10 i topp 2009!

Här kommer två 10-i-topp-listor för de bästa kriminalromanerna och romanerna som jag läste under 2009. Vill du se motsvarande listor för 2008 kan du kolla här!

Bästa lästa kriminalromanerna 2009:

1. Nattfåk av Johan Theorin. Uppföljaren till Skumtimmen som visade att Theorin är en mästare. Nattfåk vann Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman 2008. Recension
2. Berättelse om herr Roos av Håkan Nesser. Den tredje delen i Nessers Barbarotti-kvartett. Lyckligtvis blir inte Barbarotti inblandad förrän efter ett långt tag och historien är mera sorglig än spännande. Men bra! Recension
3. Den som dödar draken av Leif GW Persson. Jag älskar Perssons berättarstil. Jag är inte alltid förtjust i regelrätta polisdeckare, men hans böcker är alltid bra. En deckare med polisen Ewert Bäckström i huvudrollen som man kan läsa helt fristående. Recension
4. Hercule Poirot-böckerna av Agatha Christie. Mitt Hercule Poirot-marathon var en hit! Jag var väldigt osäker på om Agatha Christie var min grej, men OJ! vad det var min grej. Om jag lyckas läsa alla 33 Poirot-deckare innan den svenska vintern tar slut (den franska är ju long gone) får tiden utvisa. I dagsläget har jag hunnit med ganska exakt en tredjedel. Håller som bäst på med Den flygande döden.
5. Aldrig fucka upp av Jens Lapidus. Jag har fått lite vibbar av att det delats två läger angående Lapidus. Antingen tokgillar man hans böcker eller så är man inte alls förtjust. Jag hör i såfall till det första laget, för även om temat som sådant inte alltid intresserar mig så skriver Lapidus på ett sätt som gör det intressant för mig.
6. Den som älskar något annat av Karin Fossum. Fossum är alltid bra, hennes rätt korta kriminalromaner med polisen Konrad Sejer (här mest i periferin) smyger under huden på en och lämnar en lite obehaglig känsla kvar. Briljant! Recension
7. Varför dog Monika P? av Elisabeth Gilek. En litet annorlunda kriminalroman. Monika P hittas död och medan hon ligger på bårhuset för obduktion funderar hon själv på vad som hänt henne, vem hon var och vad hon hette. För inte är det väl Monika? Recension
8. Fladdermusmannen av Jo Nesbø. Nesbøs första bok om polisen Harry Hole som här får åka till Australien och reda upp ett brott på en norsk servitris. Mitt första möte med Nesbø men sannerligen inte mitt sista. Recension
9. Svarta lögner, rött blod av Kjell Eriksson. Erikssons kriminalromaner om Uppsala-polisen Ann Lindell verkar komma till sitt slut, vilket är väldigt sorgligt för de blir bara bättre och bättre. Här utreds ett mord på en uteliggare och ett gammalt försvinnande av en ung flicka. Dessutom har Ann äntligen hittat en karl, men det blir såklart väldigt komplicerat. Recension
10. Well-schooled in murder av Elizabeth George. George hamnade på min tiondeplats förra året också. Men jag bara måste ha med henne på min lista för hennes deckare om Lynley & Havers är så litterära. Jag lär mig otroligt mycket av hennes böcker och eftersom jag läser dom på engelska utökas även mitt ordförråd. Och så är det spännande förstås. Recension

Årets lista innehåller till ungefär hälften samma författare som förra året. Nya författare är Jon Nesbø, Elisabeth Gilek, Kjell Eriksson, Karin Fossum och Agatha Christie.

Bästa lästa romanerna 2009:

1. Ett annat liv av P O Enquist. Självbiografin som stod ett år i bokhyllan och snällt bara väntade och väntade. När jag äntligen läste den så fick jag nästan dåligt samvete för att jag låtit den vänta så länge. Vilken historia, och hur den är berättad, och hur fantastiskt det är när en person som jag känner mig hundra mil ifrån på så många plan, kan beskriva något så jag förstår precis vad han menar, tänker och känner. Underbart!
2. Vi, de druknade av Carsten Jensen. Årets längsta bok. 700 sidors krönika om folket i den danska varvstaden Marstal. Måste upplevas! Recension
3. Snö av Orhan Pamuk. Det var med lite motsånd jag öppnade pärmarna till en Pamuk-bok. Den tidigare jag läst, Den svarta boken, var mastig, dryg och inte alls så spännande som jag hade förväntat mig. Men Snö var en överraskning. Mystisk men ändå realistisk, lite som i en drömvärld men med verkliga inslag och så all denna kyla och snö. Snö, snö, snö. En berättelse om poeten Ka som kommer till den insnöade byn Kars för att hitta tillbaka till kreativiteten. Recension
4. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag fick en rivstart på 2009 med den här historiska romanen som tar en till Biafra och Biafrakriget. Man får följa två systrar och deras väldigt olika liv, men när kriget kommer så skiljer man inte på fattig och rik. Den här romanen lärde mig massor om Biafra. Recension
5. Ut och stjäla hästar av Per Petterson. Ännu en av alla romaner där förväntningarna varit låga eller inga alls. Kanske är det den bästa utgångspunkten för att läsa en roman? Per Petterson vann ifjol Nordiska Rådets litteraturpris för sin senaste roman, Jag förbannar tidens flod. Recension
6. Dubbla slag av Malin Persson Giolito. Dubbelt nytt. Ny författare, nytt grepp. Befriande att märka att det kommer lite friska fläktar bland författarna. Malin jobbar dessutom på en till bok, så hårt att hon har blogguppehåll. Jag vet inte vad jag längtar efter mest, hennes nya bok eller hennes blogginlägg. Recension
7. Sorrows of an American av Siri Hustvedt. Jag blev Sirifierad i maj 2009. Då bestämde sig bokcirkeln för att läsa den här boken och vi bokade in vår bokcirkelträff samma kväll som Siri Hustvedt besökte Internationell författarscen på kulturhuset i Stockholm. Sen dess är jag lite star struck och jag läser gärna mer av henne. Jag har What  I loved hemma i bokhyllan. Recension
8. Blindheten av José Saramago. Årets obehagligaste. Den dystopi Saramago målar upp är inte att leka med. Är ju sedan länge helförtjust i Saramago men har inte förrän nu tänkt på att hans teman i böckerna ofta varit väldigt mörka. Och jag gillar ju inte dystopier, eller? Vad svårt det blir när man blir osäker på sin boksmak. Ni som har sett filmen som är baserad på boken, vad tyckte ni?
9. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Ja, den här hade ju också kunnat vara årets obehagligaste, men på ett helt annat sätt. Även Låt den rätte komma in har ju blivit film och den såg jag faktiskt innan jag läste boken. Boken är kuslig, men samtidigt också hemskare vad gäller de verkliga bitarna som mobbing, ensamhetoch sorg. Recension
10. Änklingen av Ray Kluun. Uppföljaren till En sorts kärlek där vi får möta sexmissbrukaren Sten vars fru dör i bröstcancer. Märkligt självutlämnande om hur han handskas med sin nya roll som änkeman och ensamstående pappa till sin dotter Luna. Recension

Här var det större variation och ett stort gäng icke-svenska författare! Jag måste dock påminna mig om att kolla in 2008 års listor igen för att få tips på bra författare vars nya böcker jag har missat under 2009!