Veckans deckarförfattare: Johan Theorin

Veckans deckarförfattare är Johan Theorin. Hans debut, Skumtimmen, belönades med Svenska Deckarakademins debutpris 2007. Bok nummer två, Nattfåk, tilldelades priset Bästa svenska kriminalroman året därpå. En ny starkt lysande stjärna på deckarhimlen måntro? Theorins deckare utspelar sig på Öland och i de tre första finns den pensionerade skutskepparen Gerlof Davidsson med. Mer eller mindre.

Det mystiska finns också med på olika sätt och det är också Theorins signum. Just nu är jag inne på de sista femtio sidorna av Blodläge, som handlar lite om älvor och troll, men också om mer verkliga problem, sjukdomar har en central roll. Hemma i ett ännu ouppackat paket ligger Sankta Psyko, den senaste i raden som kom på pocket den 8 juni. Har väl tänkt tanken att jag skulle läsa dom i ett svep, men det blir nog inte så. Den utpelar sig inte på Öland som de första tre, jag väntar lite med den tror jag.

I maj i år kom det också ut en novellsamling av Johan Theorin som heter På stort alvar: 15 öländska berättelser. I den ryms både spökhistorier och kriminalgåtor, skräckberättelser och vilda skrönor. Även här återfinns Gerlof Davidsson i några huvudroller.

På stort alvar: 15 öländska berättelser är utgiven på Wahlström & Widstrand förlag.
De fyra deckarna finns alla utgivna på pocket på Månpocket.

På begäran

Här Fru E, hur kul tyckte du att det var? :-)

Du kan dubbelklicka så blir den större.

Vatten

Sitter här i Stockholm och tänker på att det regnar mycket i Småland nu. För mycket. Jag hoppas det ger sig snart. Tänk att ens semester regnar bort och dessutom ger regnet stora skador på hus och annat så ekonomin regnar bort också.

Jag ser i min lista över kommande utgivningar (för ni förstår väl att jag har en sån, en excel med ca åtta kolumner och massor av rader, anpassad sortering) att vatten är temat för många titlar i sommar och höst. Ni får se det som boktips, även om jag hellre tipsat om titlar innehållande orden sol och värme.

Skuggor på vattnet: och elva andra berättelser (The price of love: and other stories) av Peter Robinson. En deckarnovellsamling av min favoritdeckarförfattare. Jag har läst en annan novellsamling av honom också som jag gillade starkt. Kommer på pocket den 13 juli.

Kärleken av Jonas Gardell. Den första delen i hans efterlängtade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Utgivningsdatum inbunden den 30 juli.

Vattenänglar av Mons Kallentoft. Den sjätte delen om polisen Malin Fors i Linköping. Kallentofts böcker är nu (efter ha skrivit fem deckare på temat årstider) inne på temat De fyra elementen. Utgivningsdatum inbunden den 6 augusti.

Springfloden av Cilla & Rolf Börjlind. Kanske en ny Sjöwall/Wahlöö-duo på gång? Rolf & Cilla Börjlind är mest kända för att ha skrivit filmmanus, bland annat till en lång rad Beck-filmer. Jag förknippar dock Rolf Börjlind mest med Jönssonligan-filmerna, som jag älskar. Cilla är hans fru och tillsammans har de också skrivit manus till miniseriena Graven och Morden som gått på TV. Nu senast har de skrivit manus för Arne Dahls filmatiseringar om A-gruppen. Springfloden är deras debut och är den första delen i en serie om mordutredaren Tom Stilton på Rikskrim och polisaspiranten Olivia Rönning. Utgivningsdatum inbunden den 13 augusti.

Fallvatten av Mikael Niemi. Författaren till Populärmusik från Vittula är tillbaka med en ny roman, han lämnar nu Norstedts för Piratförlaget. Den här romanen handlar verkligen om vatten på det där hemska sättet. Fallvatten beskrivs som en katastrofroman och handlar om ett dygn i Norrland när dammarna i Lule älv brister, efter ett intensivt regnande. Utgivningsdatum inbunden den 29 augusti.

Så, för dig som semestrar på ett ställe med solgaranti kan det kanske kännas lite exotiskt med dessa vatten-titlar, vi andra kan kanske låtsas att ju mer vi läser om vatten, desto snabbare kommer solen (tänker jag och tittar ut på molnen).

Backlist vatten-titlar:
Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten
De största vatten av Arne Dahl
Springkällan av Kerstin Ekman
Islossning av Barbara Voors
Sjöjungfrun av Camilla Läckberg
Syndaflodens år av Margaret Atwood
Flod av Carolina Fredriksson

Vet du några fler bra böcker på temat vatten? Tipsa i kommentarerna!

Sommar och läsning - enkät

Från Bokbabbel får jag höra talas om en sommarläsningsenkät, jag spårar den bakåt via Bokstävlarna och Eli och hamnar slutligen hos upphovsmakerskan, Malin the Writer.

1. Bästa boken förra sommaren? 
Ok, till arkivet… tittar i rullorna…funderar… hmm, det blev nog oavgjort mellan Överenskommelser av Simona Ahrnstedt och Askungar av Kristina Ohlsson. Två fantastiska debuter!

