Titel: Förnuft och känsla
Org. Titel: Sense and sensibility
Utg. År (Org. år): 1996 (1811)
Förlag: Natur och kultur
OBS! att detta ej är rätt bokomslag. Det här är ett nyare omslag från 2005. Hittade inget elektroniskt omslag för den version jag läst, men man kan se en bild på den här.
Ja, så läste jag Jane Austens Förnuft och känsla till slut. Man kan kort läsa om mina vedermödor under läsandet här och här. Det var inte den underbara läsning som jag trodde att det skulle bli. Men det gör liksom inget. Det gör inget att komma fram till att romantiska tebjudningsklassiker inte är min genre. Jag kan ta det, utan problem.
Handlingen är ju känd för de flesta (och för er gymnasister som letar recensioner på nätet när ni inte orkar läsa boken själva, ni får leta annorstädes) så den tänker jag inte gå in på. Personerna däremot, de är ju lite intressanta. Lite intressanta säger jag, för systrarna Förnuft och Känsla, förlåt jag menar Elinor och Marianne, är ju bara för klyschiga. Det har ju inte enda motsägelsefull egenskap i sina små testinna kroppar. Den ena är förnuftig, försynt, försiktig och andra adjektiv på f. Den andra är känslosam, kreativ, komplicerad och andra dito på k. Så, det blir ju inga överraskningar direkt. De som förvånar lite (lite, ja) är herrarna i den här historien. Edward Ferrars som verkar vara hemligt förlovad med en flicka i vardera grevskap, jag vet inte om han bara har svårt att välja vem han älskar eller om han har svårt att veta vems vilja han ska lyda? Herr Willoughby drar sig inte heller för att låta bli att berätta om sin status (nej, inte den på facebook). Det är herrarna som ger lite färgklickar till Austens klassiker och hade det inte varit för dom och en rolig (och på tok för opassande) ungmö vid namn Lucy så hade jag aldrig orkat läsa ut Förnuft och känsla.
Nu vet jag ju att det finns en Förnuft och känsla med zombie-tema och även en med sjömonster-tema. Någon som läst dessa får gärna gästrecensera dom här. Kanske Köhlers yngsta är intresserad?
Tja, Förnuft och känslam inns jag som min favorit av austens böcker även om jag gillade Övertalning och Emma också. Fast jag var iofs 18 år när jag läste dem.. Stolthet och fördom mins jag dock att jag inte alls blev lika förtjust i. Tykte den var för enkel.
SvaraRaderaJag har faktiskt köpt Stolthet och fördomm och zombies (för det är den som kommit med zombietema) men inte Sense and Sensibility and seamonsters. Får nog läsa den andra föst och se om jag ger mig på den här också.
Kan berätta att Förnuft och känsla nyligen blivit TV-serie också om du inte visste det. Första avsnittet var lite lamt men sedan tar det fart. Fast om du inte gillar boken så ska du nog låta bli den.:)
Ah, just det, det är Stolhet och fördom som har zombietema. Du ser hur dåligt insatt jag är i det här. Jag kommer sannolikt inte att kolla serien, jag är mera av en Desperate Housewifes-junkie.
SvaraRaderaJag älskar Jane Austen. en av mina favvo författare =) så jag vet inte riktigt om jag kan med o läsa zombie versionen.
SvaraRaderaVille bara säga att jag tycker om din recension. att du fokuserar på karaktärerna. Ofta i hennes böcker är det ju precis karlarna som gör storyn intressant. kanske inte i northanger abbey o mansfield park... fast jo lite i mansfield park också.
Eg er også forelska i Jane Austen - og eg lot meg ikkje friste over NrK si presentasjon av zombie-versjonen. Men det er jo eit interessant konsept, likevel.
SvaraRaderaFörst en kommentar till Bokomaten: Var är tvserien?!!!??
SvaraRaderaSen över till Paperback: Det är jobbigt med såna där böcker som "alla" har läst (eller påstår att de har läst), tycker om (eller oftast äääälskar), som har filmats och tv-seriefierats, och blivit var mans egendom. Det är svårt att tycka om de böckerna och bli överväldigad, hur motiverad man än är. Det här är inte min Austen-favorit, men jag tycker mycket om den (och jo, teaparty-böcker kan definitivt sägas vara något jag gillar, det stämmer).
Däremot tycker jag att boken faktiskt är mindre klyschig än vad ett första påseende ger vid handen. Visst är Elinor förnuftig och Marianne den känslosamma, men de är väl ändå lite mer nyanserade? Framför allt sker ju en karaktärsutveckling, där båda flickorna blir mindre utmejslade mot slutet av boken?
Annars håller jag med om att det finns en hel del att säga om de manliga karaktärerna, och vad som accepteras av dem, och inte av de kvinnliga.
Och Lucy - åh, är hon inte underbar!? Jag tycker ju inte om henne precis, men hon är definitivt en av de bättre romankaraktärerna som skapats!