
Och allt det där andra jag skulle hinna med när jag var själv hemma - städa, rensa, ta hand om mig själv (ni vet, okynnesmåla naglarna och lägga ansiktsmasker) – har jag knappt hunnit med nåt av alls. Det är tur att folk har kommit på besök då och då så jag har fått tummen ur att åtminstone dammsuga och diska.
Det enda jag kan säga att jag faktiskt gjort med besked är att kolla på TV-serier på DVD och på TV-program på olika kanalers play-varianter. Och mest har jag kollat på The Wire. Jag köpte tre första säsongerna på ett bräde och är nu inne på halva säsong tre. Så om ni undrar vad jag har gjort när jag inte bloggat, så är det antagligen det. Jag har nu ett gäng nya vänner som heter McNulty, Kima, Daniels, Bunk, Omar och Bubbs. Men jag har inte glömt mina gamla vänner (om jag nu får kalla er det?) Vixxtoria, Lilla O, Snowflake, Lyran, Malin, Mats, Bokhororna och andra icke nämnda. För det är i alla fall något jag gjort, LÄST BLOGGAR.
Kanske solen utanför fönstret återupplivade min bloggentusiasm lite idag och om solen har den inverkan på mig kan jag kanske förvänta mig att bloggandet fortsätter i vår och sommar i ny styrka.
Värsta missen!
Jag missade Peter Robinson på bokmässan i Paris, buhuuuuu!!!
Igår när jag gick igenom min google reader efter semestern (540 inlägg, ojojoj) så såg jag en notis från Peter Robinsons blogg som lyder:
Och när jag kollar upp det så ser jag ju att Peter Robinson var på mässan samma dag som jag och började signera böcker i samma minut som jag lämnade mässan!!! Arrgh!
Jaja, nu hade jag ju ingen bok av honom med mig, men jag hade gladeligen köpt en bok av honom på franska bara för att få något för honom att signera. Åååh vad irriterad jag blir nu, suck! Robinson som är min favorit och allt...
Igår när jag gick igenom min google reader efter semestern (540 inlägg, ojojoj) så såg jag en notis från Peter Robinsons blogg som lyder:
Och när jag kollar upp det så ser jag ju att Peter Robinson var på mässan samma dag som jag och började signera böcker i samma minut som jag lämnade mässan!!! Arrgh!
Jaja, nu hade jag ju ingen bok av honom med mig, men jag hade gladeligen köpt en bok av honom på franska bara för att få något för honom att signera. Åååh vad irriterad jag blir nu, suck! Robinson som är min favorit och allt...
Aprilläsning
Ja oj, April hann ju börja såhär lurigt mitt uppe i påskhelgen och jag har varit på semester i Normandie. Där har det inte handlat så mycket om böcker utan mest om Dagen D, landstigningsstränder, krigskyrkogårdar, äpplen, calvados och Mont Saint-Michèl! Men här kommer i alla fall bokhögen som jag ska välja min aprilläsning ifrån.
Lyrans Jorden runt-resa gör i april ett stopp i Asien. Jag läser novellsamlingen Främmande jord av Jhumpa Lahiri istället för Den indiske tolken som står på läslistan.
Sommardöden av Mons Kallentoft (recensionsex från Pocketförlaget)
A crime in the neighborhood av Suzanne Berne som är Månadens Orange Prize-vinnare.
Shutter Island av Dennis Lehane. Jag såg filmen för någon månad sedan och är väldigt nyfiken på om boken är lika kuslig.
Den samvetslöse av John Grisham (recensionex från Bonnier Pocket)
Slumdog millionaire av Vikas Swarup. Inköptes efter att jag såg filmen förra våren.
What I loved av Siri Hustvedt.
Öken av J-M G Le Clézio (recensionsex från Norstedts pocket)
Ursinne av Salman Rushdie. Present från Min hemliga bokvän i förra årets bokbyte.
Eftersom jag sällan har som mål att läsa ALLA böcker i min bokhög så får ni gärna hojta till om det är någon ni tycker att jag absolut inte får missa. De som ingår i månadens läsutmaningar kommer jag såklart att läsa, men sen är det liksom lite öppet vad det blir. Önskar dock att jag hinner med nån Agatha Christie-deckare också innan vintern tar slut i Stockholm.
Etiketter:
Orange Prize Challenge,
utmaningar
Månadens Orange Prize-vinnare: 1999 Suzanne Berne - A crime in the neighborhood
Suzanne Berne vann The Orange Prize for Fiction 1999 för sin A crime in the neighborhood (nej, jag har inte stavat fel här, för på min bok stavas det utan u). Den glömdes hemma nu när jag åkte till Frankrike så jag får koncentrera mig på den under aprils andra hälft istället. Vad jag vet finns inte den här romanen översatt till svenska.
Suzanne Berne A crime in the neighborhood
Suzanne Berne föddes 1961 i Washington DC och är en amerikansk romanförfattare. Hon är känd för sina samhällsstudier och skriver ofta om våld i hemmet i idylliska förorter. Hon är mest känd för romanen A crime in the neighborhood. I oktober i år kommer hon ut med en ny roman som heter Lucile. Berne bor med sin familj nära Boston och undervisar både på Harvard University och Wellesley College. Hon är biträdande professor i engelska vid Boston College.
Bibliografi:
Romaner:
A crime in the neighborhood, 1997
The Ghost at the Table, 1997
A perfect arrangement, 2001
Lucile, 2010
Uppgifterna är hämtade från http://en.wikipedia.org.
Om du redan har läst Månadens Orange Prize-vinnare kan du välja att läsa någon titel från 1999 års kortlista istället.
Julia Blackburn The Leper's Companions
Marilyn Bowering Visible World
Jane Hamilton The Short History of a Prince
Barbara Kingsolver The Poisonwood Bible
Toni Morrison Paradise
Köp A crime in the neighborhood här!
Här kan du läsa mer om min Orange Prize Challenge. Om du recenserar A crime in the neighborhood så lämna gärna en kommentar med länk till det här inlägget så kan jag länka till din recension sedan.
Bibliografi:
Romaner:
A crime in the neighborhood, 1997
The Ghost at the Table, 1997
A perfect arrangement, 2001
Lucile, 2010
Uppgifterna är hämtade från http://en.wikipedia.org.
Om du redan har läst Månadens Orange Prize-vinnare kan du välja att läsa någon titel från 1999 års kortlista istället.
Julia Blackburn The Leper's Companions
Marilyn Bowering Visible World
Jane Hamilton The Short History of a Prince
Barbara Kingsolver The Poisonwood Bible
Toni Morrison Paradise
Köp A crime in the neighborhood här!
Här kan du läsa mer om min Orange Prize Challenge. Om du recenserar A crime in the neighborhood så lämna gärna en kommentar med länk till det här inlägget så kan jag länka till din recension sedan.
Etiketter:
bokomslag,
Orange Prize,
Orange Prize Challenge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)