2. ...och sommaren innan det? 
OK. Måste tillbaka till rullorna då, kunde inte de här frågorna ha stått ihop? Så jag slapp springa fram och tillbaka till arkivet. Oh, det var ju Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld och även This Charming Man av Marian Keyes.

3. Några lite nyare böcker som passar i hängmattan? 
Nya på pocket då, blir det för mig. Sankta Psyko av Johan Theorin, Sommaren utan män av Siri Hustvedt som kommer nästa vecka och Sunset Park av hennes äkta man Paul Auster.

4. Vad läser du mest på sommaren? 
Deckare och chick lit. Nästan uteslutande. Men i år kan det nog bli lite August Strindberg också.

5. Var läser du helst på sommaren? 
I skön solstol, antingen i sommarstugan vid havet i Ångermanland eller i sommarstugan vid sjön i Småland. Vår egen balkong är heller inte så dum.

6. Vad ser du framemot att läsa i sommar? 
Åh, jag har närmare ett tjog titlar på min sommarläslista! Ett gäng återkommande författare som jag gärna läser på sommaren och några nykomlingar! Plus nån bubblare. Här kommer den:

1. Karin Wahlberg - Matthandlare Olssons död
2. Dennis Lehane - Gone, Baby, gone
3. Kristina Ohlsson - Tusenskönor
4. Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren - Cirkeln
5. Peter Robinson - Bad Boy
6. John Grisham - Utpressningen
7. Carin Gerhardsen - Mamma, pappa, barn
8. Jón Kalman Stefánsson - Sommarljus
9. Arne Dahl - En midsommarnattsdröm
10. Åke Edwardson - Låt det aldrig ta slut
11. Harlan Coben - The Final Detail
12. Peter Temple - Sanning
13. Patricia Cornwell - Scarpetta
14. Roslund & Hellström - Tre sekunder
15. Marian Keyes - The brightest star in the sky
16. Leif G W Persson - Faller fritt som i en dröm
17. Carsten Jensen - Sista resan
18. Katarina Wennstam - Alfahannen
19. Håkan Nesser - Maskarna på Carmine Street

Veckans deckarförfattare: Patricia Cornwell

Veckans deckarförfattare är Patricia Cornwell, en av mina äldsta favoriter. Vår läsrelation startade hösten 1996 när jag gjorde praktik på kommunbiblioteket hemma i Kramfors och i deckarhörnan (oh så liten den var när jag tänker efter) hittade jag Allt som återstår (All that remains). Det var den tredje deckaren om rättsläkaren Kay Scarpetta och den hade precis kommit ut på svenska. Jag slukade både den och de två tidigare titlarna och sen dess har det varit Cornwell och jag. Precis som många andra Cornwell-fans har förhållandet gått upp och ner och efter en rejäl svacka under 2000-talet känns det nu äntligen som om krisen är över.

I slutet av april i år kom den nittonde (!) delen om Kay Scarpetta ut på engelsk pocket. Red Mist heter den och är utgiven på Sphere
The Scarpetta Factor, 2009 Mord i Central Park 20 augusti

I slutet av april i år kom den nittonde (!) delen om Kay Scarpetta ut på engelsk pocket. Red Mist heter den och är utgiven på Sphere.

På svenska har Norstedts hunnit fram till den sjuttonde delen som på engelska heter The Scarpetta Factor. Mord i Central Park finns i bokhandeln från den 20 augusti.

Kolla gärna in Patricia Cornwells hemsida, det är som ett besök på bårhuset.

Veckans deckarförfattare: Denise Mina

Veckans deckarförfattare är Denise Mina! Dubbelaktuell både på pocket och inbunden i juli!

Mina har skrivit en hel rad fantastiska deckare, både Garnet Hill-trilogin och serien om journalisten Paddy Meehan, men idag tänkte jag prata om ytterligare en deckarserie, den om Alex Morrow.

Den första delen gjorde många Paddy Meehan-fans besvikna, men det verkar som att karaktären Alex har växt till sig till del två. Och snart kommer den tredje delen!

Den första delen om Alex Sorrow, I midnattens stillhet (Still midnight, 2009), gavs ut på Minotaur förlag 2009 och kom på pocket från Månpocket samma sommar. Den nominerades till Bästa till svenska översatta kriminalroman samma år.

Den andra delen, Getingsommar (The End of the Wasp Season, 2010), också på Minotaur förlag, kom på Månpocket för bara ett par veckor sedan, den 9 juni. Den här deckaren vann Bästa till svenska översatta kriminalroman 2011.

Den tredje delen, Gods and Beasts, kommer i början av juli på Orion Publishing, men Minotaur har varit supersnabb med den svenska översättningen! Gudar och odjur kommer redan i mitten på juli, så det finns en ypperlig chans att läsa hela serien från början under semestern!

Uppdaterad 2012-07-02: Gods and Beasts kommer på engelsk pocket den 6 december i år, för den som gärna läser på engelska.

Come rain or shine

Det fina med att läsa är att det inte är väderberoende. Om solen skiner så läser man i solstolen (eller på annat valfritt ställe), om det blåser hittar man en plats i lä, om det regnar så läser man under filten i soffan (eller på annat valfritt ställe). Det går liksom att läsa oavsett väder.

Så, kom sol eller regn, här kommer tre olika sommarläsningstips från Bonnier Pocket! Efter att ha analyserat tipsen lite tror jag att temat konstigt nog är mörker.

Amulett av Roberto Bolaño är för dig som gärna skulle läsa något av Bolaño, men som inte orkar ta dig an mastodontverket 2666. Amulett är en kortroman på under 200 sidor som också kan ses som en förlängning av De vilda detektiverna. I den kan man i ett kort avsnitt läsa om poeten Auxilio Lacouture som blir inlåst på en toalett. I Amulett är det Auxilio som är huvudpersonen. Det kanske inte är den ljusaste romanen du läser i sommar, men mörkret i berättelsen är konkret. Bara att tända en till lampa eller blicka upp mot en eventuell sol så är det borta. Amulett kom på pocket i början av april i år.

Ännu mer mörker, men kanske mer för dig som gillar något lite läskigare rekommenderar jag Tana French och hennes senaste kriminalromanpocket på svenska, Brottsplats: Faithful Place. Faithful Place är kvarterat där Frank Mackey växte upp. Nu återvänder han dit efter att hans syster hittat något från flickan som han en gång älskade. Brottsplats: Faithful Place gavs ut på pocket nu i början av juni.

Sista lästipset blir den tredje novellsamlingen av Jonas Karlsson, Spelreglerna. Svart och underfundigt men också lite obehagligt och overkligt berättar Karlsson om olika stackars män som mottar fakturor på miljonbelopp, blir lynchade eller får rollen som värddjur av en konstig parasit. Spelreglerna finns på pocket sedan början av april.

Glad midsommar!

Midsommarhelgen firas enligt tradition i Båstad, eller rättare sagt i Grevie. Ser inte ut att bli så fint väder där i helgen, men vad gör väl det. Sillunch, grillning, femkamp, tipsrunda & musiktävling med detta sällskap gör vilken midsommar som helst till en hit - oavsett väder!

Men, om du inte skulle ha ett lika roligt sällskap på midsommar som jag, eller om vädret förstör alla dina utomhus-planer, eller om du inte ens firar midsommar, så kommer här två lästips från Brombergs förlag för helgen! Två helamerikanska boktips!

Jonathan Franzens Frihet, en roman som blev hyllad redan innan den släpptes, men hyllningarna fortsatte i recensionerna. Franzen skriver om en amerikansk medelklassfamilj, den amerikanska kärnfamiljen på en vanlig amerikansk gata i en vanlig amerikansk stad. Låter banalt, och det är väl, men skrivet på ett tydligt och kraftfullt sätt.

Det andra tipset är även det en roman om USA. Eller ska jag säga en novellsamling? Svår gränsdragning i det här fallet. Det stora huset av Nicole Krauss (som skrev Kärlekens historia) är fyra olika historier tätt ihopflätade och i centrum står en författare och en poet som träffas i New York i början på 70-talet.

Sedan slutet av mars finns både dessa fantastiska romaner på pocket! Hinner du inte läsa dom under midsommarhelgen passar dom väldigt bra på semestern också! Glad midsommar!

Veckans deckarförfattare: Deon Meyer

I vintras letade jag efter en ny deckarserie att förse min pappa med. Han hade inte läst nåt på länge och ville ha nåt nytt sa han. Utmaningen antagen såklart. Jag hittade Deon Meyer, som nyligen då hade varit nominerad till The Martin Beck Award (eller Bästa till svenska översatta kriminalroman som priset också kallas). Meyer kommer från Sydafrika och skriver på afrikaans men är översatt till mer än 25 länder. Året innan vann han Deckarakademins pris och han var nominerad både 2010 och 2009. Jag tänkte att det här måste ju vara nåt bra.

Så i julklapp fick pappsen de tre deckare som då fanns på svensk pocket; Död i gryningen, Jägarens hjärta och Devils peak. De två första är två fristående deckare, medan den tredje är den första delen i serien om privatdetektiven Benny Griessel.

Sedan dess har det kommit en ny fristående deckare som heter Den sista safarin och det har också kommit ut en andra del om Benny Griessel, Tretton timmar. En tredje del är på väg men ännu inte översatt till svenska, 7 Days heter den. Det finns också ännu en fristående deckare som inte är översatt, Trackers.

Blev det här snurrigt?

Här kommer en lite tydligare lista (ihopsatt från Wikipedia & Fantastic Fiction):

1. Ej översatt till svenska Originaltitel: Feniks, 1996 (Dead Before Dying, 1999)
2. Död i gryningen, 2008 (Originaltitel: Orion, 2000; Engelsk titel: Dead At Daybreak, 2000)
3. Jägarens hjärta, 2009 (Originaltitel: Proteus, 2002; Engelsk titel: Heart of the Hunter, 2003)
4. Den sista safarin, 2012 (Originaltitel: Onsigbaar, 2007; Engelsk titel: Blood Safari, 2009)
5. Ej översatt till svenska (Originaltitel: Spoor, 2010; Engelsk titel: Trackers, 2011)

Benny Griessel-serien
1. Devil's Peak, 2010 (Originaltitel: Infanta, 2004; Engelsk titel: Devil's Peak, 2007)
2. Tretton timmar, 2011 (Originaltitel: 13 Uur, 2009; Engelsk titel: 13 Hours, 2010)
3. Ej översatt till svenska (Originaltitel: 7 Dae, 2011; Engelsk titel: 7 Days, 2012)

Samtliga översatta inbundna titlar ges ut på Weyler förlag och pocketutgåvorna ges ut på Månpocket. Tretton timmar kom ut på pocket i mitten av april och den (bland annat) kommer pappa få i födelsedagspresent när han fyller år nu i slutet av juni.

IMPAC Winner 2012

Igårkväll utsågs 2012 års mottagare av The International IMPAC Dublin Literary Award!

Det blev Jon McGregor med Even the Dogs!

Foto: Alan Betson

Jag har redan förvånants över att kortlistan innehöll så många (för mig) anonyma titlar, så att jag inte tippade rätt vinnare var verkligen inte konstigt. Jag hade ju hoppats på Aminatta Fornas The Memory of Love eller Jennifer Egans A Visit from the Goon Squad, men dom får jag väl tillfälle att läsa ändå.

Jon McGregor har fått uppleva sina stora litterära framgångar under jämna år. 2002 blev han långlistad till Booker-priset för sin debut If Nobody Speaks of Remarkable Things och då var han den yngste någonsin att bli nominerad till priset. 2006 blev hans andra roman So Many ways to Begin också långlistad för samma pris och 2008 blev han långlistad till IMPAC-priset för samma titel. Even the Dogs är Jon McGregors tredje roman som gavs ut 2010 och han har även skrivit en hel del noveller. 2012 gav han också ut en novellsamling vid namn This Isn't the Sort of Thing That Happens to Someone Like You.

Jon McGregor och Even the Dogs läggs också till läslistan i min IMPAC Challenge!
Han har också en hemsida, men den vill jag inte länka till, då det verkar ligga nåt konstigt virus på den. Det räcker att googla på hans namn så hittar ni dit :-)

Veckans deckarförfattare: Carin Gerhardsen

En av de här lite mer småputtriga deckarförfattarna som kommit på senare år är Carin Gerhardsen. Med småputtrig menar jag sådär lite lagom läskiga mord och inte fullt så nattsvart. Jag kan ha fel om Gerhardsen på den här punkten, då jag faktiskt bara läst den allra första deckaren i serien om Hammarbypolisen, men om de följande är av typ samma sort, håller jag fast vid min uppfattning. Spännade dock om jag läser flera och ändrar uppfattning. Johanna Ö på Bokhora har skrivit väldigt mycket om Gerhardsens deckare då dom hör till hennes favoriter. För dig som bor i Stockholm, och i synnerhet på Södermalm och söder om stan, kan det vara extra intressant att läsa då miljöerna är välbekanta.

Den första deckaren heter Pepparkakshuset och gavs ut 2008 på Ordfront förlag. Pocket kom senare på Pocketförlaget. Uppföljaren Mamma, pappa, barn kom 2009 och den tredje, Vyssan lull kom 2010, även dom två på Ordfront förlag respektive Pocketförlaget. Efter dessa tre deckare bytte Carin Gerhardsen förlag och från och med Helgonet, som kom 2011, ges hennes kriminalromaner ut på Norstedts förlag. Pocketförlaget fortsätter dock att ge ut hennes pocketutgåvor.

I slutet av mars i år kom Helgonet ut på pocket och i slutet av maj kom den femte deckaren i serien ut, Gideons ring. Har du läst de tre första kan du alltså slå till med två på raken såhär på försommaren.

Pepparkakshuset läste jag för två år sedan i bokcirkeln jag är med i. Samtidigt köpte jag Mamma, pappa, barn, men den blev aldrig läst. Kanske är det snart dags för den nu?

Veckans deckarförfattare: Håkan Nesser

Veckans deckarförfattare, som också får äran att vara dagens deckarförfattare såhär på Sveriges Nationaldag, är en av mina absoluta favoriter när det kommer till svenska deckarförfattare. Det är Håkan Nesser. Skulle nån säga att jag aldrig mer fick läsa en Nesser-deckare skulle jag bli ledsen.

Håkan Nesser har skrivit den fantastiska deckarserien om kommissarie Van Veeteren. Han verkar i den fiktiva staden Maardam. Jag har inte läst alla deckare med Van Veeteren i huvudrollen, men det är faktiskt lite medvetet. Jag vill nämligen ha dom kvar att läsa i framtiden. Just nu finns det ändå tillräckligt många Nesser-deckare att läsa utan att längtan efter Van Veeteren blir för stor.

De tio böckerna om Van Veeteren gavs ut under 10 års tid mellan 1993 och 2003. Däremellan skrev han också andra deckare och romaner som är väl värda att nämna, men jag hoppar faktiskt över dom nu. Jag har skrivit en väldig massa om Håkan Nesser i flera andra inlägg. Man kan läsa mer här om man är nyfiken.

2006 gav Nesser ut den första deckaren i en ny polisserie. Huvudrollen innehas av kriminalinspektör Gunnar Barbarotti. Även han arbetar i en fiktiv stad vid namn Kymlinge. Om Barbarotti har Nesser skrivit fyra deckare, den senaste heter De ensamma och gavs ut 2010. Den kom på pocket i september 2011 från Månpocket.

I höst kommer den femte deckaren om Barbarotti ut, Styckerskan från Lilla Burma ska den heta. Sedan 2006 har Nesser också givit ut två fristående kriminalromaner, Maskarna på Carmine Street och Himmel över London. Nesser har sedan länge bott stora perioder utomlands, både i New York och London, och dessa två kriminalromaner utspelar sig i respektive stad. Den senaste, Himmel över London, gavs ut 2011. Båda deckarna finns på pocket från Månpocket.

.
 I väntan på att Styckerskan från Lilla Burma gör entré lagom till bokmässan i år, får vi alltså nöja oss med Himmel över London i sommar. Eller någon gammal Van Veeteren-deckare kanske?

Orange Prize Winner 2012

Igårkväll utsågs årets vinnare av The Orange Prize for Fiction 2012. Du som läser den här bloggen regelbundet vet säkert det mesta om priset, men vill du veta mera kan du läsa här och här.

Vinnaren då?

Jo, det blev debutanten Madeline Miller med sin första roman The Song of Achilles.

Joanna Trollope & Madeline Miller Photo: Lefteris Pitarakis / AP 

Stort grattis! Hon hade också starka konkurrenter i årets kortlista.

Lite mer nyheter: det här var det sista året som Orange Prize for Fiction delades ut. På Orange Prize hemsida kan man läsa ett brev av en av grundarna - författaren Kate Mosse - där hon meddelar att ”all good things must come to an end”. Samarbetet med Orange är efter 17 år nu över, men förhoppningsvis kommer priset att leva vidare med en ny sponsor. Jag hoppas verkligen att det blir ett stort och bra företag som kan ta detta pris ännu längre, för det är nämligen ett väldigt viktigt litteraturpris! Att priskommittén redan nu diskuterar nya sponsorsamarbeten ser jag som mycket positivt.

Veckans deckarförfattare: Sofie Sarenbrant

Veckans deckarförfattare (som egentligen skulle bli förra veckans deckarförfattare, men då var jag på kurs och det var soligt och varmt ute, fanns alltså ingen tid över för bloggning. Nu när nordanvindarna åter börjat blåsa kan man sitta inomhus och skriveliskriva igen) är Sofie Sarenbrant.

Jag skriver om Sofie för att jag så många gånger har tänkt börja läsa hennes deckare, men inte kommit till skott. Alltid är det nån annan jäkla bok som lägger sig i vägen. Hur blir det så?

Sofie Sarenbrants debut, Vecka 36, kom ut på hösten 2010 på Damm förlag. I mars 2011 släpptes den på pocket på Ponto pocket. Den utspelar sig i det lilla fiskeläget Brantevik på Österlen.

I april 2011 kom uppföljaren ut, I stället för dig, som utspelar sig 16 år senare. Även den är utgiven på Damm förlag och i början av mars i år kom den ut på pocket på Ponto Pocket.

Nästan samma dag som I stället för dig kom ut på pocket, släpptes Sofie Sarenbrants tredje deckare, som den här gången ustpelar sig på SPA Yasuragi Hasseludden utanför Stockholm. Vila i frid heter den, och den 3 september i år kommmer den på pocket!

Tre sommardeckartips således!
Och glöm inte att spana in Sofies blogg på Amelia.

Går inte

Vissa böcker går inte att läsa långsamt.
Vissa böcker går inte att läsa fort.
Så är det bara.

Varför valdes Toni Morrison?

Toni Morrison - Princetons Drottning, som hon kallas på Princetonuniversitetet - är en prosans mästare, trots hennes poetiska inslag.

Hon skriver om det svarta amerikanska folket som det vita amerikanska folket vill få oss att glömma. Hon skriver om det övernaturliga och får det att verka naturligt, hon skriver om det som hände förr, men som tyvärr också är aktuellt idag. Hon berättar om de innersta skamfulla känslorna som får oss att agera på sätt vi aldrig trodde vara möjliga, men så befinner sig också Morrisons huvudpersoner i omöjliga situationer.

”Jag placerar mina personer i situationer som kräver att de beter sig dramatiskt - för att klarlägga vad som driver dem” berättar Morrison (Helander, Lars Nobelpristagare! Personliga möten med nitton författare, Sveriges Radios förlag, 1998, sid 236).

Morrison, som själv inte blev drabbad av rasism som barn, fascineras oändligt mycket över vad som styrde de svartas liv och vad som gjorde deras liv till offer. Slaveri, förtryck och rasism blev hennes teman. Under 1990-talet tenderade Svenska Akademien att göra antirasistiska val av nobelpristagare, Toni Morrison var en av dom, Nadine Gordimer en annan, även om hon var vit. Skulle Morrison ha fått nobelpriset om hon inte hade var en svart amerikansk kvinna? Var hennes litteratur stor i sig själv, utan författarens karakteristika och egenskaper? Spelade det någon roll kan man undra? Kan man inte se det stora i att den litteratur som den vite amerikanske mannen ”glömt” ”inte läst” och ”inte var medveten om”, kunde få bevisa sin existens och sitt värde?

När Morrisons roman Älskade inte fick the National Book Critics Circle Award protesterade författare och kritiker i New York Times Book Review, det beskrevs som rasistisk manipulation. Boken vann dock Pulitzerpriset 1988 och Morrison fick sin revansch. (Lång, Helmer 100 Nobelpris i Litteratur 1901-2001, Brutus Östlings Bokförlag Symposium, 2001, sid 357).

Vi kommer inte ifrån att Morrison skriver om nödvändiga ting och hon gör det storartat.

Texten ovan var ett av mina examinerande foruminlägg från kursen Nobelpriset i litteratur, 7,5 poäng, VT12.

Bokhyllekompisar

I mina bokhyllor har jag några små kompisar som jag hejar på då och då. Dom får, tillsammans med utvalda bokomslag, stå modell i bokhyllorna. Dom är väldigt snälla och gör inte mycket väsen av sig, trots sin, ja identitet.

Detta fina vykort är en del av en inflyttningspresent som kom i sällskap med två fina orangea Penguinmuggar (såklart). Jag gillar verkligen tanken bakom det, då titeln får mig att tänka på den jag flyttade ihop med :-)

I min samling av Brombergs Nobelklassiker står denna lite speciella Matrjosjka-docka, inköpt i Tallinn. Någon som kan ryska kanske kan ge mig den maskulina benämningen då ett flicknamn på dockan inte riktigt passar här. Den uppmärksamme kan också se att dockan står framför Aleksandr Solzjenitsyns tegelsten Den första kretsen. Jag kan ärligt talat inte avgöra om det är en passande eller en direkt opassande placering. Om någon tar illa vid kan jag flytta den :-)

Den tredje kompisen är egentligen i sig tre kompisar. Dessa buddhor kommer från min sambo och innan dess vet jag inte varifrån de kommer, men jag har en svag aning om att det kan vara små presenter från någon restaurang? Hur som helst trivs dom verkligen där framför den eklektiska blandningen romaner. Att Grass, Grisham och George befinner sig på samma hyllmeter är ju inte så konstigt, men vad gör Allende där mitt i alltihopa?

Veckans deckarförfattare: Niclas Ericsson

Veckans deckarförfattare är, kanske något otippat, Niclas Ericsson. Otippat kanske för att det inte är en av Sveriges mest kända deckarförfattare och jag satte ribban lite med Anne Holt förra onsdagen, men det finns en koppling.

Niclas Ericsson är journalist och ledarskribent, senast i Dagens Nyheter. Han har också undervisat i journalistik på universitet i Rwanda (Källa: norstedts.se). Han har skrivit två deckare. Den första, Familjehemligheter, kom ut på Norstedts förlag 2009 och kom på pocket senare samma år. Huvudperson är journalisten Patrik som får möjligheten att skriva om ett mord. Patrik är homosexuell, och jag kan faktiskt inte komma på någon annan deckarhuvudperson, förutom just Anne Holts Hanne Wilhelmsen, som är det. Fler homosexuella karaktärer i deckare, om jag får be! (Där var kopplingen om någon fortfarande undrar). Någonstans har jag läst att Niclas Ericsson skriver i genren ”queer crime”, finns den eller hittade jag just på?.

2011 blev Niclas Ericsson dubbelt bokaktuell, han släppte uppföljaren till Familjehemligheter, Turkish Delight, och så gav han även ut en kokbok, Mat för dig som tränar, båda på Norstedts förlag. Den 24 februari i år kom Turkish Delight ut på pocket, nu på Pocketförlaget.

Kolla gärna in Niclas Ericssons blogg!

Skärpning och skämmes!

Nu har kultursidorna i både DN, Svenskan, Arbetarbladet(?) och VK skrivit artiklar om den häringa genren Romance, som är så stooor i exempelvis Storbritannien och som tydligen inte finns i Sverige. Eller, den är på frammarsch menar dom, genom översatta Harlekin-romaner.

Men alltså gammelmedia, hur kan ni ta en mossig TT-nyhet sådär och bara publicera vidare utan egen research? Vi har visst romance-litteratur i Sverige, inte minst tack vare den strålande romanceförfattaren Simona Ahrnstedt som 2010 debuterade med sin Överenskommelser. Hur kan ni inte ha koll på det? Och hur kan ni inte ha koll på att hon kommer ut med en ny roman i höst? Va?

Den enda ni hade behövt göra var att googla på "romance litteratur" så Poff! hade ni hamnat på Simonas sida och blivit lite upplysta!

I sanningens namn ställer jag mig också lite frågande till pressavdelningen på Damm förlag, jag vet ju att Simona gillar sitt förlag, men samtidigt, hur kan ni inte ha reagerat och agerat på detta?

Skärpning och skämmes!

Positivt laddat själstillstånd

Naturen, människan, musiken. Tre ord som rasar emot mig när jag tänker på Tomas Tranströmers diktning.

Det som står mig närmast är människan, det som fascinerar mig mest är naturen och det jag behärskar minst är musiken. Så vad är det då som gör att den del av Tranströmers lyrik som jag uppskattar mest är de som handlar om musiken, om klangerna, om tonerna?

Min teori är att dessa dikter har ett relativt positivt och optimistiskt budskap, något som jag kanske inte så ofta annars hittar i Tranströmers diktning, men som jag känner finns där när musiken nämns. Kanske är det till stor del projicering från min sida, men jag ska försöka finna några exempel som stöd för min teori.

Jag läser Staffan Bergstens essä Klangsalighet och finner då i en rad dikter detta med klang. Ordet ”klang” har för mig en väldigt positiv betydelse. Det signalerar nyans, tonarter, ackord. Det ger ett budskap om komplexitet och uppfyllande. Något som är komplett. Och det verkar som att min teori håller måttet. Bergsten skriver att ”antingen de [klangerna i Tranströmers lyrik] är av konstnärligt eller naturligt ursprung står de för själstillstånd vilkas art och innehåll kan skifta men som genomgående har en starkt positiv känsloladdning. De är ofta förknippade med fullhet, frihet lyftning och hopp.” (S. Bergstrand, Den trösterika gåtan, 1989).

Och i en rad dikter finner jag vad jag söker.

Ur ”Schubertiana”:
och han som fångar upp signalerna från ett helt liv i några ganska vanliga ackord av fem stråkar.

Här ryms ett helt liv i ett ackord, i en klang.

Ur ”C-dur” (som är min personliga favorit):
En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Snön faller, ut i nysnön kommer en nyförälskad man, kärleken har tonarten C-dur.

Ur ”Allegro”:
Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig, stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Här beskriver Tranströmer själv klangen som något positivt, att klangen signalerar frihet.

Ur ”Klangen”:
Kyrkklockornas klang gick till väders buren av segelflyg-
planens milda hävarm.
De lämnade kvar en väldigare tystnad på jorden
och ett träds lugna steg, ett träds lugna steg.

Här finns ännu fler positiva element kopplat till klangen; mildhet, tystnad och lugn. Ro och harmoni.

Ur ”Stationen”:
Här sväller klagen ofattbart; ett åsknedslag,
en domkyrkoklockklang, en världsomseglarklang
som lyfter hela tåget och nejdens våta stenar.
Allt sjunger, Ni ska minnas det. Res vidare!

Styrkan och kraften från klangen som får människan att resa vidare, röra på sig, upptäcka.

Så visst är det så, att i de dikter där klangen får ta plats, där finns också det positivt laddade själstillståndet.

Texten ovan var ett av mina examinerande foruminlägg från kursen Nobelpriset i litteratur, 7,5 poäng, VT12.

Veckans deckarförfattare: Anne Holt

Jag inleder serien Veckans deckarförfattare med Anne Holt, både för att jag gillar hennes deckare väldigt mycket och för att det var rätt länge sen jag skrev något om henne här på bloggen, märker jag när jag kollar.

Anne Holt, en av Norges största deckarförfattare, har skrivit två deckarserier. Den första med Hanne Wilhelmsen som huvudkaraktär, den andra med Inger Johanne Vik.

Jag har läst alla deckare om kriminalkommissarie Hanne Wilhelmsen, de är bland de bästa deckare jag läst. Rekommenderas starkt om man gillar riktiga polisdeckare med lite svärta. Alla finns på pocket sedan länge, men jag vill braska för att någon kanske har hunnit sålt slut. Den åttonde och sista boken, 1222 över havet, är ett mystiskt Slutna-rummet-mysterium.

Hanne Wilhelmsen

1. Blind gudinna, 1993
2. Saliga äro de som törsta..., 1994
3. Demonens död, 1995
4. I lejonets gap, 1997
5. Död joker, 2000
6. Utan eko, 2001
7. Bortom sanningen, 2003
8. 1222 över havet, 2008

Inger Johanne Vik är Holts senaste karaktär, hon är kriminolog och gift med kommissarien Yngvar Stubø, så naturligt nog handlar det även här om brott och utredningar. Dessa deckare är om möjligt snäppet bättre än de om Hanne Wilhelmsen, kanske tycker jag så för att de handlar mer om gärningsmannaprofiler och psykologi. Sånt fänglsar mig. Av den här serien har jag läst alla förutom den sista, Frukta inte, som kom på pocket för något år sedan.

Inger Johanne Vik

1. Det som tillhör mig, 2001
2. Det som aldrig sker, 2004
3. Presidentens val, 2007
4. Frukta inte, 2009

Anne Holt har också skrivit ett par fristående romaner. Mea Culpa från 1997 som jag minns som en riktigt bra roman om skuld, moral, kärlek och passion. Och den senaste i raden från Anne Holt är Flimmer, som hon skrivit tillsammans med sin bror, Even Holt, som i vanliga fall arbetar som kardiolog. Flimmer kom ut förra året och kom på pocket den 17 februari i år. Det är en gastkramande thriller som handlar om hjärtkirurgi och medicinbranschen.

Anne Holt ges ut på Piratförlaget och pocketutgåvorna kommer från Pocketförlaget.

Vilken är din Anne Holt-favorit?

Veckans deckarförfattare!

Veckans deckarförfattare är en ny serie med inlägg på bloggen. Varje onsdag kommer ni att kunna läsa om en pocketaktuell deckarförfattare, eller kanske mest om deras deckare. Jag har alltid gillat att läsa serier, med tanke på hur många deckarförfattare det finns och hur produktiva de är, så finns det många som jag aldrig hunnit läsa fler än den första delen, om ens det. Så den här serien kommer att handla om både deckarförfattare jag läst och gillat, och sådana jag skulle vilja läsa.

Första inlägget i serien Veckans deckarförfattare ser ni alltså här imorgon!

Hur viktig är författaren?

Inom ramen för kursen Nobelpriset i Litteratur som jag (och dessutom några andra bokbloggare) läste i vintras skrevs en hel del foruminlägg. Ett av dessa, skrivet av Marie bakom bokbloggen Mimmimariesböcker, handlade om den store Shakespeare och om vad som skulle hända om det kom fram att det inte var Shakespeare som skrivit de dramer han är så känd för.

Jag tyckte det var en oerhört fascinerande fråga.

Jag började genast tänka på Bibeln. Dessa texter som på något sätt ska stå för sanning, eftersom ett antal olika författare har beskrivit samma sak, på samma sätt, inspirerade av Gud. Och så uppstår självklart frågan; är Bibeln sann? Och det är den ju i så motto att den existerar. Och även om det som står i Bibeln, och nu tänker jag på Nya testamentet, inte är sant, så är ju kreativiteten och uppfinningsrikedomen rent fantastisk hos de olika författarna, förment främst aposteln Paulus.

Och hur var det då med dessa fyra herrar som författade evangelierna? Vilka bevis finns det för att dom skrev berättelser utifrån varandra oberoende källor och hur viktiga är bevisen? För mig personligen som inte är kristen spelar författaren i stort sätt inte någon annan roll än att det till en skriven text alltid skall finnas en författare. Det vill säga, en text existerar inte utan en eller flera författare, men mer än så krävs det inte. Jag menar att här lever texterna sina egna liv och för mig finns ingen anledning att kritisera texternas äkthet, oavsett författare. Detta för att jag inte behöver ta ställning till texternas inspirationskälla. Det är för mig inte viktigt huruvida varje ord, eller varje budskap är Guds inspiration, texterna är i sig oerhört intressanta.

Vart vill jag då komma med detta? Jo, att om vi får bevis för eller påståenden om att Shakespeare inte skulle vara upphovsman till sina dramer, att Homeros inte skulle vara den ursprunglige författaren till Iliaden och Odyssén (traderad eller ej), så skulle inte texternas vikt eller äkthet försvinna i och med det. Texterna behövde ha en författare för att komma till liv, men de behöver verkligen inte en författare för att fortsätta leva.

Texten ovan var ett av mina examinerande foruminlägg från kursen.

Recension: Alltid du

Författare: Pernilla Alm
Titel: Alltid du
Utg.år (Utg.år pocket): 2012
Förlag: Printz Publishing

Jag fick boken i min hand i torsdagskväll. Från författaren. I fredags började jag läsa. Mitt på dagen i måndags var den utläst. Jag har gått hela helgen med en obehagskänsla i kroppen.

Alltid du är Pernilla Alms debutroman om Caroline. Caroline är gift med sin underbare Mårten, de har två underbara små döttrar och de bor i ett underbart hus de byggt själva. Nu är det ju så att lycklig, det kan man bara vara i korta stunder, så allt detta underbara blir efter ett tag en vardag för Caroline, en vardag hon rätt snabbt blir less på.

Så praktiskt då att äventyret Adam dyker upp. Adam, den första förälskelsen som hon 15 år senare inte verkar ha kommit till closure med. Adam, som genast vill tillbringa sin korta föräldraledighet med Caroline, som nästlar sig in i hennes tankar och som helt plötsligt erbjuder henne ett jobb i sitt (nåja, hans frus) företag.

Mer kan jag inte berätta, jag kan inte paja läsningen liksom, men det betyder också att jag inte kan berätta så mycket om vad jag känner.

Pernilla Alms debut är en dialogfylld relationsroman som inte släpper greppet om mig. Jag vill veta hur det går, på gott eller ont. Ibland får jag känslan av att vilja bläddra framåt, jag blir rastlös och vill veta hur det slutar, men måste snabbt bläddra tillbaka, vill ändå inte missa några detaljer.

Såhär ett par dagar senare har Alltid du fortfarande inte släppt greppet, jag tänker på Caroline (mest) och Adam, och ryser till lite. Och springer och pussar på Peter P.

Alltid du är lite av ett wake up call tror jag. Det kan vara lite förrädiskt, det där underbart vardagliga livet. Om spänningen dyker upp vid rätt (eller ja, fel) tillfälle, kan det få läskiga konsekvenser.

Så mina uppmaningar är:
1. Köp och läs Alltid du!
och
2. När vardagen blir lite grå; köp en trisslott, häll upp ett glas bubbel och beställ ett par dyra skor på internet (ett par du kan returnera inom 14 dagar). Lite lagom spänning är ju helt ok :-)

Alltid du finns i en bokhandel nära dig från och med typ nu!